På tal om artikeln "Vi jobbar skiten ur oss eller får inte jobba alls" av Fredrik Virtanen

Artikeln "Vi jobbar skiten ur oss eller får inte jobba alls" av Fredrik Virtanen är skriven 2013-02-23, men har tydligen aktualiserats i mitt Facebook-flöde. Därför väljer jag att kommentera den idag.

Virtanen säger bl a:

"I stället har vi ett samhälle där den som har tid att leva inte har råd – och den som har råd att ­leva inte har tid."

"Att förlora jobbet i dag innebär ett liv i total utsatthet. Det finns inga nya att få, a-kassan är nedmonterad och på botten erbjuder samhället endast fattigdom."

Detta är enligt mig en förenklad syn på hur livet gestaltar sig. Det låter som en person som ser sig dömd till att för alltid vara, det de själv kallar, arbetarklass eller medelklass. Det är en person som inte ser möjligheter att själv påverka sitt liv, utan är helt beroende av det samhälle som socialdemokratin skapat.

Det är ett problem som uppstår för dem som gjort det till en vana att vara beroende av andras välvilja. Beroende av andras välviljan att ge dem ett jobb. Detta är alltså ett problem för den som själv valt (medvetet eller omedvetet) att lägga sin tid i andras händer.

Lösningen är att själv lära sig att skapa och arbeta, och få betalt för detta (vi kan kalla det att vara egenföretagare - men som ni vet finns det mycket byråkrati och svårigheter i detta som måste motarbetas - egentligen vet alla hur man utför en tjänst eller köper en produkt billigt och säljer den dyrare etc, men kring en sådan enkel transaktion finns det för mycket byråkrati och regler i dagens Sverige).
Att få tid och pengar över handlar givetvis även om att välja bort lyx- och skräpkonsumtion, välja att leva mer asketiskt. Då har du helt plötsligt helt nya möjligheter att arbeta mindre och skapa utrymme för mer frivillig fritid.