Epikuros & Seneca om lycka och meningen med livet

Epikuros

Epikuros påpekar att tanken på döden inte är är något vi bör fokusera på i livet. Vi bör inte skrämmas av döden och vi ska inte tänka alltför mycket på att undvika döden. Döden är något oundvikligt för oss alla, men bör inte vara vägledande i våra liv. Livet blir mer njutbart om vi inte accepterar att döden inte är ett/vårt problem (Epikuros a:?).

Han anser att vi alla bör träna oss själv i konsten att kunna uppnå lycka, och att det inte är försent att efterstäva detta oavsett hur gamla vi är (Epikuros a:?).

Njutning är något som kan vägleda oss mot lycka, då njutning är en känsla som styr oss mot det goda. Epikuros menar dock inte att allt som vi eftertraktar för att uppnå njutning är av godo. Vi måste alltså lära oss att skilja på de njutningar som är naturliga och de njutningar som är onaturliga.

By pleasure we mean the absence of pain in the body and of trouble of the soul. It is not an unbroken succession of drinkingbouts and the merrymaking, not sexual love, not the enjoyment of fish and other delicacies of a luxurios table, which produce a pleasant life; it is sober reasoning.” (Epikuros a:?)

Njutning handlar alltså, enligt Epikuros, om frånvaron av smärta i kropp och själ. Allt försöka leva i frånvaro av smärta innebär dock inte att omge sig med lyx och överflöd som enbart ger korta stunder av lycka, eller leva på ett sätt som innebär större stunder av smärta än av njutning.

Inget välbehag är en dålig sak i sig, men de saker som producerar säkert välbehag innebär ofta negativa tillstånd många gånger större än välbehagen i sig. (Epikuros b:?)

En av de viktigaste medel för njutning och lycka anser han vara vänskapen.

Seneca

Det korta svaret på livets yttersta mål, såsom Seneca resonerar, kan upplevas vara ett stoiskt sätt – ”att leva i enlighet med naturen” (Seneca 2012:69). Vad menas då med att leva i enlighet med naturen?

Att leva i enlighet med naturen handlar, i Senecas mening (och stoikernas mening), om att anpassa sig till naturens ordning, alltså att ”inte avvika från naturen och att anpassa sig till dess lag och mönster” (Seneca 2012:74-75).

Min tolkning av detta är att Seneca uppmanar oss att acceptera livet som det är. Vi kan inte aktivt undvika olyckor, vi kan inte aktivt undvika motgång. Det finns alltid en risk för ett misslyckande, en risk att bli sjuk, etc. Vi är alltid ett möjligt offer för ”ödets nycker” (Seneca 2012:76). Kan vi lära oss att hantera det, att in slås ner av dessa motgångar och slipper att leva i rädsla för dessa motgångar, blir vi även lyckligare människor.

”Det enda som skänker oss frihet är likgiltigheten inför ödet” och ”den människa kallas lycklig som tack vare sitt förnuft hyser varken begär eller fruktan” säger Seneca (2012:77)

Att uppnå denna likgiltighet inför ödet uppnås, enligt Seneca genom att agera förnuftigt. Ett stort problem som uppstår om man inte tänker självständigt och följer sitt förnuft, är att man dras med i och följer i spåren av den stora massan. Den stora massan tycks i Senecas ögon inte bestå av förnuftigt resonerade personer, och att följa denna oförnuftiga massa anser han leda till svårigheter i livet (Seneca 2012:71). Vi kan bland annat läsa:

När det gäller mänsklig ting är det inte så väl ordnat att de flesta gillar det som är det bästa alternativet: majoritetens uppfattning är ett bevis på det som är fel. (Seneca 2012:72).

Seneca tycks anse att många, den stora massan, drivs av njutningen som mål. Att ha njutningen som mål, förstärker olycka de gånger då njutningen inte uppnås, eller att något vi njuter av förloras. Istället för att eftersträva njutning, istället för att ha njutningen som mål, är det bättre att ta livet som det kommer i såväl motgång som medgång, och se njutning som en bonus (Seneca 2012:81). Först då uppnår vi en själslig harmoni (Seneca 2012:82).

Seneca anser dock inte att det njutbara bör undvikas. Njutning ska välkomnas när det kommer, men det ska inte vara livets ledstjärna. Njutning ska komma till människan, men människan ska inte söka sig till njutningen.

Referenslista

Epikuros (a). Letter to Menoeceus.

Epikuros (b). De viktigaste lärosatserna.

Seneca, Lucius Annaeus (2012). Om livets korthet och andra skrifter. Göteborg: Daidalos