Något som man ofta möter när man är ute på olika organisationer och pratar om t ex rekryteringar är det ständiga fokuset på framförallt ”kön”, men även andra typer av ”grupptillhörigheter”.
För mig har detta alltid varit förbryllande. Kanske är det förbryllade då jag själv har jag svårt att placera in individer i grupper. Jag tänker inte man/kvinna, skånsk/norrlänning, mörk hy/ljus hy, homosexuell/heterosexuell mm.
Jag har insett att jag är blind för dessa ”attribut”, då jag i det sociala rummet alltid ser en individ (alltså inte en man, inte en kvinna, inte en ljushyad person, inte en mörkhyad person, inte en heterosexuell person, inte en homosexuell person mm, utan jag ser en individ, en person).
Detta utesluter inte att jag anser att det finns samhällsstrukturella problem som påverkar olika ”grupper”. Jag menar dock att samhällsstrukturella problem inte bör angrips, eller kan lösas på ”gruppnivå”, utan måste angripas på individnivå. Först när vi respekterar alla typer av olikheter på individnivå löser vi samhällsstrukturella problem. Att angripa på gruppnivå leder enbart till nya förtryckande samhällsstrukturer där någon annan står utanför.
Ibland har jag, halvt på kul halvt på allvar, sagt att man borde börja individcertifiera företag - företag som ser bortom eventuella ”grupptillhörigheter” och inte sätter personer i ”identitetspolitiska fack”.
Med det sagt tycker jag att Anya Alenberg, kommunikationschef Bahnhof, beskriver det bättre än vad jag hittills lyckats göra:
”Vi tror på individen och möjligheter till personlig utveckling. En jämställd arbetsplats räknas inte utifrån kön. Den räknas utifrån respekt och tillit till varandra. När man känner sig sedd och trygg kan man skämta om allt på ett öppet sätt. Bahnhof befinner sig där, vi har högt i tak och en enorm bredd inom personligheter - från ultraintroverta till extremextroverta. Vi är en salig blandning av människor, några av våra anställda hade inte ens fått komma på intervju på ett annat företag då de troligen knappt vågat sig ut genom dörren eller för att de är alldeles för snackiga. Men vi ser individen och kompetensen först, och att personen har en stor portion respekt. För extroverta och introverta (och alla däremellan) kommer alltid att krocka, därför krävs det en hög nivå av tolerans och acceptans av varandra som individer. Detta är en förutsättning för att kunna jobba på Bahnhof - alla jobbar tillsammans trots våra egenheter och olikheter. Ingen här är stöpt i samma form, ingen här bär samma storlek - för den storleken passar ingen.”
Bahnhof tackar nej till samarbete med Reklamombudsmannen
