Sociologi: Klassisk och modern sociologisk teori (SOCN03) - Arbetsuppgift 1. Klassisk teori : Karl Marx, Emile Durkheim & Max Weber

Inledning

Något som de klassiska sociologerna hade gemensamt var att de mötte något som kan ses som en ny samhällsordning. Det traditionella samhället där en adel, nedärvd överklass och religion styrde samhället hade börjat förändras och fram trädde en rik urban borgerlighet (Turner 1999:90). En ny ekonomi hade börjat ta form. En ekonomi som inte längre var kopplad till den traditionella makteliten, utan en ekonomi där ett maktskifte ägde rum när en välbärgad medelklass blev allt rikare. Det var ett samhälle som formades av industrialiseringens framfart och ett Europa som allt mer tog formen av ett kapitalistiskt samhälle där pengarna blev vägen till makt. Traditionella ideal, hopp och drömmar fick stå tillbaka för den nya kapitalistiska ordningen. (Turner 1999:52)

Tre klassiska sociologer som brukar nämnas i detta sammanhang är Karl Marx, Emile Durkheim och Max Weber. Det här arbetet kommer att diskutera dessa tre sociologer utifrån Bengt Gessers frågeställningar i boken Den sociologiska visionen (C Wright Mills 1997:xii):

"1. Vilken struktur har varje enskilt samhälle i sin helhet?

2. Var står detta samhälle i människans historia? Hur förändras det?

3. Vilka typer av människor dominerar i detta samhälle?"

Något som de tre sociologerna intresserar sig för är den nya samhällsformen där den kapitalistiska ekonomin är central (Turner 1999:49). Det är ett sekulariserat samhälle där religion inte längre är en stark meningsskapare eller upprätthållare av moral (Turner 1999:61) och där den borgerliga kapitalismen får allt mer inflytande och makt i samhället (Turner 1999:52). Samhället står inför en förändring som förbryllar såväl de styrande, som medborgare och forskare. Ingen vet hur samhället kommer att formas av den nya samhällsordningen, och man börjar jämföra de nya värdena, och levnadssätten, i det "nya" samhället med det som betraktas som traditionella och normala värden och levnadssätt. De gamla målen, och meningarna med livet, började upplösas (Turner 1999:65). Osäkerheten i varandet som detta kan tänkas ha medfört skapade antagligen en nyfikenhet, och i vissa fall en kritisk hållning, till den nya samhällsordningen.
En gemensam frågeställning blir också "vad det är som skapar mening för individen i samhället", "hur samhällsstrukturer skapar denna mening" och "hur mening förändras, ställs på sin ända och kanske till och med upplöses i de nya samhällsformerna" – frågor som givetvis även varit aktuell för tidigare tänkare, men som aktualiserats p g a den för tiden pågående samhällsförändringen. Turner (1999:81) påpekar att:

”There is by densy a tendency to see both Marx and Weber as critical analysts of capitalism as a version of the more general phenomenon of modernity, since both were impressed by the dynamic capacity of capitalism to liquidate all historical and traditional certainties.”

Marx, Weber och Durkheim angrep dock frågan kring den nya samhällsordningen på olika sätt och såg olika former av konflikter eller konsensus som samhällets grundstruktur som på något sätt behövde kontrolleras för att skapa ett fungerande samhälle. De olika samhällsstrukturerna diskuteras i nästa kapitel.

1. Karl Marx

Karl Marx samhällssyn karaktäriseras av att olika grupper i samhället alltid befinner sig i konflikt och ekonomisk determinism (Turner 1999:4). Han pekar på att det är ägandet av materiella ting och tillgångar som styr vem som har maktkontroll i samhället. Den ojämna fördelningen av tillgångar skapar konflikter (Calhoun 2012:140). Social förändring är alltså något som beror på intressekrockar och det är tillgången till kapital/material som styr (Calhoun 2012:138).

Karl Marx påpekade att det alltid funnits olika klasser i samhället och att klasskamp har alltid varit en del av samhället. I det kapitalistiska samhället förstärktes denna klasskamp och istället för flera klasser i samhället polariserades samhället, och enbart två klasser skulle finnas. De två klasserna var proletariatet – arbetarna som inte äger något, och borgarna – de som äger produktionsmedlen (Marx 1844:146; Marx 1848:156-157). Detta skulle resultera i att den borgerliga klassen som ägde produktionsmedlen skulle förtrycka och utnyttja proletariatet (arbetarklassen). Enligt Karl Marx och Friederich Engels har det alltid funnits någon klass som förtrycker andra klasser, det var en vanlig samhällsordning (Marx & Engels 1848:164).

 

Värden

Problemet med att den borgerliga klassen som förtryckare är, enligt Marx och Engels, att de inte skapar något värde eller mening för arbetarklassen. Arbetarklassen berövas enbart på sitt värde. Marx trodde inte på att borgerligheten skulle sprida de politiska och sociala rättigheterna som de tillförskansade sig, när makten förflyttades från bl a aristokratin, till resten av samhället, utan rättigheter och makt skulle centreras till borgerligheten själv (Calhoun 2012:136). Därav var borgarklassen inte lämpad att vara den styrande klassen (Marx & Engels 1848:164). Det är också första gången i historien som en minoritet styr över en majoritet enligt Marx (Marx & Engels 1848:164).

Ett stort problem med den nya kapitalistiska samhällsordningen är att den enligt Marx enbart skapar girighet och tävling. Marx påpekar att:

”The only wheels which political economy sets in motion are greed and the war amongst the greedy – competition.” (Marx 1844:147)

I ovan nämnda citat tolkar jag det som att han talar om borgerskapets jakt på mer pengar. För samtidigt som han nämner denna tävlingen om kapital, nämner han i ett annat skede den tävling som inträffar mellan arbetarna. En tävling som uppstår när allt mer arbete automatiseras och arbetarna blir onödiga. Detta leder till att arbetarna tävlar om att få jobben genom att erbjuda sig att arbeta för mindre lön samtidigt som de erbjuder sig att arbeta ännu hårdare (Marx 184:188).

Det skapas också en gränslös värld under den ständiga jakten efter ytterligare marknader att sälja sin produkter på. Gränser suddas ut och gamla lokala sociala värden och gemenskaper raseras (Marx & Engels 1848:164) i det kapitalistiska systemet (Marx & Engels 1848:159). Detta leder, enligt Marx, även till en spridning världen över av det borgerliga idealet och det kapitalistiska samhället.

 

Produktion

Den som styr och äger produktionsmedlen är den som har makten. I Marx samhällssyn äger arbetarna inga produktionsmedel, utan får sälja sig själv till den kapitalistiska borgarklassen.

Marx pekar flera gånger på hur viktigt fritt kreativt arbete är för människan (Calhoun 2012:138) och hur viktigt det är för människan att få ta del av det som produceras. Jag tolkar det som att han menar att mening skapas för människan när man får lov att vara kreativ. Detta är något som saknas i den nya samhällsformen. Alltmer av produktionssätten specialiseras och arbetena blir så enkla och enformiga att vem som helst kan utföra dem. Detta leder till att arbetaren känner sig alltmer obetydlig. Arbetarklassen alieneras från sin natur, man blir allt mer ett boskap än en människa.

”...the working classes were being both materially dispossessed and enstranged from their own human nature as people.” (Calhoun 2012:138)

Det kvittar också hur mycket arbetaren producerar, han aldrig att bli rikare eller få mer mening, de enda som tjänar på detta är de som äger produktionsmedlen – som blir både rikare och maktfullare (Marx 1844:147).

 

Revolution

För Marx var den enda lösningen, och även den oundvikliga lösningen, en revolution – proletariatets revolution (Calhoun 2012:138; Marx & Engels 1848:164). Genom revolution skulle arbetarna ta över ägandet av produktionsmedel och den förtryckande borgarklassen skulle försvinna. Detta skulle leda till att det samhälle, som enligt Marx, karaktäriserades av främlingskap och tävling, skulle ersättas av ett samhälle som karaktäriserades av solidaritet och samarbete. (Calhoun 2012:139).

2. Emile Durkheim

Emile Durkheims samhällssyn karaktäriseras, till skillnad från Karl Marx, av sociala strukturer som upprätthålls av ett konsensus. I den nya samhällsordningen såg dock Durkheim att de strukturer, de sociala band, som samhället upprätthöll började upplösas. Detta ledde till osäkerhet och en känsla av meningslöshet hos människan. Bland annat visade Durkheim att i de samhällen där dessa sociala band var som svagast ökade antalet självmord. Calhoun (2012:198) sammanfattar det med att säga att:

”In modern society, the most important cause was a disconnection of people from social bonds – resulting either from isolation or from disorienting changes in society at large.”

I det nya samhället har religionen tappat sitt grepp om människan och skapade inte längre mening och mål för individen. Samtidig hade även staten försvagats och blivit en slav under det kapitalistiska samhället. Ett samhälle styrt av ekonomin utan moraliska värden genomsyrade världen (Durkheim 1897:261). Denna frånvaron samhällsstrukturer som skapade mening och mål med livet skapade det som Durkheim kallade anomi (Turner 1999:93) – ett tillstånd av kaos och meningslöshet.

Även det alltmer individualiserade samhället såg Durkheim som ett problem. När människan förväntas skapa sig själv, sin identitet, förlorar man banden med samhället och de sociala strukturerna (Durkheim 1893:232).

Att samhället skapade mening för människan var centralt för Durkheim. Människan agerar, tänker och känner på ett sätt som samhället styr. Detta är alltså inget som kommer från individen, utan från externa faktorer (Durkheim 1895:204) och individen kopplas loss från dessa samhällsstrukturer leder detta till osäkerhet hos individen. Att skapa moraliska förhållningssätt och reglerade sociala åtagande var viktigt för att upprätthålla och reglera det sociala livet (Turner 1999:88, 92). Att inte ha några gränser för mål och mening skapar osäkerhet och anomi (Durkheim 1897:261).

Durkheim var dock inte lika apokalyptisk som Karl Marx utan talade om att det tar tid för den nya samhällsformer att skapa och lära människorna nya förhållningssätt och skapa nya moraliska förhållningssätt (Durkheim 1897:259). Det fanns för tillfället inga nya moraliska värden i den kapitalistiska samhällsordningen som ersatt de gamla strukturens (Turner 1999:95, 102), men jag tolkar det som att Durkheim ansåg att det med tiden fanns hopp om att nya värden och normer skulle skapa mening på nytt.

 

Ojämlikheter

Likt Marx pratade även Durkheim om ojämlikheter i ägande förhållande. Durkheim motsatte sig bland annat arv (Durkheim 1897:258; Turner 1999:98) då detta resulterade att olika personer hade olika förutsättningar. Ett sätt att motarbeta detta hade varit att avskaffa arvsrätten. Samtidigt påpekade dock Durkheim att det inte enbart var pengar som gick i arv, utan även medfödda fördelar (t ex kunskap, intelligens skicklighet etc), detta var något som han dock inte skulle kunna avskaffas utan en moralisk disciplin var viktig för att de mindre lyckligt lottade skulle lära sig att acceptera dessa olika förutsättningar (Durkheim 1897:259).

3. Max Weber

Till skillnad mot Karl Marx pekade Max Weber på att det kapitalistiska samhället inte enbart skulle resultera i två klasser där den en hade makten. Weber talade istället om sociala stratifikationer där makt kunde utövas på flera sätt. För att ha makt och möjlighet att påverka samhället var inte enbart kapital eller produktionsmedel en förutsättning (ekonomiska klasser), även det som han kallade statusgrupper och partier hade möjlighet att påverka. Statusgrupper kunde bland annat vara kunniga akademiker eller på annat sätt respekterade personer som hade möjlighet att påverka samhället oavsett om de var rika eller inte. Likaså kunde partier, sammanslutningar av personer med gemensamma intressefrågor utöva inflytande på samhället (Turner 1999:10; Weber 1914:311).

Ytterligare en viktig aspekt i Webers sociologiska teori är att han pekar på att den finns en historisk determinism, han påpekade med andra ord att människans handlingar styrs av sociala strukturer som skapats och kan spåras i samhällets i historia, samt att aktören/individen inte tänker på att de styrs av dessa historiskt skapade strukturer (Turner 1999:7). Detta är något jag tolkar som inlärd social tradition. Till skillnad mot Marx teori gällande ekonomiska determinism (att ägandeförhållande styrde samhället) så ansåg Weber att historisk determinism (historiska förklaringar) var en viktig förklaringsmodell.

 

Mening och rationalisering

Även för Weber var mening något som var centralt för hans analys av den nya samhällsordningen. I den nya samhällsordningen såg Weber en alltmer rationaliserad, byråkratiserad och intellektualiserad värld. Här kan det nog sägas och tilläggas att sociologin själv var en del av detta intellektualiserande av världen.

Weber påpekar att till skillnad från småskaliga demokratiska samhällen, krävs ytterligare byråkratisering i en värld som går mot alltmer storskaliga demokratiska samhällen. Byråkratiseringen blir ett måste för att hantera det administrativa och styra större samhällen. Ett extrastort behov av byråkratisering såg Weber i den socialistiska staten och i planekonomin (Turner 1999:79). Till skillnad från Marx såg han negativa aspekter i ett sådant samhälle, han såg en administrativ diktatur istället för en diktatur/stat som styrdes av proletariatet/arbetarklassen. 

Rationaliseringen, det sekulariserade samhället och frånvaron av tradition hade, enligt Weber, berövat människan på de värden som religion och tradition en gång erbjöd oss, och han såg ett problemet i att några nya värden inte fanns i den nya samhällsordningen (Turner 1999:14, 62).

Turner sammanfattar Webers kritiska hållning till byråkratiseringen, intellektualiseringen, katalogiseringen och rationaliseringen med:

”This striving for world mastery did not lead however to a satisfaction with the meaningfulness of everyday life, but rather resulted in a continuing disenchantment with reality which drove out moral significance from everyday life.” (Turner 1999:9)

 

Produktion

Weber pratade också om produktion och arbetare. Han pekade på att rationalisering innebar en separation mellan arbetaren och produktionsmedel (Turner 1999:81). Weber ställde sig dock tveksam till Marx föreslagna lösning och den ytterligare rationalisering och byråkratisering som socialism skulle innebära (Turner 1999:49, 62).

 

Verstehen & Idealtyper

En viktig del i Webers teoretiska ansats var att förstå individen utifrån det samhälle individen levde i. Varje samhälle skapade sina egna sanningar och levnadssätt (sociala strukturer). För att kunna förstå och förklara människor handlingar var man tvungen att förstå och förklara dessa handlingar utifrån det samhälle och de sociala strukturerar som människan levde under. Weber kallade det Versthen (vilket betyder förståelse på tyska), man var med andra ord tvungen att förståelse ett samhälles sociala strukturer för att förstå varför människor handlade och agerade på ett visst sätt. Sanningen var enligt Weber subjektiv och kunde skilja sig från samhälle till samhälle och sociologin var framförallt en tolkande vetenskap, en vetenskaps som uttolkade mening ur handling och inte presenterade exakta sanningar (Turner 1999:72).

För att ändå kunna skapa analytiska instrument till den sociologiska vetenskapen skapade Weber det han kallade ideltyper. Att skapa en idealtyp var ett sätt att försöka komma förbi subjektivitet i forskning kring sociala fenomen (Turner 1999:10; Calhoun2012:270) och beskrivs av Calhoun (2012:270) som ett konceptidé som fångar in de viktigaste och karaktäristiska dragen av ett socialt fenomen. Dessa koncept, idealtyper, är enligt Weber så nära den sociala vetenskapen kan komma objektivitet (Calhoun 2012:270). Det blir ett sätt att förstå det rationella i det som är tids- och platsbundna subjektiva handlingar.

 

Individen

I Webers sociologiska ansatts fick även individen en mer framträdande roll än hos Marx och Durkheim. Han påpekade att personlighet var något som utvecklades under hela levnadstiden och var en produkt av utbildning och kultur samt en frukt av den kamp som uppstod mellan traditionell kultur och den process som förändrade samhället. I detta fall var det den alltmer omfattande byråkratiseringen och sekulariseringen som stod för det nya moderna samhället, och Weber intresserade sig för de nya personlighetstyper som utvecklades när det traditionella samhället mötte det nya (Turner 1999:19-23).

 

Diskussion

Något jag tycker sammanfattar samtliga dessa tre sociologer är deras kritiska inställning till en ny samhällsordning. Jag uppfattar det som om samtliga har en stark förankring i det som de ser som det traditionella samhället och det som de upplever som naturliga värden. De visar en rädsla för den nya tiden – något som jag inte tycker är en helt ovanlig inställning – gissningsvis har man både i tidigare skeden i historien påpekat hur mycket bättre det var förr och även idag finns det många som pekar på problem när nya värden, ny teknik och nya produktionssätt ersätter de ”gamla” sätten. Det blir ett sneglande och flirtande med dåtiden och med blick fylld med fasa inför den oförutsägbara framtiden.

Något att ta med sig är frågan gällande om det finns det något traditionellt naturlig samhällssystem?

I vissa fall kan jag känna igen det som Marx talar om att mindre företagare hamnar i arbetarklassen då de inte kan utmana de stora företagen med stort kapital. Det påminner om livet som småföretagare idag. Du kan inte slåss med med jättarna, de stora företagen kan ta över marknader med hjälp av sina stora kapitaltillgångar. Dock föds det hela tiden nya möjligheter som de sm företagen och entreprenörerna hakar på. Dels för att de kan tjäna pengar på det och inte har lika stora behov eller intresse av att deras produkt ska generera stora pengar. 100 000 kr för en småföretagare är mycket, men för ett stort bolag är det en ganska ointressant marknad. Med nya produktionssätt föds alltså även nya möjligheter.

Den största behållningen inom det sociologiska, och akademiska/vetenskapliga fältet är dock Marx, Durkheims och Webers tillskott till det sociologiska fältets vetenskapsteori och de metoder som utvecklats av och utifrån deras forskning.

 

Referenslista

Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell

Durkheim, Emile (1893). "The Division of Labour in Society" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 220-242

Durkheim, Emile (1895). "The Rules of Sociological Method" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 201-219

Durkheim, Emile (1897). "Suicide" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 255-264

Durkheim, Emile (1912). "The Elementary Forms of the Religious Life" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 243-254

Marx, Karl (1844). "Economic and Philosophic Manuscripts of 1844" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 146-155

Marx, Karl (1845). "The German Ideology" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 142-145

Marx, Karl (1847). "Wage-Labour and Capital" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 182-189

Marx, Karl & Engels, Friedrich (1848). "Manifest of theCommunist Party" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 156-171

Marx, Karl (1852). "The Eighteenth Brumaire of Louis Bonaparte" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 172-181

Marx, Karl (1867). "Classes" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 190-191

Mills, C. Wright (1997). Den sociologiska visionen. 2., bearb. uppl. Lund: Arkiv

Turner, Bryan S. (1999). Classical sociology. London: SAGE

Weber, Max (1904). "'Objectivity' in Social Science" i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 273-279

Weber, Max (1914). ”Basic Sociological Terms” i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 280-290

Weber, Max (1914). ”The Distribution of Power within the PolitcalCommunity: Class, Status, Party” i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 310-319

Weber, Max (1914). ”The Types of Legitimate Domination” i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 320-327

Weber, Max (1922). ”Bureaucracy” i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 328-338

Weber, Max (1930). ”The Protestant Ethic and the Spirit of Capitalism” i Calhoun, Craig J. (red.) (2012). Classical sociological theory. 3rd ed. Chichester: Wiley-Blackwell. s. 291-309