Sociologi: Moderna klassiker (SOCN04) - Litteratursammanfattning

Presentation av följande artikel:

Sociologi: Moderna klassiker - En översikt from Ulf Liljankoski

Inledning

Vad någon säger är inte alltid det viktiga. Ibland är det vad du hör som är det som betyder något. Vissa behandlar litteratur som om de vore slutgiltiga verk, som kommer med ett lika slutgiltigt svar. Så är det oftast inte, och oftast är det inte ens författarens intention. Jag behandlar litteraturen som ligger till grund för denna artikel på detta sätt – som verk utan direkta svar.

I den här artikeln kommer jag framförallt att diskuterar min egna tankar som utmynnat ur litteraturen. Det kommer att vara ett starkt fokus på mina upplevelser av litteraturen och hur jag anser att de tankar som utmynnat ur dem kan vara kärnfulla i sig själv och relevanta inom samhällsforskning.

Fokus ligger på vad jag har fått ut av litteraturen och hur jag kommer att använda mig av denna kunskap.

Som vägledande frågeställningar har jag valt följande frågor. Dock har jag valt att inte utkräva ett slutgiltigt svar på dem.:

• På vilket sätt är litteraturen relevant för samhällsforskningen?
• Vad tillför de olika böckerna kunskapen om att studera samhället och människan?
• Kan de olika böckerna komplettera varandra?
• Överlappar böckerna varandra (bekräftar de varandra)?

Jag har även valt att diskuterar samtlig litteratur som ingått i kursen. Omfånget av diskussion per bok är varierande och beror helt och hållet på huruvida jag fått något ut av boken. De böcker jag studerat inom ramen för denna artikel är följande:

• Den föreställda gemenskapen: reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning. av Benedict Anderson (1993)
• Praktiskt förnuft: bidrag till en handlingsteori av Pierre Bourdieu (1999)
• Renhet och fara. En analys av begreppen orenande och tabu. av Mary Douglas (1997)
• Civilisationsteori. D. 1, Sedernas historia. av Norbert Elias (1989)
• Civilisationsteori. D. 2, Från svärdet till plikten : samhällets förvandlingar av Norbert Elias (1991)
• New rules of sociological method: A positive critique of interpretative sociologies av Anthony Giddens (1993)
• Totala institutioner. Fyra essäer om anstaltslivets sociala villkor. av Ervin Goffman (2007)
• Gåvan av Marcel Mauss (1972)

Tilläggas får även att jag i denna artikel inte tömt ut allt som finns dessa böcker, utan begränsat mig till de aspekter som hamnar innanför ramen av min övergripande frågeställning.

Jag har även valt att framhäva styrkor och inte brister i de olika teorierna, men givetvis utesluter jag inte helt att diskutera vissa brister.

För enkelhetens skull har jag valt att diskutera de olika böckerna var för sig under olika kapital. Jag kommer dock ej begränsa mig till att enbart presentera boken, utan tillåter mig även, när det passar in, tala om kopplingar till annan teori. 

Den föreställda gemenskapen av Benedict Anderson

Benedict Andersons bok Den föreställda gemenskapen (1993) handlar inte om nationalism. Många som läser boken tror att den handlar om nationalism. Anderson själv trodde säkert att den handlade om nationalism när han påbörjade att skriva den (vilket bokens undertitel skvallrar om – reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning) Jag anser att Anderson fokuserade på nationalism när han skrev boken, men att han i slutändan insåg att det sociala fenomen han beskrev inte direkt handlade om nationalism, utan om, precis vad bokens huvudtitel säger -- föreställda gemenskaper.

Anderson har påpekat att han har en positiv syn på nationalism, då han framhäver de ”utopiska element” och den sociala sammanhållningen som en sådan föreställd gemenskap kan leda till¹.

Vad jag vill poängtera med det tillägget är att den viktigaste aspekten i boken inte är att beskriva nationalism är, utan beskriva hur föreställda gemenskaper tar utopiska former och hur denna gemensamma syn på en utopisk värld upprätthålls.

I slutet av sin bok beskriver Anderson hur viktigt folkräkningen, kartan och museum (1993:157) är för att upprätthålla föreställningen om det gemensamma arvet (den gemensamma utopin). Han tycks peka på att denna bokföring av människan, en tydlig kategorisering av folk ,genom gränsdragning, och en tydlig historisk koppling ligger till grund för denna föreställning. Detta är saker som jag tycker mig se i såväl mindre och äldre former av samhällen, dock ej lika storskalig. Här menar Andersson att tryckpressen/massmedia är en viktig del för skapandet av den storskaliga föreställda gemenskapen över större geografiska områden. Något jag helt och hållet kan hålla med om. Jag anser dock bara att det handlar om att lyckas göra en gemensam föreställning storskalig. Sådan storskalighet i gemensamma föreställda gemenskaper har man även sett inom religion där heliga böcker reproducerats och spridit sig över stora geografiska områden.

Begreppet föreställda gemenskaper kan alltså användas på flera andra former av kollektiv där medlemmarna ser gemenskap genom att reproducera sina interna symboler (oavsett om det är över ett stort geografiskt område eller ett mindre område).

Själv ser jag dessa föreställda gemenskaper överallt. I såväl nationalism som inom politisk tillhörighet, sport, och bland människor med andra gemensamma intressen. Det är människor som ser gemensamma intressen och identifierar sig med varandra. Det är en identifikation som oftast grundar sig på grovhuggna gemensamma drag – en utopisk vi-känsla. Ett vanligt exempel på föreställda gemenskaper idag hittar vi inom stadsbyggnad där man ofta lyfter fram vikten av att lyfta fram och marknadsföra en lokal identitet.

Tittar man närmare på samtliga dessa gemenskaper upplever jag dem ändå, på individnivå som, heterogena grupper där summan av olikheterna mellan individerna är större än likheterna. Samtidigt verkar människan ändå, av någon anledning, ha ett behov av att skapa dessa föreställda gemenskaper.

Jag anser att den största behållningen från Andersons bok är begreppet föreställda gemenskaper, och Andersons funderingar kring vilka processer som upprätthåller föreställda gemenskaper.

Praktiskt förnuft av Pierre Bourdieu

I boken Praktiskt förnuft (1999) sammanfattar Bourdieu flera år av sin forskning och sitt författande för att försöka skapa klarhet bland de begrepp han använder sig av i sin forskning och visa hur man kan använda sig av denna begreppsapparaten inom samhällsforskningen.

Bourdieus exemplifierar sina begrepp fält, habitus och kapital för att försöka styra upp förvirringen som han tycker sig se bland andra personer som diskuterat hans begreppsapparat (1999:8).

Min stora behållning av Praktiskt förnuft är egentligen begreppen fält, habitus och kapital, samt de processer som äger rum mellan dessa samhällskomponenter som Bourdieu belyser.

För den oerfarne kan begreppen kort sammanfattas som att fält beskriver ett ”socialt rum”, ett visst intresseområde/intressesfär eller yrkesområde (t ex akademiker, studenter, bilmekaniker etc). Tillsamman skapar deras gemensamma intressen ett fält. Inom detta fält agerar individer på olika sätt, dessa individer har olika status, kunskap, intressen mm, detta är deras personlighet, deras unika habitus (1999:18, 138, 154). Alla individer har olika kunskaper och egenskaper som ger dem olika ställning inom sitt eget fält (t ex kan en domare ha en status som är högre än en advokat). Olika fält kan också ha olika stark ställning inom samhället. Inom politik kan t ex en professor (det akademiska fältet) tänkas ha högra inflytande än vad en bilmekaniker (det mekaniska fältet) har. Å andra sidan kan en bilmekaniker tänkas ha högre status och inflytande inom bilsportsvärlden, än en professor i sociologi har. De olika personerna har alltså olika kunskaper och intressen som värderas olika högt inom olika fält (1999:136). All denna kunskap och de sociala kontakter dessa personer har kallas symboliskt kapital (kapital kan sedan delas in i flera former, bl a ekonomiskt kapital, kulturellt kapital, socialt kapital, politiskt kapital, utbildningskapital etc [1999:97, 135]).

Bourdieu använder sig alltså av en begreppsapparat som tydliggör hur våra olikheter i bakgrund och kunskap mm påverkar våra möjligheter och bedöms olika inom olika fält.

Jag anser alltså att den stora behållningen från Praktiskt förnuft framförallt är en relativt enkel begreppsapparat som kan belysa de processer (vissa skulle kanske välja att kalla det maktkamper) som äger rum mellan dels individ och struktur (fält) och mellan olika strukturer (fält). 

Renhet och fara av Mary Douglas

Mina allra största behållning av Douglas bok Renhet och fara (1997) var egentligen bara att läsa boken, då Douglas namn och teori figurerat i många böcker jag tidigare läst. Bokens innehåll känns dock väldigt bekant. Det kan givetvis bero på att jag tidigare läst annan litteratur som diskutera ämnet, med hänvisning till just Douglas.

Douglas lyfter fram människans behov av att skapa ordning. Människan tycks drivas av ett behov av att kategorisera sin värld, skapa ordning och förståelse om livet (1999:13). Huruvida det är så kan nog ingen direkt svara på, men flera teoretiker och forskning pekar just på hur människan söker sätt att hålla samman historier om både sig själv och sin omvärld. (Haidt 2006:142-143)

I boken diskuterar Douglas hur människan använder sig av orenhet och smuts för att kategorisera vad som är bra och vad som är dåligt. Något som både tycks bero på underliggande hygieniska själ, men även som ett sätt att kategorisera/skapa ordning bland alla våra intryck.

En viktiga aspekt är att alla människor har gemensamma problem som man möter i vardagen, oavsett vilken kultur man kommer från. Till exempel är missväxt, åldrande, sjukdomar och döden etc sådana gemensamma problem. För förklara sådana saker anser Douglas att olika svar på detta har uppkommit i olika kulturer. Det skapas alltså historier som ska hjälpa människan förstå dessa händelser (Douglas 1999:133, 141). Människan väljer alltså att avhandla dessa problem och söka svar på dem, och långsamt formas gemensamma tankar kring hur man undviker och bemöter dessa problem – kategorierna börjar ta form. Dessa kategorier tar sig sedan uttryck i att man börjar skilja på rent och orent, rätt och orätt och skapar grund för gemensamma trosuppfattningar och religioner.

Min stora behållning av Renhet och fara är tanken kring huruvida trosuppfattningar, samt heliga texter och historier, i grunden är en gemensam lagbok där man samlat de gemensamma värderingar. Dessa trosuppfattningar och heliga texter kan tänkas vara en föregångare till rättsstaten och rättsstatens lagbok. Precis som dagens lagbok så finns det historier bakom varje lag/påbud. I texterna som är kopplade till trosuppfattningen exemplifieras varje lag av olika historier, medan dagens lagbok har en frånvaro av dessa historier.

Civilisationsprocessen av Norbert Elias

Jag är själv inte så insatt i hur historieforskningen sett ut innan Norbert Elias tog sig an den sociala utvecklingen ur ett historiskt perspektiv i sina böcker om civilisationsprocessen (Elias 1989; 1991). Elias själv verkar anse att tidigare forskning inte tydliggjort den sociala förvandlingen på samma sätt som han gör, utan framförallt fokuserat på stora historiska händelser. Elias menar att även de långsamma processerna som leder fram till de stora händelserna är en viktig del att fokusera på, för att förstå samhällets utveckling.

I böckerna Civilisationsteori. Del 1, Sedernas historia (1989) och Civilisationsteori. Del 2, Från svärdet till plikten: samhällets förvandlingar (1991) väljer Elias att på ett tydligt sätt vissa hur han tycker att sådan forskning ska tas an av samhällsforskningen. Som han själv säger är det inte en slutgiltig forskningsteoretisk ansats han presenterar, eller en fullständig historieutveckling, utan säger att mer forskning behövs i ämnet, och att ytterligare utveckling av det han kallar civilisationsprocessen behövs (Elias 1989:79).

I sin studie visar Elias hur man kan studera den långsamma historiska utvecklingen så nära man kan komma på individnivå med hjälp av historiskt material. Alltså de processer som påverkar individen till vardags och förändrar individens sociala preferenser – ”individualstrukturerna” (1989:72) – alltså inlärda preferenser, eller som Bourdieu vid en punkt valt att kalla det, ”stabila kognitiva strukturer” (Bourdieu 1999:37).
En viktig aspekt, som löper som en röd tråd genom böckerna, är Elias tankar kring allt allt fler människor blir ömsesidigt beroende av varandra. Samhällena består alltmer av personer från olika bakgrund och med olika intressen som måste samarbeta. Detta leder, enligt Elias, att man måste förändra sina vanor och skapa gemensamma förhållningssätt för att kunna umgås och förstå varandra i alltfler vardagliga situationer. Man tar helt enkelt efter varandras beteenden för att bli mer lika i den sociala samvaron.

I denna förändringsprocess ser Elias att mycket uppförande/gemensamma sociala regler som idag ses som naturliga, inte alltid varit naturliga. Utan individens sätt att tycka att ett visst uppförande är naturligt, härstammar från de processer som gjort att allt fler lär sig bete sig på ett visst sätt. I början måste man lära sig det aktivt, generationen efter lär sig det omedvetet av sin föräldrar och sedan har en ny individualstruktur etablerats.
Här ser vi likheter med Douglas tankar kring hur vi kräver dessa gemensamma social ritualer och ceremonier för att skapa fungerande samhällen, där vi har samma utgångspunkter och referenssystem/språk/symboler för att kommunicera på ett fungerande sätt.

Min stora behållning av Elias böcker är framförallt tanken kring hur man kan belysa historiska sociala processer genom att studera förhållningsregler. 

Övervakning och straff av Michel Foucault

I boken Övervakning och straff (2003) studerar Foucault, liksom Elias i sina böcker (1989; 1991) historiska processer. Foucault fokuserar dock mer på de övergripande samhällsstrukturernas förändring och inte som Elias på hur individen förändras. Foucaults fokus ligger framförallt på hur maktstrukturerna förändras, inte hur individerna förändras.
Foucault har ett tydligare fokus på förändringar i strukturer, medan Elias har ett tydligare fokus på individer. Inget av dessa processer utesluter dock den andra. I båda teorier diskuteras både individ och struktur. De har bara valt att fokusera på olika lager av samhällsprocesser.

Själv tycker jag att Elias (1989; 1991) och Focaults (2003) böcker i stora drag liknar varandra i den historiska forskningsprocessen. Dock anser jag att Foucault och Elias kan komplettera varandra i forskningsmetod. Foucault belyser samhällsförändringar i stora drag, medan Elias belyser de långsamma förändringarna. Foucault beskriver även tydligare maktens logik och hur den formar sig utifrån ny samhällsbehov och försöker påverka individen till att passa in i samhället.

I slutändan pekar dock både på hur dessa förändringsprocesser påverkar individens egna handlingar och skapar ny förhållningssätt människor emellan.

En viktig poäng i boken anser jag vara maktens intresse i att ”framställa nyttiga individer” (2003:212), där den samhällsnyttiga individen kan anses vara den som gagnar och lever upp till maktstrukturernas ideal. Något som på mest samhällsekonomiska sätt uppnås genom att se till att överlåta, eller rättare sagt, se till att individen själv utövar en denna självkontroll/självövervakning.

New rules of sociological method av Anthony Giddens

Anthony Giddens bok New rules of sociological method (1993) vill jag tolka utifrån Giddens, att den är skriven i en tid då han upplevde att det rådde oenighet och kaos kring sociologiska begrepp och teori. Han ville het enkelt bringa ordning i sociologisk teori och sociologiska begrepp (Calhoun 2007:219; Giddens 1993:vii). Idag tycker jag inte boken direkt ger mig något, då de flesta aspektens känns igen i de diskussioner som idag är aktuella inom sociologin.

Giddens framhåller ett dualistisk förhållandet mellan individ och struktur – alltså hur individ och samhällsstrukturer samspelar. Något som känns igen från övrig kurslitteratur.

Här tycker jag att Erving Goffmans bok Totala institutioner (2007) kan tjäna som exempel på hur denna dualism uttrycker sig i vardagens kontext, och inte enbart ur ett teoretiskt perspektiv såsom Giddens exemplifierar det.

Några begrepp i New rules of sociological method (1993) som jag fastnade för är dubbel hermeneutik och det dualistiska förhållandet mellan individ och struktur.

Den dubbla hermeneutiken utgår från att sociologin tolkar aktörens (individens) agerande, som i sig är en tolkning av världen. Sociologen tolkar med andra ord, aktörens tolkning av världen.

Giddens vill även förtydliga strukturernas dualitet. Med detta han menar att aktörens är med och skapar dessa strukturer, samtidigt som dessa strukturer skapar förutsättningarna för aktörernas agerande (1993:128). Han vill förtydliga att samhällsstrukturer är en frukt av individers kunniga agerande (1993:20, 133). Individ och struktur kan alltså inte skiljas åt, utan går hand i hand. Han menar också att dessa strukturer som bland annat utgörs av normer är både begränsande och möjliggörande för individen (Giddens 1993:114)

Giddens ger individen en stor handlingsfrihet och fri vilja, och menar att individen alltid har en viss medvetenhet om vad den gör och hur man agerar är mer ett val än en automatiska handling (Giddens 1976:229)

Sist men inte minst framhåller Giddens alla de oavsiktliga konsekvenserna av en handling – dessa påverkar i allra högsta grad strukturerna (Giddens 1976:84). Samhällsförändringar beror alltså även på inflytande av individen, men det kan vara förändringar som ingen hade som avsikt att utföra.

Totala institutioner av Erving Goffman

I boken Totala institutioner studerar Erving Goffman (2007) framförallt mentalsjukhus. Det är dock viktigt att förstå att totala institutioner som begrepp inte enbart handlar om mentalsjukhus, eller om institutioner som har som uppgift att förändra individen. Dock är Goffmans studier i Totala institutioner framförallt förlagda på mentalsjukhus (2007:1, 9). Goffman definierar en total institution som:

”En total institution kan definieras som en plats att bo och arbeta på, där ett stort antal människor i en likartad situation lever ett instängt och formellt administrativt liv tillsammans under en längre tid, avskurna från samhället utanför.” (2007:9)

En viktig aspekt i Totala institutioner anser jag vara hur individen hela tiden söker sätt att finna egna uttryck, t o m inom de mest kontrollerade strukturerna (alltså inom de totala institutionerna). Samt är en viktig aspekt hur dessa strukturer sedan svarar på individens handlingar. Goffman visar tydligt hur individ och struktur samspelar. Det som tydliggörs är det dynamiska förhållandet mellan struktur och individ.

Det jag tycker en av de mest intressanta aspekterna är individens envishet att skapa utrymme för personliga uttryck, och sättet man lyckas skapa en känsla av personlig frihet även inom dessa hårt reglerade institutioner.

Med sådan kunskap kan man bland annat gå vidare och ytterligare studera individens möjligheter och sökandet efter vardaglig mening även inom strukturer och samhällen som utifrån kan tyckas hårda och orättvisa. Individen tycks finna en mening och möjligheter även i de allra hårdaste klimat. Men det är givetvis inget som Goffman direkt talar om eller ger svar på, men vi får en antydan som kan vara värd att följa upp.

Gåvan av Marcel Mauss

Det jag tycker är intressant i Gåvan av Marcel Mauss (1972) är de sociala band han studerar. De social band som studeras är de band som uppstår när en gåva ges eller tas emot. Mauss visar på hur de vardagligaste tingen även innehåller sociala konventioner som skapar förpliktelser. De social banden och förpliktelserna tycks vara allestädes närvarande i allt vi gör. Detta är givetvis en grov förenkling, men en viktig poäng är att förstå att i även de enklaste handlingar/tjänsterna och varuutbyten som sker mellan människor finns även nyanser av sociala band.

I boken påpekar Mauss att gåvan styrs av normerna (Mauss 1972:28-27):

1. Det är en plikt att ge gåvor.

2. Det är en plikt att ta emot gåvor.

3. Det är en plikt att ge gengåvor.

Samt påpekar han att en gåva aldrig kan vara helt osjälvisk (Mauss 1972:17).

Inte helt oväntat kan man tänka sig att det alltid finns en social aspekt i allt som människan tar sig för som påverkar varandra. Men jag anser att normerna som Mauss radar upp för gåvorna styr vår tanke när vi läser boken, och genom hela boken bekräftas dessa normer. Denna bekräftelse på normerna infinner sig dock enbart så länge vi accepterar dem. Mauss tycks driva en icke-liberalistisk tes, där människan inte kan vara osjälvisk. Jag tycker mig själv se många exempel på där gåvor ges, men inga krav på motgåvor eller att ta emot gåvor är inblandade – både mellan individer (t ex inom familjer, vänner etc) och grupper.

Den största behållningen av boken var framförallt att läsa den, då den likt Mary Douglas bok Renhet och fara (1997) dykt upp i så mycket annan litteratur jag läst. Samt är tanken kring de sociala band som är närvarande i all interaktion mellan människor något som kan vara av användning som teoretiskt bas när man till exempel undersöker varför och om ömsesidighet är närvarande i sociala situationer.

Diskussion

Så till frågan om det finns det likheter hos teoretikerna, överlappar de varandra, bekräftar och kompletterar de varandra? Absolut! Det är dock inget som jag upplever som konstigt. Samtliga studerar samhället och människors sociala vardag. Studerar man sociala relationer kommer man alltid att snubbla över liknande beteenden och resonemang.

En viktig förståelse är att dessa teorier kan kombineras då ingen har, eller kan, erbjuda en uttömmande teori (vilket det ibland kan upplevas som att vissa förväntar sig av en teoretiker). Bland annat påpekar Giddens, Bourdieu och Elias själv att de inte kommit till en fulländad teori för studierna av sociala fenomen. De anser framförallt att de lagt grund för att skapa tydlighet och hitta nya vägar som kan hjälpa oss vid studier av samhället.

Generellt sett tycks allt handla om att förstå hur och varför människan hela tiden söker sätt att skapa mening i vardagen. Det sociologin tittar på och söker efter är just dess processer som skapar mening i vardagen – jakten på det meningsfulla i den sociala vardagen. Frågan om hur man kan hjälpa till att skapar, och hos vissa teoretiker, hur man återskapar (se bl a Karl Marx och Émile Durkheim m fl), denna mening.

Till syvende och sist är meningen med vårt liv det största frågetecknet som vi alla söker bringa ordning och sammanhang i. Detta är en tanke man framförallt ser Mary Douglas i Renhet och fara (1997), där hon pratar om människans behov av att skapa ordning, ”att systematisera en i grunden oordnad upplevelse” (Douglas 1997:13).

Referenslista

Anderson, Benedict (1993). Den föreställda gemenskapen: reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning. Göteborg: Daidalos

Bourdieu, Pierre (1999). Praktiskt förnuft: bidrag till en handlingsteori. Göteborg: Daidalos

Broady, Donald (1991). Sociologi och epistemologi: om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. 2., korr. uppl. Stockholm: HLS (Högsk. för lärarutbildning)

Calhoun, Craig J. (red.) (2007). Contemporary sociological theory. 2nd ed. Malden, MA: Blackwell Pub.

Douglas, Mary (1997). Renhet och fara: en analys av begreppen orenande och tabu. Nora: Nya Doxa

Elias, Norbert (1989). Civilisationsteori. D. 1, Sedernas historia. Stockholm: Atlantis

Elias, Norbert (1991). Civilisationsteori. D. 2, Från svärdet till plikten : samhällets förvandlingar. Stockholm: Atlantis

Foucault, Michel (2003). Övervakning och straff: fängelsets födelse. 4., översedda uppl. Lund: Arkiv

Giddens, Anthony (1993). New rules of sociological method: a positive critique of interpretative sociologies. 2. rev. ed. Stanford: Stanford University Press

Goffman, Erving (2007). Totala institutioner: fyra essäer om anstaltslivets sociala villkor. [Ny utg.] Stockholm: Norstedts akademiska förlag

Haidt, Jonathan. (2006). The happiness hypothesis: finding modern truth in ancient wisdom. New York: Basic Books

Mauss, Marcel (1972). Gåvan. Uppsala: Argos