Förändringsledning: Att genomföra nedskärningar och uppsägningar

Detta är en examinationsuppgift i kursen "Avancerade forskningsmetoder i ledarskap, magister" (AFL610) vid Högskolan Väst. HT 2024.

Förändringsledning: Att genomföra nedskärningar och uppsägningar

Finns det samsyn mellan arbetsgivare, arbetstagarorganisationer och arbetstagare avseende hur arbetsgivaren arbetat med utföra nedskärningar och uppsägningar?

Inledning

Bakgrund

Bakgrunden till intresset för frågan

I en tidigare uppgift valde jag att fördjupa mig i frågan om vilka faktorer som företagsledningen behöver beakta vid nedskärningar och uppsägningar (personalminskning). Denna artikel är en fortsättning på denna frågeställning som avser att pröva hur arbetsgivare beaktar dessa faktorer och om berörda parter såsom anställda och arbetstagarorganisationer uppfattar att arbetsgivaren beaktat dessa faktorer.

Mitt intresse för denna fråga väcktes av att det just nu pågår nedskärningar hos arbetsgivaren Västerås stad. Processen har pågått sedan maj 2024 då man annonserade att cirka tio heltidstjänster skulle beröras.

I september 2024 hade arbetsgivaren kommit fram till att sex heltidstjänster berörs och en process för att genomföra dessa uppsägningar pågår. Under september och oktober 2024 har en omplaceringsutredning pågått för ett antal anställda.

På arbetsplatsen diskuteras flitigt frågor om transparensen i processen, lämpligheten i den tidplan som sattes upp i tidigt skede, lämpligheten att varsla precis innan sommarsemestern, tydligheten i underlaget som ligger till grund för uppsägningar, korrektheten i de antagandena som ligger till grund för att uppsägningar är det enda alternativet, den långsiktiga hållbarhet i den budget som förvaltningsledningen tagit fram, framtiden för dem som inte berörs av uppsägning, rättvisan i de omplaceringsutredningar som utförs, HR-avdelningens och företagsledningens juridiska kompetens i processerna, de fackliga organisationernas engagemang i frågorna, de fackliga organisationernas lokala kompetens att hantera frågorna och  de fackliga organisationernas regional kompetens att hantera frågorna med mera.

Det florerar med andra ord flera olika perspektiv om huruvida arbetsgivaren gjort och gör rätt, och perspektiven tycks variera mellan arbetsgivare, fackliga organisationer och hos personalen. Samtidigt hävdar arbetsgivaren bestämt att de gör allt för att processen ska korrekt till och att man gör sitt yttersta för att slippa säga upp personal – arbetsgivaren representerar en bild av processen där man anser att man arbetar efter konstens alla regler för att processen ska bli så bra som möjligt för alla inblandade. Likaså säger de lokala fackliga företrädarna att de har gjort vad de kan och godkänt delar av den process som arbetsgivaren presenterat. Inom personalen tycks uppfattningen vara mer mångfacetterad.

Detta myller av olika uppfattningar leder fram till min frågeställning om det finns en diskrepans mellan hur de olika parterna uppfattar processen, och främst hur stor denna diskrepans är.

Framför allt väcker det en nyfikenhet kring eventuell diskrepans mellan personalen och de fackliga organisationerna, då de fackliga organisationerna rent juridiskt fått en särställning och stort mandat att representera arbetstagarna (personalen) när det gäller processer kopplade till Lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS).

Bakgrund: Tidigare forskning

I de rapporter jag studerat, och som presenteras nedan i avsnittet ”Viktiga faktorer”, framkom att flera faktorer är viktiga när en arbetsgivare genomför nedskärningar och uppsägningar (Cameron, 1994; De Meuse et al, 1997; Devine et al, 2003; Gandolfi, 2008; Holten et al, 2020; Miller et al, 2020; Mishra et al, 1994; Mishra et al, 1998; Petzall, et al, 2000 och Van Dierendonck et al, 2012 och Schmitt et al, 2023).

Tidigare (Cameron, 1994; De Meuse et al, 1997; Devine et al, 2003; Gandolfi, 2008; Holten et al, 2020; Miller et al, 2020; Mishra et al, 1994; Mishra et al, 1998; Petzall, et al, 2000 och Van Dierendonck et al, 2012 och Schmitt et al, 2023) har visat på olika problem som kan uppstå, både för dem som blir uppsagda och dem som klarar sig undan en uppsägning, när man utför en verksamhetsförändring som innebär personalminskningar.

Forskningen har också gett förslag på olika faktorer som arbetsgivaren bör tänka på för att genomföra en lyckad nedskärning och eventuell uppsägning av personal.

Artiklarna (Cameron, 1994; De Meuse et al, 1997; Devine et al, 2003; Gandolfi, 2008; Holten et al, 2020; Miller et al, 2020; Mishra et al, 1994; Mishra et al, 1998; Petzall, et al, 2000 och Van Dierendonck et al, 2012 och Schmitt et al, 2023) ger förslag på hur arbetsgivaren bör agera för att genomföra nedskärningar på ett så gynnsamt sätt. ”Gynnsamt” ur detta perspektiv definierar jag som en verksamhetsförändring som minimera långsiktigt negativa konsekvenser för arbetsgivaren kopplat till lojalitet och förtroende från anställda och upprätthålla en fortsatt god produktion och leder till att man uppnår det tänkta målet med nedskärningarna.

Viktiga faktorer

Följande viktiga faktorer behöver beaktas:

• HR-avdelningen spelar en viktig roll för en gynnsam process (Cameron, 1994) men det är också viktigt att HR är förberedda och har rätt kunskap avseende processen kring personalminskningar (Gandolfi, 2008).
• Även den personal som kommer att klara sig undan uppsägningar behöver ett fokus under processen (De Meuse et al, 1997; Gandolfi, 2008; Miller et al, 2020) då de utsätt för stress både under och efter en organisatorisk nedskärning och personalminskning (Devine et al, 2003).
• För att minimera att nedskärningarna uppfattas som ett långsiktigt hot mot att kunna utvecklas på arbetsplatsen, och fortsätta h en god relation under och efter processen, behöver företagsledningen vara förtroendeingivande (Mishra et al, 1994 och Mishra et al, 1998)
• Upplevelsen av att processen varit rättvis måste vara hög (Mishra et al, 1998, Petzall, et al, 2000 och Van Dierendonck et al, 2012) för att inte leda till långsiktiga negativa konskenvenser avseende förtroende för arbetsgivaren och produktionen.
• Kommunikation är viktigt. Det krävs en transparent och tydlig process där medarbetare kan ha en öppen dialog om processen med arbetsgivaren (Holten et al, 2020; Petzall et al, 2000).
• Att bemöta rykten om processen är viktigt att bemöta både under och efter processen (Schmitt et al, 2023)
• Direkta och indirekta kostnader förbises ofta vid personalminskning (Gandolfi, 2008)

Problemdiskussion

Studierna som tidigare presenterats i avsnittet ”Viktiga faktorer” har tillsammans ett internationellt perspektiv och min bedömning är att att det finns ett behov av att studera svenska förhållanden avseende nedskärningar och uppsägningar närmare. Perspektiv från andra länder saknar till exempel ett svenskt lagstiftningsperspektiv kring krav på processerna innan man når fram till att personal blir uppsagd. I Sverige talar vi ofta om ”den svenska modellen” där mycket styrs av Lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS) och där överenskommelser kring delar av processerna sker mellan arbetsgivare och fackförbund och regleras genom kollektivavtal och samverkansavtal som gäller för alla anställda oavsett om man är ansluten till ett fackförbund eller ej – till skillnad fri avtalsrätt där varje avtal mellan arbetsgivare och anställd avtalas på enskild nivå (tillskillnad från kollektiv nivå).

Datta, D. K. et al (2010) påpekar att en brist inom studieområdet avseende nedskärningar är att det saknas tydliga teoretiska modeller för hur man ska analysera konsekvenserna av nedskärningar.  Denna studie kommer att göra en ansats att ska en modell för att studera organisationer utifrån en svensk modell som består de tre aktörer arbetsgivare, fackförbund och arbetstagare.

Min frågeställning tar vid där en arbetsgivare påbörjar ett förändringsarbete som kan komma att innebära uppsägningar av personal (personalminskning). Några frågor jag ställer mig är:

• Uppfattar arbetsgivare, personalen och fackliga organisationer processen på ett likvärdigt sätt?
• Finns det en samsyn hos de tre grupperna kring hur processen fortlöpt avseende kvalitéer och brister i processen?

Min hypotes är att många arbetsgivare är övertygade om att de, vid nedskärningar, gör sitt yttersta för lösa en situation utan att behöva säga upp personal.

I Sverige har vi även en lagstiftning som reglerar delar av denna typ av process, samt sker många gånger en samverkan mellan arbetsgivare och fackliga organisationer, där de fackliga organisationerna förväntas övervaka processen å sina medlemmars vägnar.

Till min hypotes tillhör även uppfattningen att personalen inte alltid anser att vare sig arbetsgivare eller fackliga organisationer gjort sitt yttersta för att lösa en situation där personal riskerar att sägas upp.

I denna modell som jag presenterar har vi alltså minst tre parter (om vi slår ihop samtliga fackliga organisationer till en part och ser personal som en part):

• Part 1: Arbetsgivaren
• Part 2: Arbetstagarorganisationer (Fackliga organisationer)
• Part 3: Arbetstagaren/ Personalen

Givetvis kan en sådan modell bestå av flera fragment och olika arbetstagarorganisationer kan ha olika perspektiv. Modellen ovan får i detta skede betraktas som en idealtyp som kan användas för att börja utforska området.

Utifrån denna problemdiskussion kan det antas att det skulle kunna finnas en diskrepans mellan å ena sida

A) arbetsgivarens syn om nedskärningar utförts på ett korrekt och lämpligt sätt, andra sidan

B) personalens/arbetstagarens syn på om nedskärningar utförts på ett korrekt och lämpligt sätt, och å tredje sidan

C) de fackliga organisationernas syn på om nedskärningar utförts på ett korrekt och lämpligt sätt.

Syfte

Syftet med denna undersökning är att närmare studera om det finns en diskrepans mellan de olika parternas (personal, fackliga organisationer och arbetsgivare) uppfattning av huruvida en organisatorisk nedskärning utförts på ett lämpligt sätt, utifrån de kriterier som tidigare presenterats, eller ej. Samt studera hur stor denna eventuella diskrepans är.

Ett svar på frågan skulle kunna leda fram till en ökad förståelse för hur man ska hantera verksamhetsförändringar som kan komma att medföra nedskärningar och uppsägningar av personal, samt ge en förståelse för om det finns en ”naturlig” storlek av denna diskrepans.

Denna artikel breddar tidigare forskning genom att:

1.  Studera tre berörda parter (personal, fackförbund och arbetsgivare). Detta för att bredda perspektiv utifrån den ”svenska modellen”. Tidigare studier studerar antingen personalens upplevelse av en verksamhetsförändring eller arbetsgivarens upplevelse av verksamhetsförändring.

2.   Studera flera organisationer med hjälp av samma analysmodell (enkätstudie). Till skillnad från tidigare studier som ofta haft fokus på en organisation och genomförts med hjälp av intervjuer (se Hansson, et al, 2002; Böhm, 2009).

Forskningsfråga

• Har personalen/arbetstagarna, de fackliga organisationerna och arbetsgivaren en samsyn av hur olika faktorer i en process beaktats och hanterats vid nedskärningar och uppsägningar?

Metod

Vetenskapligt synsätt och forskningsansats

Min avsikt är att använda mig av kvantitativ forskningsansats för att mäta och pröva hypoteser mot varandra. Detta kommer att göras genom datainsamling med frågor på övergripande nivå såsom ” Gjorde arbetsgivaren sitt yttersta för att undvika att säga upp personal?” men även genom frågor som är kopplade till de olika viktiga faktorer som lyft fram i tidigare forskning avseende hur man genomför en gynnsam process för personalminskning (se bilaga 1 för ett utkast på olika typer av frågor som är avsedda att fånga in olika faktorer).

För att undersöka frågan använder jag mig av en deduktiv ansats där jag samlar in data från respondenter som varit involverade i en verksamhetsförändring som omfattat en process kopplad till personalminskning.

Hypotesprövning

För att pröva frågan kommer jag att ställa följande hypoteser mot varande:

Den första hypotesen (nollhypotes) formuleras enligt följande:

·         H₀: Arbetsgivaren gjort sitt yttersta för att undvika att säga upp personal.

Alternativhypotesen formulerad enligt följande:

·         H₁: Arbetsgivaren har inte gjort sitt yttersta för att undvika att säga upp personal.

Datainsamling

För att undersöka forskningsfrågan kommer jag att använda mig av en enkät (kvantitativ metod) som skickas ut till organisationer som utfört en verksamhetsförändring de senaste tolv månaderna. Planen är att en enkät skickas ut till de organisationer som genomgått en verksamhetsförändring där en personalminskning genomförts, samt till berörd personal/tidigare personal och arbetstagarorganisationer.

Tidigare studier (Hansson, 2002; Böhm 2009) har använt sig av kvalitativa metoder och semistrukturerade intervjuer, och fokuserat på några enstaka organisationer.

Enkätstudie

Som främsta datainsamlingsmetod planerar jag att skicka ut en enkät med frågor kopplat till de faktorer som i tidigare studier framgått som viktiga perspektiv. Ett utkast till frågorna återfinns i bilaga 1.

Enkäten kommer i första hand att skickas ut via e-post men kompletteras med brevutskick. Brevutskick kan vara ett viktigt alternativ för att nå de personer som blivit upplagda och därmed inte antagligen inte har en e-postadress hos den tidigare arbetsgivaren. 

Respondenter

Enkäten kommer att skickas dels till arbetsgivaren, dels till de fackliga organisationerna dels till personalen som fortfarande är anställs och till personer som blivit uppsagda.

Här är det viktigt att få med information om den svarande är arbetsgivare, facklig organisation eller personal, för att sedan kunna jämföra svaren med varandra. Likaså kommer de olika parterna i vissa fall få frågor som är formulerade på olika sätt för att återspegla den aktuella aktörens svar på en upplevelse.

För att få ett representativt urval kommer jag att utgå från att antalet arbetsgivare och lokala arbetstagarorganisationer är en viktig faktor. Utgångstanken är att om tillräckligt många arbetsgivare och lokala arbetstagarorganisationer kontaktas så ökar antalet även antalet personal som svara till en representativ nivå. Detta då det antagligen går fler arbetstagare per arbetsgivare. 

Förhoppningen är att få svar från minst 100 arbetsgivare. Antalet blir givetvis beroende av hur många företag som varslat om uppsägningar de senaste åren och genomfört en process avseende personalminskning. Att få så många svar som möjligt än dock önskvärt för att göra studien generaliserbar och spegla populationen.

Möjlig utökning till mixed method

Enkäten ser jag skulle kompletteras väl med djupintervjuer för att få en djupare förståelse för eventuell diskrepans mellan de olika parternas upplevelse av processen. En sådan studie skulle dock eventuellt göras efter att enkäten besvarats och analyserats, och kan eventuellt även vara aktuell för vidare studier.

Urval

Ett första urvalssteg kommer att vara att uppsöka verksamheter som nyligen genomfört en verksamhetsförändring som lett fram till nedskärningar och genomgått en process där personal varslats och riskerat att sägas upp. För den specifika frågeställningen bedömer jag inte att det krävs att personal i slutändan har sagt upp, då fokus för frågeställningen ligger processen från att arbetsgivaren meddelat man kommer att genomföra en verksamhetsförändring och sedan genomdrivit en process av varsel av personal på grund av arbetsbrist fram till att processen avslutats. Oavsett om arbetsgivaren i denna process behövt säga upp personal eller ej, så har såväl arbetsgivare, fackförbund och personal genomgått de steg i processen som är av intresse att studera. Dock bedöms studien kunna ge ett bredare perspektiv om även personer som sagts upp fångas upp i enkäten. Detta då de personer som sagts upp fått genomgå en process som innefattar omplaceringsutredning och sedermera en eventuell omplacering alternativt en uppsägning eller annan typ av överenskommelse (så som avgångsvederlag eller att bli utköpt)

Sammanfattat är siktet inställt på följande urval:

• I första hand: Verksamheter som nyligen genomfört en verksamhetsförändring som lett fram till nedskärningar och genomgått en process där personal varslats och sagts upp.
• I andra hand: Verksamheter som nyligen genomfört en verksamhetsförändring som lett fram till nedskärningar och genomgått en process där personal varslats och men där ingen har sagts upp.

Tillgång till relevanta organisationer

Tillgång till relevanta organisationer kan tänkas ske via kontakt med fackliga organisationer då de ofta har en övergripande bild kring vilka arbetsgivare som nyligen genomfört nedskärningar och genomgått uppsägningsprocesser. Även att utgå från mediebevakning inom området är av nytta, då denna typ av verksamhetsförändringar ofta rapporteras i media.

Inklusionskriterierna jag ställer är:

• Tidshorisont: Verksamheter som genomför verksamhetsförändring som lett fram till nedskärningar och genomgått en process där personal varslats och sagts upp de senaste två åren.
  
        Att jag väljer två år som en maxgräns beror på att jag önskar uppnå att minnet av förändringen är så god som möjligt hos respondenterna.
• Storlek på verksamhet: Verksamheten ska ha minst 50 anställda.
  
       Att jag väljer denna storlek på organisationer beror på att jag minimera risken för få respondenter deltar från de olika verksamheterna.
• Verksamheten ska ha kollektivavtal.
  
        Anledningen till att jag väljer att verksamheten ska omfattas av kollektivavtal är för att säkerställa att en arbetstagarorganisation haft möjlighet att delta i verksamhetsförändringen.

Datakvalitet

Datakvalitén kan påverkas av antalet respondenter. När det gäller personal finns det ofta ett större antal personer som är berörda, än det finns antal chefer och antal fackliga representanter. När det gäller arbetsgivare och fackförbund är det ofta en eller några enstaka representanter som står för svaren (till exempel en ansvarig chef eller en ansvarig HR-personal - detta då arbetsgivaren och dess representanter många gånger förväntas ge en gemensam ”arbetgivarbild” och enhetligt ställningstagande).

Validiteten avseende huruvida frågeställningarna i bilaga 1 mäter de faktorer som kan kopplas en ”gynnsam” process vid varsel och personalminskning, är viktig att säkerställa. För att uppnå en så hög validitet som möjligt kommer frågorna att utformas på ett sätt som så tydligs som möjligt efterfrågar svar avseende de faktorer som tidigare forskning framhävt som viktiga.

Avseende reliabilitet är ambitionen att utgå från tidigare forskning i kombination med att sätta en tydlig tidsram för hur långt bak i tiden en verksamhetsförändring har utförts. Detta då det kan antas att samtliga parter har en tydligare bild och minne av hur en verksamhetsförändring genomförts än om det förflutit längre tid. Då studien även mäter upplevelsen av förändringsprocessen kan det antas att eventuella negativa känslor kan avta ju längre tid som förflutit.

Analysmetod

Då avsikten med denna studie är att jämföra olika grupper kommer analysen främst presenteras på en deskriptiv nivå samt kommer hypoteserna att prövas.

Ambitionen är att anpassa frågorna i bilaga 1 så långt som möjligt till att formuleras på ett sätt där respondenten kan uppskatta sin upplevelse av förändringsprocessen på en skala (till exempel numeriska mått såsom 0–5 eller 0–10). Detta för att sedan kunna utföra en variansanalys (ANOVA) för att se om de finns några signifikanta skillnader mellan medelvärdena i de tre olika grupperna (arbetsgivare, arbetstagare och arbetstagarorganisation).

Variansanalysen kommer sedan att användas för att förkasta alternativt bekräfta hypoteserna H₀ och H₁.

Observera att frågorna i bilaga 1 ännu ej har utformats på ett sätt som möjliggör svar i numeriska mått.

Forskningsetiska överväganden

För att säkerställa att de svar som lämna inte medför skada för respondenterna kommer enkäten att konstrueras på följande sätt:

• Anonymiserade svar på personnivå.

Alla svar kommer att vara anonyma och ingen information som kan härledas till en viss person eller dator samlas in. Dock kommer information avseende om vilken grupp man representera (personal, arbetsgivare eller fackförbund) samlas in anonymiserat, samt kön och ålder. Det kommer dock att finnas möjlighet att inte svara på frågor som är kopplade till den personliga informationen såsom kön och ålder.

Bedömning är därmed att kritiska svar avseende till exempel arbetsgivaren inte går att härleda till en viss person.

För att respondenterna inte ska blir förledas avseende studiens syfte innefattar enkäten information om studiens syfte och vem som är avsändare:

• Tydligt syfte och avsändare.

Enkäten kommer även att innehålla information om studiens syfte och hur insamlad data kommer att användas och vem som får ta del av den.

Enkäten kommer även att innehålla en punkt där respondenten ger samtycke till att informationen de lämnas få användas till studiens syfte:

• Samla in samtycke.

Den som svarar kommer att behöva lämna samtycka till att informationen skickas in och används anonymiserat i forskningssyfte. Det kommer att framgå att de uppgifter som samlas in enbart att kommer att användas i forskningssyfte och därmed inte lämnas ut eller användas i kommersiellt syfte eller andra icke-vetenskapliga syften.

Referenslista

Böhm, L. (2009). Medarbetares upplevelser av en organisationsförändring: Employees experiences of an organizational change.

Cameron, K. S. (1994). Strategies for successful organizational downsizing. Human resource management, 33(2), 189-211.

Datta, D. K., Guthrie, J. P., Basuil, D., & Pandey, A. (2010). Causes and effects of employee downsizing: A review and synthesis. Journal of management, 36(1), 281-348.

De Meuse, K. P., Bergmann, T. J., & Vanderheiden, P. A. (1997). Corporate downsizing: Separating myth from fact. Journal of Management Inquiry, 6(2), 168-176.

Devine, K., Reay, T., Stainton, L., & Collins‐Nakai, R. (2003). Downsizing outcomes: better a victim than a survivor?. Human Resource Management: Published in Cooperation with the School of Business Administration, The University of Michigan and in alliance with the Society of Human Resources Management, 42(2), 109-124.

Gandolfi, F. (2008). Learning from the past–downsizing lessons for managers. Journal of Management Research, 8(1), 3-17.

Hansson, C. & Olsson P-O. (2002). Personalarbete efter nedskärning : en studie av ett företag inom IT-branschen.

Holten, A. L., Hancock, G. R., & Bøllingtoft, A. (2020). Studying the importance of change leadership and change management in layoffs, mergers, and closures. Management Decision, 58(3), 393-409.

Miller, S. M., Kim, J., & Lim, D. H. (2020). “Everybody needs everyone”: a case study of workplace learning after a downsize. European Journal of Training and Development, 44(2/3), 159-170.

Mishra, A. K., & Mishra, K. E. (1994). The role of mutual trust in effective downsizing strategies. Human Resource Management, 33(2), 261-279.

Mishra, A. K., & Spreitzer, G. M. (1998). Explaining how survivors respond to downsizing: The roles of trust, empowerment, justice, and work redesign. Academy of management Review, 23(3), 567-588.

Petzall, B. J., Parker, G. E., & Stoeberl, P. A. (2000). Another side to downsizing: Survivors' behavior and self-affirmation. Journal of Business and Psychology, 14, 593-603.

Schmitt, A., Michelson, G., & Raub, S. (2023). Psst, We’re Losing our Jobs. Die Unternehmung, 77(3), 271-290.

Van Dierendonck, D., & Jacobs, G. (2012). Survivors and victims, a meta‐analytical review of fairness and organizational commitment after downsizing. British Journal of Management, 23(1), 96-109.

Public Choice ur ett kommunalt perspektiv - Kommunal planläggning av mark och vatten

Syfte/inledning

I denna artikel ska vi studera om ett Public Choice-perspektiv kan vara användbart för att studera politiska beslutsprocesser när en kommun arbetar med planläggning av mark och vatten.

Bakgrund

Plan- och bygglagen anger att det är en ”kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten” (1 kap. 2 § PBL). Kommuner är politisk styrd organisation, vilket innebär att många beslut fattas av kommunala nämnder, kommunstyrelsen, kommunfullmäktige samt av tjänstepersoner som fått delegation på vissa typer av beslut. När det gäller antagande av detaljplaner som reglerar mark- och vattenanvändning är byggnadsnämnden eller kommunfullmäktige som beslutar om detta.

Plan- och bygglagen preciserar även att planläggningen ska ”med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja”:

1. en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse, grönområden och kommunikationsleder,
2. en från social synpunkt god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper,
3. en långsiktigt god hushållning med mark, vatten, energi och råvaror samt goda miljöförhållanden i övrigt
4. en god ekonomisk tillväxt och en effektiv konkurrens, och
5. bostadsbyggande och utveckling av bostadsbeståndet.
   (2 kap. 3 § PBL)

Plan- och bygglagen ställer även krav på att man ska ta hänsyn till både allmänna och enskilda intressen.

Man har alltså flera olika intressen att beakta, inklusive de ekonomiska aspekterna.
Under planläggningsprocessen ställer även lagen krav på samråd med statliga myndigheter och berörda kommunmedlemmar. Detta innebär att man dels har flera olika politiska partier att förhålla sig till, flera olika myndigheter och flera olika berörda kommunmedlemmar.

I denna artikel kommer vi att studera hur olika de olika aspekterna kan vägas mot varandra, och hur det ur olika perspektiv dels påverkar samhällsekonomin och dels de beslut som tas av kommunen ur ett Public Choice-perspektiv.
Artikeln får dock enbart ses som en kort introduktion till hur Public Choice-inritningen kan användas för att förstå olika mekanismer i den kommunala beslutsprocessen.

Frågeställning

Till min hjälp kommer jag att använda mig av frågeställningen:

• Kan Public Choice-perspektivet vara lämplig att använda sig av för att belysa beslutsprocessen när kommunen planlägger mark- och vattenanvändning?

Teori

Inom nationalekonomin inryms begreppet Public Choice. Public Choice hamnar inom ”gränslandet mellan ekonomi och statsvetenskap” (Eklund 2017, s 290–291). Ur ett Public Choice-perspektiv bör politiska beslutprocesser inte enbart analyserar ur ett ekonomiskt vinstmaximeringsperspektiv, utan även hur olika beslut påverkas av andra ”politiska” vinster i form av till exempel antal röster i ett kommande val eller att bygga politisk makt – beslut som gynnar ens egna intressen.

Bland annat menade den amerikanska nationalekonomen James M. Buchanan (1912-2013), ledande namn inom Public Choice-rörelsen, att tidigare antaganden om att politiska beslut syftade till att ”åstadkomma så stor nytta som möjligt för hela samhället” (Eklund 2017, s 292) var alldeles för idealistiska. Han menade på att precis om företag och konsumenter ses som nyttomaximerande ur ett ekonomiskt perspektiv, bör politikerna ses som nyttomaximerande ur ett röstmaximerande perspektiv.

I denna artikel används följande modell för att visualisera (se figur 1) hur olika intressekonflikter mellan olika grupper påverka både beslut om mark- och vattenanvändning och de ekonomiska följderna av dessa beslut.

Figur 1: Figuren visar på hur olika grupper representerar olika önskvärda åtgärder (ovalerna), och rektangeln representerar alla åtgärder som faktiskt är möjliga. När man sedan lägger samman samtliga möjliga åtgärder och önskvärda åtgärder, återstår enbart en liten del av möjliga åtgärder som samtliga teoretiskt sett kulle kunna enas om. Den grönfärgade delen representerar kvarstående lösningsmängd som samtliga grupper skulle kunna enas om.
Figuren är fritt tolkad efter Eklund (s 293).

Empiri

I detta fall tittar vi planläggning av en fastighet i centrala delar av en ort.
Den kommunala planläggningen har för avsikt att förtäta området. Förtätningen kommer att ta befintlig parkeringsplats i anspråk, vilket innebär att befintliga parkeringar försvinner och eventuellt ska ersättas. Redan här visar sig intressekonflikter i form av att befintliga och framtida parkeringsytor konkurrerar med planerad byggnation. Varje yta som ska användas som parkeringsplats medför att möjligheten till att, till exempel, bygga fler bostäder minskar.
Inom och i anslutning till området har vi en exploatör som vill bygga bostäder (grupp A), vi har befintliga näringsidkarna som driver butiker och vars kunder idag parkerar på området (grupp B) och vi har en befintlig verksamhet som arrenderar delar av marken som parkering åt sina långväga anställda (Grupp C).

• Grupp A: Vinstmaximering genom att bygga så många bostäder som möjligt.
• Grupp B: Vinstmaximering genom att ha parkeringsplatser som gynnar kundbesök och handeln.
• Grupp C: Vinstmaximering genom att ha parkeringsplatser som gynnar möjligheten att rekrytera kompetenta personer.
• Möjliga åtgärder: Kommunen representerar flera olika alternativ, men bara en mindre del av dessa kan samtliga intressegrupper enas om.
• Politiker: De förtroendevald, politikerna, kan i sin tur representerar ytterligare en eller flera grupper, som på olika sätt stöttar de olika intressegrupperna mer eller mindre.

I detta fall är politiskt sett utgångspunkten att bostäder är prioriterat, och antalet parkeringar jobbar man aktivt att minska på för att på sikt minimera användningen av bil. Samhällsekonomiskt sett har man kommit fram till att det, på sikt, är minskad trafik samt byggnation av bostäder som ger störst samhällsekonomisk nytta ur ett kommunalt perspektiv. Politiskt sett stöttar man av ekonomiska skäl alltså inte grupp A eller B, men man stöttar grupp C.
I det fortsatta planarbetet väcks dock en stor debatt från det lokala näringslivet och de verksamheter som utnyttjar parkeringsplatsen idag. Media tar upp frågan och samråden med berörda kaotiska. En het debatt blossar upp i olika medier.

Debatten slutar med att kommunen till slut lägger arbetet med att planlägga för bostäder på hyllan då debatten drabbar sittande politiker negativt ur ett röstmaximeringsperspektiv och den tidigare samhällsekonomiska nyttan man politiskt sett tidigare varit eniga om får stå tillbaka.

Analys och slutsats

I exemplet ovan ser vi hur olika intressegrupper påverkar politiska beslut och hur det i sin tur påverkar samhällsekonomin. Parkeringsfrågan är en av de hetaste frågorna när man arbetar med planläggning i befintliga stadsmiljöer. Detta då bilen och parkeringsmöjligheten varit en viktig faktor i stadsplaneringen i flera decennier, vilket både format beteenden (vanan att använda bil) samt var olika verksamheter förlagt sin verksamhet (till exempel att man säljer skrymmande varor i centrum, då det alltid varit möjligt för kunder att ta bilen dit).
Idag går trenden mer åt förtätning samt att minimera bilanvändningen. Detta väcker som exemplet visar på många känslor och skapar stor oro hos flera intressegrupper, samtidigt andra intressegrupper upplever att de påverkas negativt av övriga grupper intressen. Detta påverkar i sin tur de politiska beslutsprocesserna – och av rädsla för att tappa röster kan politikerna välja att backa från de beslut som man tidigare bedömt som mest samhällsekonomiskt fördelaktig.

Så åter till frågeställningen:

• Kan Public Choice-perspektivet vara lämplig att använda sig av för att belysa beslutsprocessen när kommunen planlägger mark- och vattenanvändning?

Min bedömning är Public Choice-perspektivet är ett intressant och användbart perspektiv för att belysa och problematisera de kommunala beslutsprocesserna gällande mark- och vattenanvändning både hur det påverkar samhällsekonomiskt och hur det påverkar de politiska besluten formas av olika särintressen. Det tydliggör även på ett pedagogiskt sätt hur man inom planprocessen begränsas till mindre antal möjliga åtgärder efter att ha gjort en avvägning mellan flera allmänna och flera enskilda intressen.

Förutom att tydliggöra det ur ett ”forskarperspektiv” anser jag att det även är på ett pedagogiskt sätt som kan berika dialogen med såväl politiker, tjänstepersoner och kommunmedlemmar, när vill sätta sig in i vad det är som påverkar de olika besluten och hur utgångsläget i en planläggningsprocess ser ut när flera grupper med särintressen påverkas.

Slutreflektioner

Något man alltid måste ha med sig när man arbetar med samhällsekonomisk nytta är att ”nytta” kan definieras på olika sätt av olika politiska partier. Ett parti kan betona grönytor, ett annat betonar handel och näringsliv och ett tredje betonar billiga bostäder. Likaså kan olika intressegrupper förespråka olika typer av särintressen, och förhoppningsvis kan kommunen, in enlighet med plan- och bygglagen gör en god avvägning mellan olika allmänna och enskilda intressen.
Att sätta ett pris på alla särintressen är inte lätt. Det är inte lätta att sätta ett pris på parkeringsplatsen och vad den tillför för totalnytta ur ett ekonomiskt perspektiv, det är inte lätta att sätta ett pris på eventuella svårigheter att rekrytera ”fel personer” för att det inte finns en parkeringsplats, det är inte lätt att sätt en pris på grönytor med mera. För att kunna göra det krävs det vedertagna modeller som man politiskt kan enas om.

Referenslista

Eklund, K (2017), Vår ekonomi. En introduktion till samhällsekonomin. Fjortonde upplagen., Studentlitteratur, Lund.

VA-ledningar & Byggprocessen

Back to school...
Kombinera praktiskt erfarenhet med teori, med ambition att bli en bättre beställare.

Indoktrinerade sociologer & Medborgarlön och arbete (Robotdagen 2015: Roland Paulsen och Stefan Fölster)

Indoktrinerade sociologer 

Alldeles för många sociologer vid Lunds universitet tycker och resonerar precis så som man förväntas tycka och resonera vid Lunds universitet (vänsteridealen är rådande).
Det blir alltför normativt och subjektivt för att man ska orka lyssna på dem.

Tyvärr indoktrineras sociologistudenter vid Lunds universitet (detta gäller även studenter vid Malmö högskola och många andra universitet i Sverige/Europa) att resonera utifrån teoretiker som styrs av vänsterideal, medan liberala tänkare lever en undanskymd tillvaro i utbildningen.
Anledningen till det är (förhoppningsvis) inte att kursansvariga medvetet väljer bort liberala teoretiker, utan det beror antagligen på att de kursansvariga själv inte har någon större kunskap om de liberala teoretikerna.

Okunskapen om liberala teoretiker blir märkbar både i debatter, uppsatser, avhandlingar och böcker. Väldigt sällan refereras till liberala teoretiker (i svenska och europeiska debatter och texter - i USA har liberala tänkare en mer framträdande roll), trots att de för utmärkta diskussioner kring precis samma ämnen som vänsterteoretikerna.
Är man något bevandrad bland såväl vänsterteoretiker och liberala teoretiker vet man att många av dessa gör liknande analyser av samhället, och arbetar med samma "problem".

Behov av kurs/föreläsning gällande liberala tänkare inom sociologin

Jag bedömer att det behövs en kurs, eller åtminstone avsättas några timmar inom varje kursmoment, inom sociologiutbildningarna, där man tydligare diskuterar liberala teoretiker, för att få en mer nyanserad bild.
(Jag och sociologen/kriminologen Emil Rytterstedt arbetar för tillfället med att utforma en sådan kurs, så hör av dig om ni är intresserade av en föreläsning.)

Tips: Läs Part I och Part II i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell

Varför arbeta?

Videoklippen Varför arbeta? med  Roland Paulsen och Stefan Fölster:
Varför arbeta?

Akademiskt mättad!

Akademiskt mättad! => Läser 100 sidor/vecka. ‪#‎sociologi‬ ‪#‎masteruppsats‬ ‪#‎socialarelationer‬

Påbörjar projekt nummer en miljon - "Veckans statistik".

Påbörjar projekt nummer en miljon - "Veckans statistik".

Som sociolog intresserar jag mig för både kvalitativ och kvantitativ datainsamling och analys. Detta innebär att jag med jämna mellanrum samlar in och analyserar statistik.

På den här bloggen "Veckans statistik" publicerar jag statistik.
Både statistik från eget insamlat material och från andra källor.
Ibland är det rent beskrivande statistisk, ibland djupanalyser.

Bloggen startades för att utmana mig själv att lära mig mer om statistisk analys och presentationsteknik.

Du hittar bloggen här:
Veckans statistik

Skapa struktur i vetenskapligt kaos

Konsten att skapa struktur i vetenskapligt kaos. Papper och penna är ypperliga redskap.
#master #masteruppsats #sociologi #samhällsplanering #statistik

Failed to Connect to Database. An underlying database error occurred. Class not registered. (ArcCatalog/ArcCatalog) - GIS Tutorial 4-1 i GIS Tutorial Basic Workbook av Gorr & Kurland

När jag gick igenom Tutorial 4-1 i boken GIS Tutorial Basic Workbook for ArcGIS 10.1 av Gorr & Kurland (2013) fick jag följande meddelande när jag skulle lägga till CensusData.xlsx i Chapter4.gdb:

Failed to Connect to Database. An underlying database error occurred. Class not registered.

För att hitta en lösning på problemet och komma runt problemet fick jag söka efter ett svar på nätet.

En kortsiktig lösning var att öppna filen CensusData.xlsx i Microsoft Excel och "Spara som.." CensusData.xls. Denna lösning använde jag mig av, och det gick efter det att fortsätta följa instruktionerna i boken.

En annan  lösning var att installera Microsoft Office database engine 2007 (2007 Office System Driver: Data Connectivity Components). Detta har jag nu också gjort, och förhoppningsvis är detta en långsiktig lösning på problemet. (Jag uppdaterar detta inlägg när jag testat).

För mer information:

• Microsoft forum: Failed to connect to database. An underlying database error occurred. Class not registered.

•  Ladda ner: Microsoft Office database engine 2007 (2007 Office System Driver: Data Connectivity Components).

Friedrich Nietzsche och Jonathan Haidts om livets mening

Jonathan Haidt och Friedrich Nietzsche om varför livet är värt att leva

I den här artikeln kommer jag att diskutera Jonathan Haidts och Friedrich Nietzsches olika sätt att försvara en livsbejakande inställning till livet. Diskussionen utgår från böckerna The Happiness Hypothesis (Haidt 2006) och Den glada vetenskapen (Nietzsche 2011).

Jonathan Haidt om varför livet är värt att leva

Haidt (2006) lägger fram vetenskapliga observationer som pekar på att välmående och mening i livet är något människan tycks finnas då deras liv innehåller:

• Positiva sociala relationer
• Dygder/Förhållningsregler att rätta sig efter för att leva det goda livet
• Känslan av att vara en del av något större – tro/helighet/magi (utan att behöva tro på Gud)
• Meningsbärande strukturer som upprätthålls av ovanstående punkter

Haidt sammanfattar med att påpeka att livet inte har en objektiv mening, utan även en subjektiv mening. Som art påverkas människan av inre objektiva processer i vår kropp, men dessa objektiva processer påverkas av yttre subjektiva processer (Haidt 2006:219).

“It is worth striving to get the right relationships between yourself and others, between yourself and your work, and between yourself and something larger than yourself. If you get these relationships right, a sense of purpose and meaning will emerge.” (Haidt 2006:239)

Positiva sociala relationer

Having strong social relationships strengthen the immune system, extends life (more than does quitting smoking), speeds recovery from surgery, and reduces the risk of depression and anxiety disorder. (Haidt 2006:133)

Enligt Haidt påvisar vetenskapen att människan är en ultrasocial art, som trivs allra bäst om vi har starka sociala relationer som innebär kärlek och närhet individer emellan (Haidt 2006:114, 131, 219). Haidt menar att man kan se att människan är full av känslor som gör att vi mår bra av att älska, ha vänner, hjälpa varandra, dela med oss, och på andra sätt flätas samman med andra människor (Haidt 2006:134).

Meningsskapande

En annan viktiga aspekt som påverkar människans välmående är att skapa sammanhållande livshistorier och en sammanhängande mening i vardagen (Haidt 2006:142-143, 148). Forskning har visa på att denna mening i vardagen skapas i sociala relationer och av individuell erfarenhet, påpekar Haidt (2006:151) 

 

Dygd – Skapa förhållningsregler för det goda livet

I mycket litteratur talas även om att leva ett dygdigt liv är att leva ett meningsfullt liv. Haidt instämmer i att dygder gör människan lyckligare (2006:158). Frågan är dock vad som är en dygd? Haidt påpekar dock att man funnit tecken på att det inte är sanna dygder i sig som är målet att efterleva, utan det viktiga är att man själv har en känsla av vad som är ett dygdigt liv, och när man lever upp till denna subjektiva dygd blir man lyckligare (Haidt 2006: 158, 171).

Cultivating the appearance of virtue will make you successfully, and therefore happy, regardless of your true character. (Haidt: 2006:158)

Helighet/Tro med eller utan Gud

“...my research on the moral emotions has led me to conclude that the human mind simply does perceive divinity and sacredness, whether or not God exists.” (Haidt 2006:184) “/.../ Even atheists have intimations of sacredness, particularly when in love or in nature. We just don't infer that God caused those feelings.” (Haidt 2006:193)

Att ha en upplevelse eller tro på att något större än oss själv är en del av våra liv påverkar, enligt Haidt (2006:196) också vår välmående genom att framkalla varma och behagliga känslor. Detta fungerar som vägledande i våra liv och får oss att välja att bli bättre personer.

Denna tro på något högre, utan att blanda in Gud, är vad jag tror många, i vardagsspråk, i Sverige, kallar ”magiskt” – nu menar jag inte någon form av magiskt som i trolldom, utan en känsla av något speciellt och behagfull upplevelse.

Haidt påpekar dock att religion är väldigt bra på att skapa sammanhang i vardagen (2006:229).

Sysselsättning/Arbete

Ytterligare en aspekt som Haidt framhåller är att mycket pekar på att människan, och andra däggdjur, tycks ha ett behov att få saker att hända (Haidt 2006:220). Arbete blir ett sätt att utmana oss själva och uppleva känslan av att vara en del av något större, och är utmaningen i arbetet tillräckligt stor, samtidig som den är möjlig att utföra kan vi hamna i ett stadium av flow¹, som ger oss känslan positiva varma känslor när det kopplas till meningsbärande strukturer (Haidt 2006:222, 224) – någon som uppstår när individens meningsstrukturer är i harmoni med omgivningens meningsstrukturer (Haidt 2006:225). Vikten av att jobb, eller sysselsättning, för att skapa tillfredsställelse i vardagen, är även något som Paul Thagaard påpekar i sin bok The Brain and the Meaning of Life (2012:158).

Sammanfattningsvis stödjer Haidt idén om att livet är värt att leva genom att vi själv skapar individuella meningar i harmoni med hur vi som art är konstruerade på att reagerar på olika stimuli.

Friedrich Nietzsche om varför livet är värt att leva

Likt Haidt påpekar även Nietzsche att människan i sin natur drivs av att leva, han talar om att vår instinkt att "göra det som gynnar det mänskliga släktets bestånd" (Nietzsche 2011:13), men samtidigt har vi utvecklat ett behov av att förstå varför vi existerar (2011:16). Nietzsche ser hos människan en djurisk drivkraft, en vilja leva, och anser att vi bör bejaka denna viljan att leva:

"Det gör mig lycklig att se att människorna absolut inte vill tänka tanken på döden! Jag skulle gärna vilja ge mitt bidrag till att göra tanken på livet ännu hundrafalt mer värd att tänka för dem." (Nietzsche 2011:181)

Samtidigt sätter Nietzsche det individuella subjektiva meningsskapandet i fokus. Det är vi som människor som skapar det vi värdesätter:

"Vad som än har ett värde i denna vår nuvarande värld, äger inte detta värde i sig självt, i enlighet med sin natur -- naturen är alltid utan värde -- utan det har man en gång givit, skänkt åt det, och vi var dessa givande och skänkande! Först vi har skapat den värld som angår människan!" (Nietzsche 2011:199)

Människans drifter och förnuft

I Nietzsches syn är dock människan framförallt en art som drivs av sina drifter och nödvändigheter (2011:120) och han menar på att i de ”bästa ögonblick pausar” vårt förnuft." (2011:18).

Den stora fienden för att människan ska kunna leva ett lyckligt och lättsamt liv är vårt förnuft, han hävdar att moralpredikarna gör det ”värdefullaste värdelöst." (Nietzsche 2011:191). Som moralpredikare pekar han ut både kristendomen och samhällsstrukturer som försöker undertrycka och förminska människans förmåga till att känna glädje (2011:28, 38, 127). Nietzsche menar alltså att individuell mening och omgivningens/samhällets mening skiljer sig åt.

Individuell mening

"Det finns en annan värld kvar att upptäcks -- och fler än en! Stig ombord på skeppen, filosofer!" (Nietzsche 2011:188)

Nietzsche har ett starkt fokus på att mening skapas individuellt, man ska ”skapa en egen sol” åt sig själv och måla sin egen lycka på väggen (2011:65, 188, 211) och menar på att det inte finns några objektiva syften (2011:120). Ett viktig del för att kunna skapa denna mening är att försöka att undvika att dras med i samhällstrender och det som ens ”epok tycker är viktigast”, och istället leva efter sina egna mål (2011:228).

Världen blir inte vackrare än vad vi själva gör den (Nietzsche 2011:179) och vi bör, om möjligheten finns, välj att njuta så mycket som möjligt (Nietzsche 2011:203).

Likt Haidt påpekar även Nietzsche att vad som är en dygd är upp till var och en, och att leva upp till dygder skänker lycka (Nietzsche 2011:163).

Sammanfattningsvis tycks Nietzsche påstå att livet får sin mening av att bejaka vår arts, vår mänskliga, natur. Vi ska omfamna vår individuella intressen och akta oss för att låta andra styra våra val i livet, men samtidigt ska vi vara goda människor genom att bland annat bespara andra människor skamkänslor när de väljer att gå sin egen väg (Nietzsche 2011:175).

Egna reflektioner kring livets mening

Själv skulle jag, för tillfället, påstå mig vara en anhängare av att mycket som idag anses vara objektivt meningsfullt i det stora hela ofta faller platt om man tittar utanför kulturen man lever, tiden man lever och till och med området man arbetar med. Det finns en känsla av att det som eftersträvas ofta blir absurt i jämförelse med mycket annat. Dock ställer jag mig i både Nietzsches och Haidts led och menar på att vi trots allt kan finna individuella meningar i livet, men att finna mening i det som samhället erbjuder kan många gånger kännas tomt. Många gånger tycker jag se mig just denna individuella mening. Alla har, det som Nietzsche talar om, nödvändigheter som måste uppfyllas för att upprätthålla livet (vilket jag, likt Nietzsche, påstår handlar om att det en drift alla arter har – att främja artens bestånd), men sedan fyller många sin vardag med att göra saker som kan tyckas absurda eller meningslösa i andras ögon, men i utförarens ögon skapar intresset/sysselsättningen en röd tråd genom livet.

Drift att upprätthålls vilja leva drivs, och här ansluter jag mig till Haidt och neuropsykologin, av kroppens reaktioner på olika stimuli som främjar välmående, och motiverar oss att handla på ett sådant sätt som driver viljan att leva.

Vi tycks även i mina ögon, precis som Haidt och Nietzsche talar om, använda oss av olika dygder som får vägleda oss och våra handlingar i, dessa dygder kommer både från samhället, men även från individens egna resonemang. 

 

Något jag många gånger också ser, vilket även Haidt påtalar, är vikten av att sysselsättning, där även den enklaste formen av sysselsättning kan skapa en mer meningsfylld vardag än om man är helt utan sysselsättning.

Mina tankar, för tillfället, kan sammanfattas som att:

A. Yttre meningsskapande processer:

1. Som art har vi en drift att främja artens bestånd – vilket leder till en livsdrift.

2. Neuropsykologiska processer främjar vår vilja att leva och göra val som främjar överlevnad.

B. Individuella meningsskapande processer:

3. Samhällsstrukturer som skapar gemensamma ”objektiva meningar” skapar ett urval av meningsfulla val för individen.

4. Individen har möjlighet att välja olika vägar att gå för att fylla sitt liv med meningsfulla handlingar.

5. Handlingarnas mening skapas i mötet mellan samhällsstrukturer (det utrymme som samhället ger individen till att få möjlighet att delta på ett produktivt och reproduktiv sätt), och individen erkännande av dessa meningsbärande samhällsstrukturer.

Diskussion om en objektiv mening med livet

Jag anser att det inte är möjligt att livet har en objektiv mening så tillvida att man inte ansluter sig till en etablerad trosföreställning och erkänner den som ett slutgiltigt svar. Men även inom trosföreställningar finns lika åsikter som göra att även åsikter där går isär. Det verkar tyda på att det finns stora skillnader att hitta en objektiv mening.

Det närmsta en objektiv föreställning jag anser oss komma just nu, är att människan och övriga arter, tycks ha en vilja att överleva och reproducera sig. Men att det finns en mening med reproduktion utanför artens egna intresse verkar inte finnas. Objektivitet tycks med andra ord också vara en subjektiv upplevelse. Och vetenskapen verkar inte kunna ge direkta svar på vad som är meningsfullt i objektiv mening för individen, utan visar framförallt hur människan påverkas av olika stimuli, dock visar sig dessa stimuli vara beroende på både kulturell och individuell kontext.

Jag anser ansluter mig alltså till en idé om att livet inte har en objektiv mening, då mening tycks förändras av kulturella och individuella sammanhang. Vill vi kalla något en objektiv mening med livet, måste vi dra en gräns för hur långt denna mening ska sträcka sig. Ska den gälla universum? Ska den gälla Jorden? Ska den gälla hela mänskligheten? Ska den gälla under en viss tidpunkt, för en viss kultur? Frågor som jag inte kan svara på.

Fotnot

1 . Ett stadium som uppnås då en utmaning ligger väldigt nära gränsen för ens förmåga att klara av en uppgift, och man uppslukas av uppgiften (Haidt 2006:95).

Referenslista

Haidt, Jonathan. (2006). The happiness hypothesis: finding modern truth in ancient wisdom. New York: Basic Books

Nietzsche, Friedrich (2011). Den glada vetenskapen. [Ny utg.] Göteborg: Korpen

Thagard, Paul. (2012[2010]). The brain and the meaning of life. Princeton, N.J.: Princeton University Press

Tjäna pengar på mening med livet

Som akademiker är jag nu stolt över mina 15 högskolepoäng i Meningen med livet.
Som entreprenör ska jag nu undersöka möjligheten att tjäna pengar på meningen med livet.

Albert Camus och existentialismen

Albert Camus och existentialismen

I den här artikeln kommer jag att diskutera boken Myten om Sisyfos av Albert Camus (1947) och existentialism utifrån artikeln Existentialism (Cromwell 2010).

Jag kommer att börja med att definiera existentialism, för att sedan fördjupa mig i Myten om Sisyfos (Camus 1947).

Albert Camus är en av de filosofer som brukar klassificeras som existentialist trots att han själv, likt flera andra filosofer och författare som räknas till existentialismen, förkastade etiketten existentialist (Cromwell 2010).

Vad är existentialism?

I artikeln Existentialism (Cromwell 2010) belyses olika filosofiska drag, tankar, som brukar definieras som existentialism. Det som brukar kallas existentialismen, och de som brukar kallas existentialister, hitta man både inom filosofin och inom den litterära världen (Cromwell 2010).

Existentialismen hade sin storhetstid i Europa under 1940- och 1950-talet, och en del hävdar att det framförallt bör ses som en kulturell rörelse som tillhör det förgångna, och inte klassificeras som en filosofisk genre (Cromwell 2010).

Huvuddragen i existentialismen belyser framförallt kopplingen mellan människan och världen, och hur förhållandet mellan människan upplevelser av sin omgivning, och de objektiva sanningar som världen kan tyckas stå för, är relaterade. Istället för att se objektiva meningar och värden pekar existentialismen på att det finns ett dialektiskt förhållande mellan världen och människan. Människan kan enligt existentialismen inte studeras som ett enskilt objekt, utan måste studeras som en del av sin omgivning. Samtidigt anses människan inte heller vara enbart en produkt av sin omgivning, utan kan även som individ reflektera över sin egen situation och göra egna valt och ta egna beslut (Cromwell 2010). Den objektiva världen (den fysiska omgivningen) och kultur påverkar individens möjligheter, men fortfarande anses individen ändå kunna kunna ta sig friheter inom dessa ramar. Existentialismen erkänner den objektiva och kulturella världen och dess inflytande på individen, men påpekar att människan, om den ska förstås, så måste den förstås som en individ med ett eget reflekterande medvetande, som leder till att individen tar egna beslut och agerar därefter. En viktig aspekt är alltså den spänning som uppstår mellan individen och världen, alltså vad som händer när dessa två möts.

Mötet, och de krockar, som uppstår mellan världen/kulturen och individen, leder till individens självuppfattning, att individen blir självmedveten. Detta möte skapar frågan om vad det betyder att vara jag (Cromwell 2010), och här finner vi en huvudfråga för existentialismen, vad är det som gör mig till mig? När individen tydliggörs på ett sådant sätt uppstår, inom existentialismen, även frågor kring vad som är av betydelse för individen för att känna sig som en individ. Alltså frågor om den individuella meningen med ens egen existens, ”Vad är jag i det stora hela?”, ”Vad definierar mig som individ?” (Cromwell 2010).

Existentialisterna menar på att dess frågor inte kan besvaras av objektiv vetenskap, djuriska drifter eller universella beteendemönster, utan att denna mening skapas av individen själv genom medvetenhet, reflektion och val. En viktig aspekt inom existentialismen är att identitet och individuell mening inte enbart skapas av naturen eller kulturen (Cromwell 2010).

Förutom identitet är det även människans individuella värderingar som är viktiga för existentialismen. Dessa värderingar blir extraviktiga om man diskuterar livets mening. För en existentialist blir autenticitet en viktig fråga. För att individens värderingar ska vara autentiska kan de inte enbart utgå från kulturella värderingar, utan individen måste själv ha engagerat sig i och fullt ut tagit ställning och stå för dessa värderingar. Autenticitet infinner sig först då individen själv engagerat sig i värdefrågan, och för att finna en mening med livet krävs att man autentiskt värderar något (Cromwell 2010). Dessa värderingar är individuella, och därmed blir även livets mening en individuell värdefråga.

Sammanfattat är följande drag viktiga inom existentialismen:

• Dialektiskt förhållande mellan individen och världen
• Individens möjlighet till egna val och beslut
• Individens egna reflektioner och värderingar
• Individens identitet och autenticitet
• Individens självmedvetenhet
• Jaget, självmedvetenheten och individens egna val står i centrum för existentialismen

Albert Camus och 'Myten om Sisyfos'

”Det typiska för den absurda människan består i misstron mot tingens djupare mening.” (Camus 1947:86)

I boken Myten om Sisyfos (Camus 1947) diskuterar Albert Camus, det han ser som livets absurditeter och hur människan bör hantera dessa absurditeter (Camus 1947:9). I centrum står individens upplevelser av världen och individens val mellan livet och döden (Camus 1947:11-12).

Camus betonar även människans ambivalens inför att vilja förstå världen, samtidigt som det verkar finnas ett behov av enkla förklaringsmodeller:

”Människan känner sig hemma i en värld som hon kan förklara, om också på svaga grunder. Däremot blir hon en främling i tillvaron, om den plötsligt berövas alla illusioner och hållpunkter.” (Camus 1947:12)

Denna vilja att förstå livet utmynnar både i vetenskap och religion. Mycket vetenskap framstår som tidsfördriv. Till exempel exemplifierar Camus med påståendet om att engagera sig i frågor såsom ”om världen har tre dimensioner, om tanken har nio eller tolv kategorier”, enbart slutar som en form mänskligt tidsfördriv. (Camus 1947:9)

Det är, enligt Camus, dessa förklaringsmodeller av verkligheten som vi använder oss av och förståelsen för hur oviktiga dessa förklaringar är för våra vardagliga liv som skapar känslan av att livet är absurt (Camus 1947:12). Det absurda uppstår för att människan söker förklaringar utan att hitta dem. Eller som Camus s vackert uttrycker det:

”Det absurda uppstår i mötet mellan människans kallande rop och världens oförnuftiga tystnad.” (Camus 1947:36)

Camus påpekar även att ”[g]ällde det att skriva det enda viktiga avsnitt av den mänskliga tankens historia, skulle det handla om den ånger och den vanmakt som tänkandet alltid utmynnar i.” (Camus 1947:26). Camus anser att tänkandet och självreflektion framförallt har negativa konsekvenser, det underminerar oss (Camus 1947:11).

Det är i detta möte mellan individen och världen som det absurda uppstår. Det absurda är inte människan och inte världen, utan det absurda visar sig när dessa två möts (Camus 1947:29, 39), å andra sidan krävs människan och medvetandet för att känslan av det absurda ska existera. Det absurda existerar enbart fram till vi dör (Camus 1947:40, 66).

Camus menar dock inte att livet inte är värt att leva. Istället talar han om något som jag upplever som att han uppmanar till att omfamna livets absurditet. ”[L]ivet låter sig levas bättre ju mindre mening det har” (Camus 1947:65). Det är revolten mot döden som ”ger livet dess värde” (Camus 1947:67).

Värdet i livet kommer alltså genom att välja att leva trots livets absurditet. Camus förtydligar även genom att förklara att, att omfamna livets absurditet och ess meningslöshet även innebär att avstå från att anamma en värdeskala:

”Tron på en mening med livet förutsätter alltid en värdeskala, ett val; jag måste föredra någonting framför någonting annat. /.../ Tron på det absurda innebär /.../ det rakt motsatta.” (Camus 1947:73)

Livet är alltså meningslöst och absurt, och det enda som ger livet ett värde är att omfamna det absurda och göra revolt mot döden genom att välja att leva. Människan har en vilja att hålla fast vid livet (Camus 1947:14), och då bör vi, enligt Camus, lika gärna välja att leva fullt ut. Det är i denna revolt mot döden som individen finner sin frihet och kan leva fullt ut (Camus 1947:75).

Camus har även e individfokuserad syn på livet. Han påpekar att ”människan är sitt eget mål. Och sitt enda mål. Om hon vill vara något, så är det i detta liv.” (Camus 1947:103). Han upphöjer den absurda människan genom att tillägga att ”[d]en absurda och gudlösa världen befolkas av människor, som tänker klart och inte hoppas längre” (Camus 1947:107). Han lägger till de hoppfulla orden att ”upptäckten av livets absurditet ger människan anledning att hänsynslöst slunga sig in i livet” (Camus 1947:134) och avrundar med att säga ”Lyckan och absurditeten är barn av samma jord. De är oskiljaktiga.” (Camus 1947:140)

Camus menar alltså att det är genom att omfamna livets absurditeter som vi finner livets sanna värde, skapar möjlighet att tänka klart och uppnår lycka.

Diskussion

Utifrån den generella definitionen kan jag förstå att Camus hamnar inom genren existentialism, men samtidigt upplever jag det som att Camus har ett bredare spektrum i sitt resonemang än enbart en diskussion kring individens självmedvetenhet och reflektion.

Camus diskuterar, likt existentialismen, mötet mellan individen och världen. Camus menar på att det är i detta möte, i länken, mellan individen och världen som det absurda uppstår. Detta dialektiska förhållande mellan världen och individen tycks vara den största likheter mellan Camus och existentialismen. Även individens egen självmedvetenhet och reflektioner är en viktig del i Myten om Sisyfos (1947), vilket också är en viktig del inom existentialismen.

Existentialismen tycks ha en starkare betoning på det individuell meningsskapandet, medan Camus menar på att det inte finns någon mening. Även värden diskuteras av såväl Camus som existentialismen, men Camus betonar en att den sanna absurda människan inte tillägnar sig några värden. Camus talar även om individens egna ”spontana” bidrag och möjligheten till att uppnå en individuell frihet (Camus 1947:74, 98), något om också syns inom existentialismen.

Jag kan inte säga att det är helt fel att definiera Camus som existentialism, men jag kan även förstå att han motsatte sig en sådan etikett då hans diskussion i Myten om Sisyfos (1947) är mer mångbottnad än så. Själv skulle jag nog inte sätta etiketten existentialist på Camus utifrån det jag läst i Myten om Sisyfos, just för att jag inte känner att det finns en stark betoning på individen och individens subjektiva upplevelse av världen, vilket jag känner att existentialismen har. Individen tycks ha en något underordnad roll i Myten om Sisyfos. Hos Camus får såväl val som värden och individuell autenticitet få stå undan för absurditeten i allt.

Referenslista

Camus, Albert (1947). Myten om Sisyfos. Stockholm: Bonnier
Köp boken: Bokbörsen

Crowell, Steven (2010). Existentialism. The Stanford Encyclopedia of Philosophy. (Winter 2010 Edition).

http://plato.stanford.edu/entries/existentialism/ [Hämtad 2014-04-21]

Livets mening och de filosofiska pessimisterna Ciorans och Schopenhauer

”Not to be born is undoubtly the best plan of all. Unfourtunately it is within no one's reach.” (Cioran 1973:212)

De båda författarna och filosoferna Arthur Schopenhauer och E. M Cioran räknas ofta till pessimisterna när man talar om filosofer som diskuterar livets mening. Frågan är dock om det kanske ändå ligger några sanningar i det säger?

De tycks till stora delar stirra på det de upplever som negativa detaljerna på livet och upphöja dessa till livets byggstenar. Alla kommer att lida, alla kommer att bli gamla, alla kommer att förfalla, livet kommer att göra ont. Att detta lidande är del av vardagen tydliggör de, men jag tycker att det fattas en nyansering och en diskussion kring vad det som gör livet njutbart.

”Evil is just what is positive; it makes its own existence felt. /.../ It is good which is negative; in other words, happiness ans satisfaction always imply some desire fullfilled, some state of pain brought to an end.” (Schopenhauer 1851:45)

Både Schopenhauer och Cioran belyser hur åldrandet i slutändan försvagar människan och att vi inte har något att se framemot mer att lida. Ju mer liv vi väljer, alltså ju längre liv vi lever, desto mer lidande kommer vi att utsättas för, och meningslösheten blir med tiden alltmer uppenbar för oss. Det som i ungdomen såg ut som en möjlighet, livet, tappar till slut sin magi och vår ensamhet kommer att göra oss medvetna om vår egen meningslöshet (Cioran 1973:9 ; Schopenhauer 1851:46-47).

”As the years pass, the number of those we can communicate with diminishes. When there is no longer anyone to talk to, at last we will be as we were before stooping to a name.” (Cioran 1973:9)

I bådas ögon är livet bara ett långt lidande som börjar när vi föds och slutar när vi dör. I Schopenhauer ögon är livet straff som vi får uthärda:

”If you want a safe compass to guide you through life, and to banish all doubt as to the right way of looking at it, you cannot do better than accustom yourself to regard this world as a penitentiry, a sort of a penal colony.” (Schopenhauer 1851:53)

Cioran tycks hålla med om att livet bara är en börda, du är en arbetsmyra som mår bäst av att inte tänka, för det finns ingen annan mening än att utföra ett arbete, att handla:

”When I happen to be busy, I never give a moment's thought to the 'meaning' of antyhing, particulary of whatever it is I am doing. A proof that the secret of everything is in action and not in abstention, the fatal cause of consciousness.” (Cioran 1973:45)

Jag skulle gissa på att deras texter är ett koncentrat av författarnas idéer, men att de båda filosoferna säkerligen själv såg positiva aspekter med livet, men att dessa aspekter kanske inta var en del av den period då dessa texter skrevs.

De fokuserar framförallt på varför vi från början över huvud taget föddes. Det är en fråga som vi nog inte får svar på, och istället för att söka svar på den frågan kan det tyckas vettigare att fråga sig hur vi kan skapa ett meningsfullt liv nu när vi ändå existerar.

Jag skulle säga att det absolut finns sanningar i Schopenhauers och Ciorans reflektioner – det finns mycket som kan tyckas vara meningslöshet och lidande, men det är viktigt att beakta att människor trots allt väljer att se mening i sina liv och njuter av livet. Jag skulle nog säga att varken lycka eller lidande är det som utgör största delen av mångas liv, utan istället är det känslan av att vara tillfredsställd (being content) utan att varken känna lycka eller olycka som är en viktig aspekt att diskutera om man vill veta vad som gör livet drägligt för de flesta.

Till diskussionen kring meningen med livet tycker jag att deras reflektioner tillför mycket genom att på djupet diskutera de ”negativ” aspekterna av livet.

Referenslista

Cioran, E, M. (1973[2012]). The Trouble of Being Born. New York: Arcade Publishing

Köp boken: Adlibris | Bokus 

Schopenhauer, Arthur. (1851) On the Suffering of the World. I: E. D. Klemke (red.) (2008), The Meaning of Life: A Reader (s. 45-54). New York: Oxford University Press.

Köp boken: Adlibris | Bokus | CDON