Lyckan ur filosofiskt och neuropsykologiskt perspektiv

1. Varför är Jonathan Haidts diskussion kring det delade jaget/medvetandet (”the divided self/mind”) relevant för vårt välbefinnande?

En viktig anledning till att Haidts (2006) diskussion kring det delade jaget/medvetandet är att den tydliggör skillnaden mellan automatiska omedvetna processer och medvetna processer (Haidt 2006:13) som påverkar hur vi tar oss an vardagen, hur vi gör val och hur dessa val i sin tur påverkar vårt välmående. De automatiska processerna utgörs av omedvetna val och tankeprocesser som dels styr vårt agerande i olika situationer, men även hur vi reagerar på såväl negativa som positiva händelser.

Vill man lära sig att hantera olika upplevelser och inte låta motgångar slå ner en blir det därför viktigt att förstå att de automatiska omedvetna reaktionerna är något som man kan lära sig ta kontroll över. Dessa automatiska omedvetna processer är dock inget man enbart kan bestämma sig att ta kontroll över, utan det tar tid att ändra på dessa automatiska tankemönster och ersätta dem med nya tankemönster (Haidt 2006:35, 38).

Haidt påpekar att det forskning pekar på att deprimerade personer ofta har hamnat i negativ tankespiral där de automatiska tankeprocesserna gör det svårt att bryta den negativa spiralen och de negativa känslorna (Haidt 2006:38). Kunskap om att man aktivt, dock gradvis (Haidt 2006:43-44), kan lära sig påverka sin automatiska tankeprocesser är av vikt för ett ökat välbefinnande. Dessa tekniker för att lära sig tänka positivt är dock inget som enbart fungerar för deprimerade personer, utan kan lika väl var till hjälp för att stärka och öka välbefinnandet hos ickedeprimerade, och lägga grund för ett framtida säkert välbefinnande i såväl motgång som medgång. Detta är tanke som i allra högsta grad påminner om det stoiska och buddhistiska sättet att försöka förändra sig själv för att öka välbefinnandet.

Något jag själv upplever är att denna kunskap om kognitiv beteende inlärning, att lära sig tänka i nya banor, är relativt utbrett. Ofta kan man se citat från olika källor, såväl religiösa böcker som självhjälpsböcker. Ofta verkar dessa citat enbart användas för den kortsiktiga inställningen till hur livet är och det fattas kunskap om hur man verkligen jobbar med att förändra sina tankemönster på lång sikt. Kunskapen gällande hur man gradvis förändrar sina automatiska omedvetna tankemönster verkar avlägsen i de flesta fall. Det omedvetna och de känslorna som springer därur är, som Haidt (2006) exemplifierar det med, en bångstyrig elefant, och vårt medvetna är elefantryttaren som långsamt måste lära sig att styra elefanten (även om det automatiskt omedvetna/elefanten aldrig kommer att vara helt i det medvetnas/ryttarens grepp).

2. Förklara med hjälp av exempel från ditt eller dina bekantas liv vad som menas med ”the negativity bias”. Är det önskvärt för oss, som individer, att försöka att minska vår ”negativity bias”? Varför?

”Negativity bias” innebär att det är lättare att se nackdelar eller uppleva något som negativ än att se fördelar och uppleva något positivt. Enligt Haidt så regerar många människor omedvetet negativt eller ser nackdelar oftare än de reagerar positivt. De negativa känslorna påverkar oss också starkare än de positiva (2006:28), vilket i sin tur påverkar de val vi gör hur vi agerar. 

Min egen upplevelse av det stämmer överens med detta. Ser jag mig omkring bland vänner och bekanta ser jag oftare hur de väljer bort att försöka sig på något nytt eller ta tag i ett projekt de pratat om länge. När jag frågar om anledningen till att de inte ta tag i sin planer, är svaret ofta att det med osäkerhet i om man kommer att lyckas och man får många exempel på saker som kan gå fel. Ofta är det tryggheten i vardagen som håller dem tillbaka, framförallt den ekonomiska tryggheten och en tanke om att försöka leva upp till de levnadsideal som råder i samhället.

Att enbart försöka minska vår förmåga att se och låta negativa känslor styra vår handlande kan i vara av godo för vår välbefinnande då många säkert skulle våga ägna sig åt saker som skulle öka deras välbefinnande, men det finns i min mening troligen även en gräns för hur långt man bör gå för att förändra detta. Även om det skulle finnas en möjlighet för en enskild individ att i stor sett minimera sin förmåga att reagerar negativt, så finns det fortfarande stunder där den negativa ”magkänslan” är till nytta. Det finns bland annat personer jag mött som blivit lurade på alla sina tillgångar då de verkar ha en större förmåga att lita på andra och inte reagerar negativt sådant som en mer försiktig person skulle ha reagerat på. Å andra sidan finns det personer som klarar av att hantera en sådan situation väldigt bra, då de ändå fortsätter lunka fram med ett gott humör och en positiv inställning trots att de blivit av med sina tillgångar. Så det finns alltså även en personlig aspekt på det hela som bör vägas in, en gräns som nog mer kan anses vara ett filosofiskt problem än ett neuropsykologiskt Gränsen för var detta går kan troligtvis bland annat sökas i samhällsstrukturerna kring individen och de sociala möjligheter som ett positivt tänkande antingen skapar eller försvårar. Haidt kommenterar denna förmåga, gällande personer som har en mer positiv hållning:

”/.../ evidence shows that people who hold pervasive positive illusions about themselves, their abilities, and their future prospects are mentally healthier, happier, and better liked than people who lack such illusion.” (Haidt 2006:68)

Jag har även sett många exempel på personer, med vad som kanske skulle kunna kallas sociala handikapp, som möter många motgångar i sitt liv. Något som får andra att känna medlidande och tycka synd om personen. Samtidigt reagera personen själv inte långvarigt så starkt på dessa motgångar, utan reagerar negativt som de flesta andra skulle göra in en sådan situation, sedan kommer de snabbt över motgången och testar igen eller något nytt, med samma positiva inställning.

Jag har därför också börjat fundera kring om det är så att det negativa tänkandet är mer vanligt hos personer som har det för lätt för sig (här skulle jag nog räkna in de flesta människorna i de rika länderna), medan den som oftare och kontinuerligt möter motgångar ofta har en mer positiv attityd.

3. Vilka är de frivilliga aktiviteterna (”voluntary activities”) som enligt positiv psykologisk-forskning är nödvändig för att leva ett tillfredsställande/lyckligt liv? Finns det empiriskt stöd för tesen att pengar, makt, lyx och social status är nödvändiga för att kunna leva ett lyckligt liv?

3.1 Frivilliga aktiviteter

Haidt ger oss exempel på det som kallas Sheldon, Schkade & Seligman kallar ”happiness formula”, alltså lyckoformeln (Haidt 2006:91):

H = S + C + V

H = Lycka (Happiness)

S – Biologisk utgångspunkt (Setpoint)¹

C – Externa förhållande (Conditions)²

V – Frivilliga aktiviteter (Voluntary activities)

De frivilliga aktiviteterna (voluntary activities) är det som är lättast att styra över själv. Vilka de frivilliga aktiviteterna, som skapar tillfredsställelse/lycka är beroende på individens intressen och ambitioner. Något som Haidt pratar om är att de aktiviteter som visat sig skapa mest tillfredsställelse är kreativa aktiviteter som ligger nära vår förmåga att lyckas utföra dem, samtidigt som de ger oss en utmaning (Haidt 2006:95). 

Här vill jag även tillägga att kreativa aktiviteter inte behöver innebära det som många gånger, i vardaglig mening, ofta kopplar till kreativitet (såsom måla, skriva, fotografera etc), utan kreativitet bör även innefatta styrketräning, att bygga om och renovera bilar, att pressa sina egna gränser inom ett datorspel mm. Det gäller alltså att våga ägna sig åt något som intresserar en själv och inom det intresset kunna utvecklas – att hitta balansen mellan nöje och tillfredsställelse och lära sig något nytt (Haidt 2006:96-97). Här bör man även tänka på att vad som anses vara kreativt och utvecklande kan skilja sig från samhälle till samhälle, och hur livet ser ut i respektive rika och fattiga länder.

3.2 Pengar, makt, lyx och social status

Enligt Haidt visar forskning på att det enbart finns en liten effekt av pengar, makt, lyx och social status när det gäller att öka lycka:

”Wealth itself has only a small direct effect on happiness because it so effectively speeds up the hedonic treadmill. For example, as the level of wealth has doubled or tipled in the last fifty years in many industrialized nations, the level of happiness and satisfaction with life that people report have not changed, an depression has actually become more common.” (Haidt 2006:89)

Samtidigt visar forskning också att de som satsar på att bli rika, kända och eftersöker ökad social status är de som är mindre lyckliga och mindre välmående än dem som eftersträvar mindre materialistiska mål (Haidt 2006:95).

Däremot pekar forskning också på att man kan uppnå långvarig lycka genom att investera i rätt saker. Att spendera pengar rätt saker handlar dock inte enbart om att investera i en sak, utan även i allt välja bort att investera i vissa saker. Allt lära sig spendera pengar på något som kanske inte innebär status, men som istället innebär en närhet till vänner, släkt, mer tid med familjen etc. Att arbeta en timme mindre, kan ses som en investering av en timmes lön i något som ger mer tillfredsställelse. Förlusten du gör i pengar, är vinst i något annat.

Statuskonsumtion, alltså att t ex köpa en märkesvara gör dig kanske inte lyckligare i längden, medan en billigare vara av samma kvalité ger dig möjlighet att spara pengarna till saker som du har större behov av och därmed hjälper till att förstärka långsiktig lycka istället (Haidt 2006:99).

De investeringar som visat sig vara mest tillfredsställande och skapa med lycka, är de investeringar som har ett högre socialt värde, såsom resor och tid till familj och vänner. De sociala aspekterna bör utifrån dessa antagande beaktas när man väljer vad man investerar i. Här vill jag dock påpeka att även detta antagligen är flytande gränser som skiljer sig från individ till individ. Hur avgör man det sociala värdet i en investering? I vissa fall kan kanske statuskonsumtion vara ett bättre alternativ för att uppnå ett visst mål – alltså ha erbjuda ett högre socialt värde i längden – än att avsäga sig en timmes lön för att tillbringa den med vännerna. Den sociala helhetsaspekten är också viktig att ta med i beräkningen (detta är givetvis en diskussion som skulle kunna dras mycket längre, och här har jag valt att stanna vid en diskussion i grova drag). 

Noter

1 Medfödda egenskaper som ökar lyckokänslan.

2 Externa förhållande är bland annat oljud, kollektivt resande, brist på kontroll, skam (känslan av tillhörighet/acceptans), relationer (bra/dåliga) är några av dessa (Haidt 2006:92-94)

4. Vad är ett lyckligt liv ur stoiskt perspektiv? Varför håller Haidt helt med stoikerna (och buddhisterna) om att ”välbefinnandet kommer inifrån”? Är det några ”passioner” som du tycker är värt att följa trots stoikerna skulle fördöma dem? Motivera ditt svar.

Det lyckliga livet, ur ett stoiskt perspektiv, kommer ur att lära sig hantera de mot- och medgångar som livet för med sig. Enligt stoicismen kan vi inte undvika alla motgångar, men vi kan däremot lära oss att acceptera dessa motgångar och lära oss att hantera dem. Genom att inte dras med av känslostormar, utan istället styras av ett sunt resonerande skapar vi harmoni inom oss själva. Denna harmoni, eller lycka och frånvaro av olycka kommer alltså inifrån (Haidt 2006:82, 87). 

Haidt menar på att det ligger en sanning i detta påstående, att lycka kommer inifrån. Han vill dock tillägga lycka inte enbart kommer inifrån, utan även kan komma utifrån – från externa saker. Han påpekar även att huruvida man har möjlighet att påverka dessa externa saker kan ha med samhället och tiden man lever i, och att vi idag, i all fall i de rika länderna, har möjligheten att påverka de externa sakerna i högre grad än vad man hade under antiken. Alla externa ting ligger kanske inte lika långt utom räckhåll som de en gång gjorde.

Själv skulle jag säga, så långt som jag fördjupat mig i stoicismen just nu, säga att den största möjligheten i att skapa och styra sin egen lycka och tillfredsställelse, är likt stoikerna och buddhisterna påpekar, kommer inifrån – alltså beroende på den inställning man själv har till livet och hur man lär sig bemöta med- och motgångar. Dock håller jag med Haidt att även fokus externa saker kan hjälpa till att leda till ökad lycka, men framförallt tror jag att de saker som minskar olycka är de viktigaste aspekterna att fokusera på. Jag håller även med, som även forskning visat, att den största lyckan ofta ligger i hela resan mot ett mål, och inte i själva måluppfyllelsen (Haidt 2006:83-84). Lyckan, tillfredsställelsen och den meningsfyllda känslan verkar i mina ögon var som mest tydligt närvarande när en person har ett mål, något som vägleder en. Vad som vägleder en och anses vara viktigt och tillfredsställande anser jag vara beroende på hur samhället man lever i fungerar. 

Vägledande i förståelsen för vad som är meningsfyllt och tillfredsställande tror jag Maslows behovstrappa kan vare ett bra redskap på vägen. I ett samhälle där svält är vardag, kan tillfredsställelse tänkas uppnås genom att skaffa mat för dagen. I ett samhälle som Sverige kan dock andra behov tänkas behövas uppnås för skapa en meningsfylld vardag. Jag tror människan har ett visst behov av att aktivera sig, och det är i dessa aktiviteter, gärna i ett socialt umgänge, som vi finner mening. I Sverige har de flesta av oss inget behov av att tillsammans lösa tillgången till mat, därför behöver vi andra externa aktiviteter för att bli lyckliga.

Referenslista

Haidt, Jonathan. (2006). The happiness hypothesis: finding modern truth in ancientwisdom. New York: Basic Books

Epikuros & Seneca om lycka och meningen med livet

Epikuros

Epikuros påpekar att tanken på döden inte är är något vi bör fokusera på i livet. Vi bör inte skrämmas av döden och vi ska inte tänka alltför mycket på att undvika döden. Döden är något oundvikligt för oss alla, men bör inte vara vägledande i våra liv. Livet blir mer njutbart om vi inte accepterar att döden inte är ett/vårt problem (Epikuros a:?).

Han anser att vi alla bör träna oss själv i konsten att kunna uppnå lycka, och att det inte är försent att efterstäva detta oavsett hur gamla vi är (Epikuros a:?).

Njutning är något som kan vägleda oss mot lycka, då njutning är en känsla som styr oss mot det goda. Epikuros menar dock inte att allt som vi eftertraktar för att uppnå njutning är av godo. Vi måste alltså lära oss att skilja på de njutningar som är naturliga och de njutningar som är onaturliga.

By pleasure we mean the absence of pain in the body and of trouble of the soul. It is not an unbroken succession of drinkingbouts and the merrymaking, not sexual love, not the enjoyment of fish and other delicacies of a luxurios table, which produce a pleasant life; it is sober reasoning.” (Epikuros a:?)

Njutning handlar alltså, enligt Epikuros, om frånvaron av smärta i kropp och själ. Allt försöka leva i frånvaro av smärta innebär dock inte att omge sig med lyx och överflöd som enbart ger korta stunder av lycka, eller leva på ett sätt som innebär större stunder av smärta än av njutning.

Inget välbehag är en dålig sak i sig, men de saker som producerar säkert välbehag innebär ofta negativa tillstånd många gånger större än välbehagen i sig. (Epikuros b:?)

En av de viktigaste medel för njutning och lycka anser han vara vänskapen.

Seneca

Det korta svaret på livets yttersta mål, såsom Seneca resonerar, kan upplevas vara ett stoiskt sätt – ”att leva i enlighet med naturen” (Seneca 2012:69). Vad menas då med att leva i enlighet med naturen?

Att leva i enlighet med naturen handlar, i Senecas mening (och stoikernas mening), om att anpassa sig till naturens ordning, alltså att ”inte avvika från naturen och att anpassa sig till dess lag och mönster” (Seneca 2012:74-75).

Min tolkning av detta är att Seneca uppmanar oss att acceptera livet som det är. Vi kan inte aktivt undvika olyckor, vi kan inte aktivt undvika motgång. Det finns alltid en risk för ett misslyckande, en risk att bli sjuk, etc. Vi är alltid ett möjligt offer för ”ödets nycker” (Seneca 2012:76). Kan vi lära oss att hantera det, att in slås ner av dessa motgångar och slipper att leva i rädsla för dessa motgångar, blir vi även lyckligare människor.

”Det enda som skänker oss frihet är likgiltigheten inför ödet” och ”den människa kallas lycklig som tack vare sitt förnuft hyser varken begär eller fruktan” säger Seneca (2012:77)

Att uppnå denna likgiltighet inför ödet uppnås, enligt Seneca genom att agera förnuftigt. Ett stort problem som uppstår om man inte tänker självständigt och följer sitt förnuft, är att man dras med i och följer i spåren av den stora massan. Den stora massan tycks i Senecas ögon inte bestå av förnuftigt resonerade personer, och att följa denna oförnuftiga massa anser han leda till svårigheter i livet (Seneca 2012:71). Vi kan bland annat läsa:

När det gäller mänsklig ting är det inte så väl ordnat att de flesta gillar det som är det bästa alternativet: majoritetens uppfattning är ett bevis på det som är fel. (Seneca 2012:72).

Seneca tycks anse att många, den stora massan, drivs av njutningen som mål. Att ha njutningen som mål, förstärker olycka de gånger då njutningen inte uppnås, eller att något vi njuter av förloras. Istället för att eftersträva njutning, istället för att ha njutningen som mål, är det bättre att ta livet som det kommer i såväl motgång som medgång, och se njutning som en bonus (Seneca 2012:81). Först då uppnår vi en själslig harmoni (Seneca 2012:82).

Seneca anser dock inte att det njutbara bör undvikas. Njutning ska välkomnas när det kommer, men det ska inte vara livets ledstjärna. Njutning ska komma till människan, men människan ska inte söka sig till njutningen.

Referenslista

Epikuros (a). Letter to Menoeceus.

Epikuros (b). De viktigaste lärosatserna.

Seneca, Lucius Annaeus (2012). Om livets korthet och andra skrifter. Göteborg: Daidalos

Starta/Bilda ett parti - namnunderskrifter

Jag har tyvärr inte hunnit få ihop 50 namnunderskrifter, för att kunna registrera en partibeteckning, från personer folkbokförda i Åstorps kommun, ännu. Är någon intresserad av att hjälpa till får ni gärna fylla i följande blankett.
En namnunderskrift innebär enbart ett godkännande som gör det möjligt att registrera en partibeteckning och innebär alltså ingen röst på ett parti. Blanketterna kommer att skickas in till Valmyndigheten, när minst 50 namnunderskrifter inkommit.
Den översta delen av blanketten (följ länken för att ladda ner och skriva ut blanketten) är inget ni behöver bry er om, utan det som bör fyllas i är den nedre numrerade delen:

Datum:
Namnteckning:
Personnummer:
Jag är folkbokförd i (kommun):

På varje blankett finns det utrymme för 10 personer att fylai sina namn, men det fungerar även om bara en person gör en namnunderskrift.
Ifylld blankett kan sedan skickas till min företagsadress:
Lilon AB
Box 184
265 22 Åstorp

eller så kan ni lägga den i postlådan på adress:
Rosendalsgatan 1
265 38 Åstorp

Jag ersätter givetvis för portokostnad (7 kr för 1-2 blanketter).

http://www.val.se/pdf/202_3%20Namnunderskrifter_webb.pdf

Dålig på engelska?

Kände mig dålig på engelska när jag stavade fel på "discipline" tre gånger i rad. Sedan visade det sig att jag inte ens kunde stava disciplin på svenska. Jag är helt enkelt bara dålig på att stava till discipline/disciplin. (ursäkta eventuella stavfel)

Uppfostra katter

Jobbigt med katter. Försök uppfostra dem att inte slåss eller ligga runt när de går ut. Nu blir det utegångsförbud för Sessan...

Årets första 10km+

Årets första 10km+. Och anmälan till Helsingborg Marathon är registrerad och betald.

Sociologi: Moderna klassiker (SOCN04) - Litteratursammanfattning

Presentation av följande artikel:

Sociologi: Moderna klassiker - En översikt from Ulf Liljankoski

Inledning

Vad någon säger är inte alltid det viktiga. Ibland är det vad du hör som är det som betyder något. Vissa behandlar litteratur som om de vore slutgiltiga verk, som kommer med ett lika slutgiltigt svar. Så är det oftast inte, och oftast är det inte ens författarens intention. Jag behandlar litteraturen som ligger till grund för denna artikel på detta sätt – som verk utan direkta svar.

I den här artikeln kommer jag framförallt att diskuterar min egna tankar som utmynnat ur litteraturen. Det kommer att vara ett starkt fokus på mina upplevelser av litteraturen och hur jag anser att de tankar som utmynnat ur dem kan vara kärnfulla i sig själv och relevanta inom samhällsforskning.

Fokus ligger på vad jag har fått ut av litteraturen och hur jag kommer att använda mig av denna kunskap.

Som vägledande frågeställningar har jag valt följande frågor. Dock har jag valt att inte utkräva ett slutgiltigt svar på dem.:

• På vilket sätt är litteraturen relevant för samhällsforskningen?
• Vad tillför de olika böckerna kunskapen om att studera samhället och människan?
• Kan de olika böckerna komplettera varandra?
• Överlappar böckerna varandra (bekräftar de varandra)?

Jag har även valt att diskuterar samtlig litteratur som ingått i kursen. Omfånget av diskussion per bok är varierande och beror helt och hållet på huruvida jag fått något ut av boken. De böcker jag studerat inom ramen för denna artikel är följande:

• Den föreställda gemenskapen: reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning. av Benedict Anderson (1993)
• Praktiskt förnuft: bidrag till en handlingsteori av Pierre Bourdieu (1999)
• Renhet och fara. En analys av begreppen orenande och tabu. av Mary Douglas (1997)
• Civilisationsteori. D. 1, Sedernas historia. av Norbert Elias (1989)
• Civilisationsteori. D. 2, Från svärdet till plikten : samhällets förvandlingar av Norbert Elias (1991)
• New rules of sociological method: A positive critique of interpretative sociologies av Anthony Giddens (1993)
• Totala institutioner. Fyra essäer om anstaltslivets sociala villkor. av Ervin Goffman (2007)
• Gåvan av Marcel Mauss (1972)

Tilläggas får även att jag i denna artikel inte tömt ut allt som finns dessa böcker, utan begränsat mig till de aspekter som hamnar innanför ramen av min övergripande frågeställning.

Jag har även valt att framhäva styrkor och inte brister i de olika teorierna, men givetvis utesluter jag inte helt att diskutera vissa brister.

För enkelhetens skull har jag valt att diskutera de olika böckerna var för sig under olika kapital. Jag kommer dock ej begränsa mig till att enbart presentera boken, utan tillåter mig även, när det passar in, tala om kopplingar till annan teori. 

Den föreställda gemenskapen av Benedict Anderson

Benedict Andersons bok Den föreställda gemenskapen (1993) handlar inte om nationalism. Många som läser boken tror att den handlar om nationalism. Anderson själv trodde säkert att den handlade om nationalism när han påbörjade att skriva den (vilket bokens undertitel skvallrar om – reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning) Jag anser att Anderson fokuserade på nationalism när han skrev boken, men att han i slutändan insåg att det sociala fenomen han beskrev inte direkt handlade om nationalism, utan om, precis vad bokens huvudtitel säger -- föreställda gemenskaper.

Anderson har påpekat att han har en positiv syn på nationalism, då han framhäver de ”utopiska element” och den sociala sammanhållningen som en sådan föreställd gemenskap kan leda till¹.

Vad jag vill poängtera med det tillägget är att den viktigaste aspekten i boken inte är att beskriva nationalism är, utan beskriva hur föreställda gemenskaper tar utopiska former och hur denna gemensamma syn på en utopisk värld upprätthålls.

I slutet av sin bok beskriver Anderson hur viktigt folkräkningen, kartan och museum (1993:157) är för att upprätthålla föreställningen om det gemensamma arvet (den gemensamma utopin). Han tycks peka på att denna bokföring av människan, en tydlig kategorisering av folk ,genom gränsdragning, och en tydlig historisk koppling ligger till grund för denna föreställning. Detta är saker som jag tycker mig se i såväl mindre och äldre former av samhällen, dock ej lika storskalig. Här menar Andersson att tryckpressen/massmedia är en viktig del för skapandet av den storskaliga föreställda gemenskapen över större geografiska områden. Något jag helt och hållet kan hålla med om. Jag anser dock bara att det handlar om att lyckas göra en gemensam föreställning storskalig. Sådan storskalighet i gemensamma föreställda gemenskaper har man även sett inom religion där heliga böcker reproducerats och spridit sig över stora geografiska områden.

Begreppet föreställda gemenskaper kan alltså användas på flera andra former av kollektiv där medlemmarna ser gemenskap genom att reproducera sina interna symboler (oavsett om det är över ett stort geografiskt område eller ett mindre område).

Själv ser jag dessa föreställda gemenskaper överallt. I såväl nationalism som inom politisk tillhörighet, sport, och bland människor med andra gemensamma intressen. Det är människor som ser gemensamma intressen och identifierar sig med varandra. Det är en identifikation som oftast grundar sig på grovhuggna gemensamma drag – en utopisk vi-känsla. Ett vanligt exempel på föreställda gemenskaper idag hittar vi inom stadsbyggnad där man ofta lyfter fram vikten av att lyfta fram och marknadsföra en lokal identitet.

Tittar man närmare på samtliga dessa gemenskaper upplever jag dem ändå, på individnivå som, heterogena grupper där summan av olikheterna mellan individerna är större än likheterna. Samtidigt verkar människan ändå, av någon anledning, ha ett behov av att skapa dessa föreställda gemenskaper.

Jag anser att den största behållningen från Andersons bok är begreppet föreställda gemenskaper, och Andersons funderingar kring vilka processer som upprätthåller föreställda gemenskaper.

Praktiskt förnuft av Pierre Bourdieu

I boken Praktiskt förnuft (1999) sammanfattar Bourdieu flera år av sin forskning och sitt författande för att försöka skapa klarhet bland de begrepp han använder sig av i sin forskning och visa hur man kan använda sig av denna begreppsapparaten inom samhällsforskningen.

Bourdieus exemplifierar sina begrepp fält, habitus och kapital för att försöka styra upp förvirringen som han tycker sig se bland andra personer som diskuterat hans begreppsapparat (1999:8).

Min stora behållning av Praktiskt förnuft är egentligen begreppen fält, habitus och kapital, samt de processer som äger rum mellan dessa samhällskomponenter som Bourdieu belyser.

För den oerfarne kan begreppen kort sammanfattas som att fält beskriver ett ”socialt rum”, ett visst intresseområde/intressesfär eller yrkesområde (t ex akademiker, studenter, bilmekaniker etc). Tillsamman skapar deras gemensamma intressen ett fält. Inom detta fält agerar individer på olika sätt, dessa individer har olika status, kunskap, intressen mm, detta är deras personlighet, deras unika habitus (1999:18, 138, 154). Alla individer har olika kunskaper och egenskaper som ger dem olika ställning inom sitt eget fält (t ex kan en domare ha en status som är högre än en advokat). Olika fält kan också ha olika stark ställning inom samhället. Inom politik kan t ex en professor (det akademiska fältet) tänkas ha högra inflytande än vad en bilmekaniker (det mekaniska fältet) har. Å andra sidan kan en bilmekaniker tänkas ha högre status och inflytande inom bilsportsvärlden, än en professor i sociologi har. De olika personerna har alltså olika kunskaper och intressen som värderas olika högt inom olika fält (1999:136). All denna kunskap och de sociala kontakter dessa personer har kallas symboliskt kapital (kapital kan sedan delas in i flera former, bl a ekonomiskt kapital, kulturellt kapital, socialt kapital, politiskt kapital, utbildningskapital etc [1999:97, 135]).

Bourdieu använder sig alltså av en begreppsapparat som tydliggör hur våra olikheter i bakgrund och kunskap mm påverkar våra möjligheter och bedöms olika inom olika fält.

Jag anser alltså att den stora behållningen från Praktiskt förnuft framförallt är en relativt enkel begreppsapparat som kan belysa de processer (vissa skulle kanske välja att kalla det maktkamper) som äger rum mellan dels individ och struktur (fält) och mellan olika strukturer (fält). 

Renhet och fara av Mary Douglas

Mina allra största behållning av Douglas bok Renhet och fara (1997) var egentligen bara att läsa boken, då Douglas namn och teori figurerat i många böcker jag tidigare läst. Bokens innehåll känns dock väldigt bekant. Det kan givetvis bero på att jag tidigare läst annan litteratur som diskutera ämnet, med hänvisning till just Douglas.

Douglas lyfter fram människans behov av att skapa ordning. Människan tycks drivas av ett behov av att kategorisera sin värld, skapa ordning och förståelse om livet (1999:13). Huruvida det är så kan nog ingen direkt svara på, men flera teoretiker och forskning pekar just på hur människan söker sätt att hålla samman historier om både sig själv och sin omvärld. (Haidt 2006:142-143)

I boken diskuterar Douglas hur människan använder sig av orenhet och smuts för att kategorisera vad som är bra och vad som är dåligt. Något som både tycks bero på underliggande hygieniska själ, men även som ett sätt att kategorisera/skapa ordning bland alla våra intryck.

En viktiga aspekt är att alla människor har gemensamma problem som man möter i vardagen, oavsett vilken kultur man kommer från. Till exempel är missväxt, åldrande, sjukdomar och döden etc sådana gemensamma problem. För förklara sådana saker anser Douglas att olika svar på detta har uppkommit i olika kulturer. Det skapas alltså historier som ska hjälpa människan förstå dessa händelser (Douglas 1999:133, 141). Människan väljer alltså att avhandla dessa problem och söka svar på dem, och långsamt formas gemensamma tankar kring hur man undviker och bemöter dessa problem – kategorierna börjar ta form. Dessa kategorier tar sig sedan uttryck i att man börjar skilja på rent och orent, rätt och orätt och skapar grund för gemensamma trosuppfattningar och religioner.

Min stora behållning av Renhet och fara är tanken kring huruvida trosuppfattningar, samt heliga texter och historier, i grunden är en gemensam lagbok där man samlat de gemensamma värderingar. Dessa trosuppfattningar och heliga texter kan tänkas vara en föregångare till rättsstaten och rättsstatens lagbok. Precis som dagens lagbok så finns det historier bakom varje lag/påbud. I texterna som är kopplade till trosuppfattningen exemplifieras varje lag av olika historier, medan dagens lagbok har en frånvaro av dessa historier.

Civilisationsprocessen av Norbert Elias

Jag är själv inte så insatt i hur historieforskningen sett ut innan Norbert Elias tog sig an den sociala utvecklingen ur ett historiskt perspektiv i sina böcker om civilisationsprocessen (Elias 1989; 1991). Elias själv verkar anse att tidigare forskning inte tydliggjort den sociala förvandlingen på samma sätt som han gör, utan framförallt fokuserat på stora historiska händelser. Elias menar att även de långsamma processerna som leder fram till de stora händelserna är en viktig del att fokusera på, för att förstå samhällets utveckling.

I böckerna Civilisationsteori. Del 1, Sedernas historia (1989) och Civilisationsteori. Del 2, Från svärdet till plikten: samhällets förvandlingar (1991) väljer Elias att på ett tydligt sätt vissa hur han tycker att sådan forskning ska tas an av samhällsforskningen. Som han själv säger är det inte en slutgiltig forskningsteoretisk ansats han presenterar, eller en fullständig historieutveckling, utan säger att mer forskning behövs i ämnet, och att ytterligare utveckling av det han kallar civilisationsprocessen behövs (Elias 1989:79).

I sin studie visar Elias hur man kan studera den långsamma historiska utvecklingen så nära man kan komma på individnivå med hjälp av historiskt material. Alltså de processer som påverkar individen till vardags och förändrar individens sociala preferenser – ”individualstrukturerna” (1989:72) – alltså inlärda preferenser, eller som Bourdieu vid en punkt valt att kalla det, ”stabila kognitiva strukturer” (Bourdieu 1999:37).
En viktig aspekt, som löper som en röd tråd genom böckerna, är Elias tankar kring allt allt fler människor blir ömsesidigt beroende av varandra. Samhällena består alltmer av personer från olika bakgrund och med olika intressen som måste samarbeta. Detta leder, enligt Elias, att man måste förändra sina vanor och skapa gemensamma förhållningssätt för att kunna umgås och förstå varandra i alltfler vardagliga situationer. Man tar helt enkelt efter varandras beteenden för att bli mer lika i den sociala samvaron.

I denna förändringsprocess ser Elias att mycket uppförande/gemensamma sociala regler som idag ses som naturliga, inte alltid varit naturliga. Utan individens sätt att tycka att ett visst uppförande är naturligt, härstammar från de processer som gjort att allt fler lär sig bete sig på ett visst sätt. I början måste man lära sig det aktivt, generationen efter lär sig det omedvetet av sin föräldrar och sedan har en ny individualstruktur etablerats.
Här ser vi likheter med Douglas tankar kring hur vi kräver dessa gemensamma social ritualer och ceremonier för att skapa fungerande samhällen, där vi har samma utgångspunkter och referenssystem/språk/symboler för att kommunicera på ett fungerande sätt.

Min stora behållning av Elias böcker är framförallt tanken kring hur man kan belysa historiska sociala processer genom att studera förhållningsregler. 

Övervakning och straff av Michel Foucault

I boken Övervakning och straff (2003) studerar Foucault, liksom Elias i sina böcker (1989; 1991) historiska processer. Foucault fokuserar dock mer på de övergripande samhällsstrukturernas förändring och inte som Elias på hur individen förändras. Foucaults fokus ligger framförallt på hur maktstrukturerna förändras, inte hur individerna förändras.
Foucault har ett tydligare fokus på förändringar i strukturer, medan Elias har ett tydligare fokus på individer. Inget av dessa processer utesluter dock den andra. I båda teorier diskuteras både individ och struktur. De har bara valt att fokusera på olika lager av samhällsprocesser.

Själv tycker jag att Elias (1989; 1991) och Focaults (2003) böcker i stora drag liknar varandra i den historiska forskningsprocessen. Dock anser jag att Foucault och Elias kan komplettera varandra i forskningsmetod. Foucault belyser samhällsförändringar i stora drag, medan Elias belyser de långsamma förändringarna. Foucault beskriver även tydligare maktens logik och hur den formar sig utifrån ny samhällsbehov och försöker påverka individen till att passa in i samhället.

I slutändan pekar dock både på hur dessa förändringsprocesser påverkar individens egna handlingar och skapar ny förhållningssätt människor emellan.

En viktig poäng i boken anser jag vara maktens intresse i att ”framställa nyttiga individer” (2003:212), där den samhällsnyttiga individen kan anses vara den som gagnar och lever upp till maktstrukturernas ideal. Något som på mest samhällsekonomiska sätt uppnås genom att se till att överlåta, eller rättare sagt, se till att individen själv utövar en denna självkontroll/självövervakning.

New rules of sociological method av Anthony Giddens

Anthony Giddens bok New rules of sociological method (1993) vill jag tolka utifrån Giddens, att den är skriven i en tid då han upplevde att det rådde oenighet och kaos kring sociologiska begrepp och teori. Han ville het enkelt bringa ordning i sociologisk teori och sociologiska begrepp (Calhoun 2007:219; Giddens 1993:vii). Idag tycker jag inte boken direkt ger mig något, då de flesta aspektens känns igen i de diskussioner som idag är aktuella inom sociologin.

Giddens framhåller ett dualistisk förhållandet mellan individ och struktur – alltså hur individ och samhällsstrukturer samspelar. Något som känns igen från övrig kurslitteratur.

Här tycker jag att Erving Goffmans bok Totala institutioner (2007) kan tjäna som exempel på hur denna dualism uttrycker sig i vardagens kontext, och inte enbart ur ett teoretiskt perspektiv såsom Giddens exemplifierar det.

Några begrepp i New rules of sociological method (1993) som jag fastnade för är dubbel hermeneutik och det dualistiska förhållandet mellan individ och struktur.

Den dubbla hermeneutiken utgår från att sociologin tolkar aktörens (individens) agerande, som i sig är en tolkning av världen. Sociologen tolkar med andra ord, aktörens tolkning av världen.

Giddens vill även förtydliga strukturernas dualitet. Med detta han menar att aktörens är med och skapar dessa strukturer, samtidigt som dessa strukturer skapar förutsättningarna för aktörernas agerande (1993:128). Han vill förtydliga att samhällsstrukturer är en frukt av individers kunniga agerande (1993:20, 133). Individ och struktur kan alltså inte skiljas åt, utan går hand i hand. Han menar också att dessa strukturer som bland annat utgörs av normer är både begränsande och möjliggörande för individen (Giddens 1993:114)

Giddens ger individen en stor handlingsfrihet och fri vilja, och menar att individen alltid har en viss medvetenhet om vad den gör och hur man agerar är mer ett val än en automatiska handling (Giddens 1976:229)

Sist men inte minst framhåller Giddens alla de oavsiktliga konsekvenserna av en handling – dessa påverkar i allra högsta grad strukturerna (Giddens 1976:84). Samhällsförändringar beror alltså även på inflytande av individen, men det kan vara förändringar som ingen hade som avsikt att utföra.

Totala institutioner av Erving Goffman

I boken Totala institutioner studerar Erving Goffman (2007) framförallt mentalsjukhus. Det är dock viktigt att förstå att totala institutioner som begrepp inte enbart handlar om mentalsjukhus, eller om institutioner som har som uppgift att förändra individen. Dock är Goffmans studier i Totala institutioner framförallt förlagda på mentalsjukhus (2007:1, 9). Goffman definierar en total institution som:

”En total institution kan definieras som en plats att bo och arbeta på, där ett stort antal människor i en likartad situation lever ett instängt och formellt administrativt liv tillsammans under en längre tid, avskurna från samhället utanför.” (2007:9)

En viktig aspekt i Totala institutioner anser jag vara hur individen hela tiden söker sätt att finna egna uttryck, t o m inom de mest kontrollerade strukturerna (alltså inom de totala institutionerna). Samt är en viktig aspekt hur dessa strukturer sedan svarar på individens handlingar. Goffman visar tydligt hur individ och struktur samspelar. Det som tydliggörs är det dynamiska förhållandet mellan struktur och individ.

Det jag tycker en av de mest intressanta aspekterna är individens envishet att skapa utrymme för personliga uttryck, och sättet man lyckas skapa en känsla av personlig frihet även inom dessa hårt reglerade institutioner.

Med sådan kunskap kan man bland annat gå vidare och ytterligare studera individens möjligheter och sökandet efter vardaglig mening även inom strukturer och samhällen som utifrån kan tyckas hårda och orättvisa. Individen tycks finna en mening och möjligheter även i de allra hårdaste klimat. Men det är givetvis inget som Goffman direkt talar om eller ger svar på, men vi får en antydan som kan vara värd att följa upp.

Gåvan av Marcel Mauss

Det jag tycker är intressant i Gåvan av Marcel Mauss (1972) är de sociala band han studerar. De social band som studeras är de band som uppstår när en gåva ges eller tas emot. Mauss visar på hur de vardagligaste tingen även innehåller sociala konventioner som skapar förpliktelser. De social banden och förpliktelserna tycks vara allestädes närvarande i allt vi gör. Detta är givetvis en grov förenkling, men en viktig poäng är att förstå att i även de enklaste handlingar/tjänsterna och varuutbyten som sker mellan människor finns även nyanser av sociala band.

I boken påpekar Mauss att gåvan styrs av normerna (Mauss 1972:28-27):

1. Det är en plikt att ge gåvor.

2. Det är en plikt att ta emot gåvor.

3. Det är en plikt att ge gengåvor.

Samt påpekar han att en gåva aldrig kan vara helt osjälvisk (Mauss 1972:17).

Inte helt oväntat kan man tänka sig att det alltid finns en social aspekt i allt som människan tar sig för som påverkar varandra. Men jag anser att normerna som Mauss radar upp för gåvorna styr vår tanke när vi läser boken, och genom hela boken bekräftas dessa normer. Denna bekräftelse på normerna infinner sig dock enbart så länge vi accepterar dem. Mauss tycks driva en icke-liberalistisk tes, där människan inte kan vara osjälvisk. Jag tycker mig själv se många exempel på där gåvor ges, men inga krav på motgåvor eller att ta emot gåvor är inblandade – både mellan individer (t ex inom familjer, vänner etc) och grupper.

Den största behållningen av boken var framförallt att läsa den, då den likt Mary Douglas bok Renhet och fara (1997) dykt upp i så mycket annan litteratur jag läst. Samt är tanken kring de sociala band som är närvarande i all interaktion mellan människor något som kan vara av användning som teoretiskt bas när man till exempel undersöker varför och om ömsesidighet är närvarande i sociala situationer.

Diskussion

Så till frågan om det finns det likheter hos teoretikerna, överlappar de varandra, bekräftar och kompletterar de varandra? Absolut! Det är dock inget som jag upplever som konstigt. Samtliga studerar samhället och människors sociala vardag. Studerar man sociala relationer kommer man alltid att snubbla över liknande beteenden och resonemang.

En viktig förståelse är att dessa teorier kan kombineras då ingen har, eller kan, erbjuda en uttömmande teori (vilket det ibland kan upplevas som att vissa förväntar sig av en teoretiker). Bland annat påpekar Giddens, Bourdieu och Elias själv att de inte kommit till en fulländad teori för studierna av sociala fenomen. De anser framförallt att de lagt grund för att skapa tydlighet och hitta nya vägar som kan hjälpa oss vid studier av samhället.

Generellt sett tycks allt handla om att förstå hur och varför människan hela tiden söker sätt att skapa mening i vardagen. Det sociologin tittar på och söker efter är just dess processer som skapar mening i vardagen – jakten på det meningsfulla i den sociala vardagen. Frågan om hur man kan hjälpa till att skapar, och hos vissa teoretiker, hur man återskapar (se bl a Karl Marx och Émile Durkheim m fl), denna mening.

Till syvende och sist är meningen med vårt liv det största frågetecknet som vi alla söker bringa ordning och sammanhang i. Detta är en tanke man framförallt ser Mary Douglas i Renhet och fara (1997), där hon pratar om människans behov av att skapa ordning, ”att systematisera en i grunden oordnad upplevelse” (Douglas 1997:13).

Referenslista

Anderson, Benedict (1993). Den föreställda gemenskapen: reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning. Göteborg: Daidalos

Bourdieu, Pierre (1999). Praktiskt förnuft: bidrag till en handlingsteori. Göteborg: Daidalos

Broady, Donald (1991). Sociologi och epistemologi: om Pierre Bourdieus författarskap och den historiska epistemologin. 2., korr. uppl. Stockholm: HLS (Högsk. för lärarutbildning)

Calhoun, Craig J. (red.) (2007). Contemporary sociological theory. 2nd ed. Malden, MA: Blackwell Pub.

Douglas, Mary (1997). Renhet och fara: en analys av begreppen orenande och tabu. Nora: Nya Doxa

Elias, Norbert (1989). Civilisationsteori. D. 1, Sedernas historia. Stockholm: Atlantis

Elias, Norbert (1991). Civilisationsteori. D. 2, Från svärdet till plikten : samhällets förvandlingar. Stockholm: Atlantis

Foucault, Michel (2003). Övervakning och straff: fängelsets födelse. 4., översedda uppl. Lund: Arkiv

Giddens, Anthony (1993). New rules of sociological method: a positive critique of interpretative sociologies. 2. rev. ed. Stanford: Stanford University Press

Goffman, Erving (2007). Totala institutioner: fyra essäer om anstaltslivets sociala villkor. [Ny utg.] Stockholm: Norstedts akademiska förlag

Haidt, Jonathan. (2006). The happiness hypothesis: finding modern truth in ancient wisdom. New York: Basic Books

Mauss, Marcel (1972). Gåvan. Uppsala: Argos

Till alla er som tror på och vill stödja en rättvis ekonomi

När jag nu ändå sitter här och betalar in årets medlemsavgift , för fjärde året, till min bank, vill jag passa på att påminna alla er som är intresserade av en rättvisare ekonomi, om att det fortfarande finns banker med intresse för sina medlemmar. Banker som inte drivs av ett storskaligt vinstintresse, banker som sätter sina medlemmar i centrum.
JAK Medlemsbank är en sådan bank.
- Tillsammans äger vi banken (som medlem är du delägare och har rätt att påverka banken)
- Vi lånar ut pengar räntefritt till varandra (vi är som en stor familj som väljer att inte utnyttja den som lånar pengar av oss)

Kort sammanfattat:
"Vi verkar för ett samhälle med ekonomiska spelregler som inte skapar klyftor mellan människor och regioner."
"Rättvisa och hänsyn till människor och miljö är en del av vår ideologi. Det präglar vår syn på ekonomi och all hantering av pengar."
Osäker på om du vill vara medlem? Testa!
Så här gjorde jag när jag blev medlem 2010.
Jag gillade tanken med den rättvisa banken. Tanken kring det räntefria samhället är en ideologi och en praktik jag till fullo står bakom.
1. Jag betalde in medlemsavgiften (200 kr första året, sedan 250 kr/år)
2. Inom några dagar hade jag ett bankkonto (osäker på hur lång tid det tar idag)
3. Via internetbank förde jag sedan över lite pengar till JAK-banken
4. Jag lärde känna banken och blev nöjd, och fortsatte sedan att använda mig av JAK-banken i allt högre grad.

Idag har jag både privatkonto och företagskonto hos JAK-banken.

Så även om man inte vill ta steget fullt ut, kan jag rekommendera den som är intresserad av att främja en rättvis och räntefri ekonomi att ta steget att bli medlem.
Att betala medlemsavgiften och själv avstå från ränta är något jag är beredd att göra för att stödja ideologin om en rättvisare ekonomi.

Läs mer:
http://jak.se/om

Imperiet - CC Cowboys

Det finns en del personer med ett kroppsspråk som jag älskar. Ibland kan jag titta på dem i timmar. Joakim Thåström är en sådan person.

Vad gör man på gymmet

Jag brukar inte ägna så mycket tid åt att fundera på vad jag gör på gymmet. Däremot undrar jag vad de andra gör här. De tar bara plats... —  på Skånes Craftwerk.

Året första mil

Året första uppvärmningsmil, sen är det meningen att jag ska hålla högst 5 min/km. Förresten första gången jag fått träningsvärk i ryggen av löpning. :O
På: Endomondo

Bad Cash Quartet - Valentine (aucoustic cover)

Jag behöver 26 uppladdningar till på YouTube för att komma upp i 1000 videoklipp. Någon som har några önskemål om vad som ska filmas?
Kanske hinner jag få ihop en litet kortfilmsmanus till sommaren...

Maskerad hos Frida

#masquerade #maskerad thanks @vackrafia for the makeup!
Makeup: Anne-Mie Melander

j

Slipsknut: Windsorknut

Vet man inte hur man knyter en slipsknut så har man åtminstone lärt sig det efter hundrade gången man knyter om den för att få till rätt längd. Efter en halvtimmes gör-om-gör-rätt, började det likna en windsorknut med rätt längd. #slips #maskerad #windsorknut #windsorknot #tie

Testar nytt NX-objektiv

Testar nytt Samsung NX-objektiv, 45mm F1.8, till Samsung NX 1000.

Brädspelskväll

Brädspelskväll. Idag är det jag som är den hemlige Mr X och sätter folket på plats.

Årets första löprunda

Årets första löprunda. Uppvärmning. Märks på lungorna att man inte haft sex på ett tag.

På: Endomondo

Att vara snygg

Att sitta hemma och läsa en bok och vara snygg? Eller att ge sig ut i världen och träffa folk och vara snygg? Jag väljer det sistnämnda idag...

Socialdemokraternas forskningskommisions slutrapport - En kort reflektion

Jag vet inte om jag är blind, men efter ha läst igenom socialdemokraternas forskningskommisions slutrapport som skulle "presentera förslag för högre sysselsättning och lägre arbetslöshet", så hittar jag inga förslag om hur man skapar fler arbetstillfällen eller främjar företagsetablering. Ser man inte nyetablering av företag som en viktig del i samhället? Är det jag som är vilsen när jag ser en koppling mellan företagsetablering och arbetstillfällen? Är företagsetableringar inte en viktig punkt när man diskuterar arbetsmarknad och arbetstillfällen?
(Och innan ni läser rapporten, tänk på att det är ett beställningsuppdrag från Socialdemokraterna. En av professorerna är socialdemokrat [och son till Olof Palme]. Sedan finns det givetvis flera förslag som rimmar väl med Alliansen förslag och arbete med arbetsmarknaden.)
Ska bli intressant att se hur rapporten kommer att användas inom politiken och inför valet.

Läs mer och ladda ner deras rapport här:
http://www.forskningskommissionen.se/

Mer info:
Så ska han fixa jobben

SACO ratar kommissionens förslag

Orättvisa, dyra och jobbnegativa förslag från S forskningskommission.

Mycket bra och litet dåligt från s-kommission om bostäder