1. Det som försöker återskapa verklighetens logik (verklighetsnära)
2. Det som försöker återskapa sagans logik (en blandning där dröm till stora delar styrs av verklighetens logik)
3. Den som försöker återskapa drömmens logik (här krävs ingen logik, det är regellöst)
Den litauiska filmen Vanishing Waves (2012), eller Aurora som den heter på originalspråk, regisserad av Kristina Buozyte och skriven av Kristina Buozyte och Bruno Samper, har fångat verklighetens och drömmens logik, samt lyckat kombinera de båda världarna utan att det har blivit en saga.
 |
| Vanishing Waves |
Vanishing Waves grunddrag
Jag vill inte jämföra Vanishing Waves med andra filmer, även om det finns flera filmer som den skulle kunna jämföras med, det är helt enkelt inte ett nytt koncept. Jag tänker dock säga att det finns igenkännbara drag från filmer som The Cell (2000) och Inception (2010), men framförallt handlar det om att idéer hämtade från modern psykologi.
Ramhistoria: Forskare tar sig in i tankarna på en kvinna som ligger i koma.
Viktiga känslor: Kärlek och passion.
Grundtemat i det visuella kan alltså sägas vara det abstrakta i hjärnan som ofta framhåll i den modern psykologin.
Filmen innehåller även en portion scener som jag enbart vill kalla försök till visuell konst, det är dock något jag accepterar när man ser en film som försöker återskapa något så abstrakt som drömmarnas logik (tankemönster).
I filmen lyckas man kombinera vanliga människor, vanliga kroppar och vanliga känslor i en ovanlig värld, vilket gör personerna och känslorna övertygande. Man lyckas även berör några av de grundläggande känslorna i människans djuriska natur. Det handlar om kärlek och galenskap, om vad som händer när vi tillåter oss att falla för och styras av vår inre irrationella natur. Vi får ta del av hur psykopatiska en handling kan verka när den inre drömvärldens logik möter den verkliga världens logik.
Skådespeleriet
Skådespeleriet är övertygande. Marius Jampolskis som spelar vår huvudroll Lukas har kolla på detaljerna. Hans mimik är övertygande. I en scen kan man i Jampolskis ansiktet och i hans rörelse se den disträa tanken som ofta är närvarande hos den som är förälskad i någon annan än sin partner. Känslan av att man önskar att man älskade sin partner mer än vad man verkligen gör, men inte kan släppa tanken på att vilja vara "den andre" nära.
Sammanfattad upplevelse
Vanishing Waves är en film med scener som fungerar utan dialog. Det är handling och det visuella som för scenerna framåt. Ibland blir jag rädd. Rädd på grund av att jag inte vet vad jag ska förvänta mig av en scen. Jag vet inte vet vad som kommer att hända härnäst. Det är rädsla inför att inte veta om jag i nästa sekund kommer att le eller om jag kommer att äcklas.
Det fanns även stunder då jag höll andan och spärrade upp mina ögon. Sådant älskar jag.
I längden tror jag inte att jag har någon behållning av filmen, men den var värd varje minut jag ägnade åt att se de.
Se eller inte se?
Se
Trailer Vanishing Waves
Vanishing Waves Trailer (Artsploitation Films) from artsploitation on Vimeo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar