fredag 27 december 2013

Lyckorus och meningen med "meningslösa" sociala handlingar

Idag hamnade jag i bankomatkön tillsammans med en äldre herre. Vi kom fram till bankomaten samtidigt, och jag erbjöd honom att gör före. Han gjorde samma sak, erbjöd mig att gå före. Sedan stod vi tillsammans i kön och pratade om att ingen av oss hade bråttom, så det kvittade vem som gick först. Dessutom skulle han bara ha ett kontoutdrag. Vi pratade om julklappar, om handeln i Åstorp, om att Apoteket hade flyttat, och var man nu kunde kunde parkera bilen när man skulle hämta ut mediciner. Vi pratade också om hur lång tid det tog för den äldre herren att ta sig ut ur bilen (vilket jag hävdade var anledningen till att platsen framför mig i kön i själva verket tillhörde honom).
Det var helt enkelt ett, till innehållet, ganska meningslöst samtal.
Den äldre herren gick sedan fram och tryckte ut ett kontoutdrag. Han tackade så mycket och vi önskade varandra en god fortsättning. Leendes skildes vi åt, och vi vinkade till varandra när han körde iväg.
Några timmar senare sitter jag och läser tidningen och i en rubrik nämns orten Stidsvig. Då log jag igen. Den äldre herren hade även nämnt att kom från just Stidsvig.
Tänk att en så enkel social handling där två för varandra okända, anonyma personer från skilda bakgrunder kan skapa ett sådant lyckorus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar