Starting everyday with a tarator. Everything with cucumber tastes good! #tarator #bulgarien #bulgaria #cucumber
More about Tarator on Wikipedia.
söndag 29 juni 2014
#sunglasses #solglasögon #style #stil #architecture #arkitektur #accessoarer #accessories #mode #fashion
Every third year I find a pair of sunglasses that fits my perfectly shaped head. How to choose clothes and accessories reminds a lot about classical architectural theory, it's hard to add something to a perfect shape without affecting the aesthetic balance and harmony.
#sunglasses #solglasögon #style #stil #architecture #arkitektur #accessoarer #accessories #mode #fashion
#sunglasses #solglasögon #style #stil #architecture #arkitektur #accessoarer #accessories #mode #fashion
lördag 28 juni 2014
tisdag 24 juni 2014
Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez
Sommarbok nr 2. Hundra år av ensamhet av Gabriel Garcia Marquez. Vem kan säga nej till genren "magisk realism"! Ytterligare en bok där en flicka varit inblandad i val av titel och tidpunkt att läsa en bok. Börjar se ett mönster i mina val av skönlitterära böcker... ;)
#magiskrealism #HundraÅrAvEnsamhet #GabrielGarciaMarquez #kaffe #sommar #grisar
#magiskrealism #HundraÅrAvEnsamhet #GabrielGarciaMarquez #kaffe #sommar #grisar
fredag 20 juni 2014
Glad midsommar 2014
Glad midsommar mina vänner! :) Årets brutalt ihopsatta midsommarkrans och två liter hemodlade jordgubbar.
#midsommar #midsummer #sverige #sweden #jordgubbar #strawberries #summer #sommar
#midsommar #midsummer #sverige #sweden #jordgubbar #strawberries #summer #sommar
lördag 14 juni 2014
Första jordgubbarna 2014
Årets två första hemodlade och mogna jordgubbar från jordgubbslandet ligger nu i min mage. hur går det för dig @vackrafia ? :) #jordgubbar #jordgubbe #sommar
Tjäna pengar på mening med livet
Som akademiker är jag nu stolt över mina 15 högskolepoäng i Meningen med livet.
Som entreprenör ska jag nu undersöka möjligheten att tjäna pengar på meningen med livet.
Som entreprenör ska jag nu undersöka möjligheten att tjäna pengar på meningen med livet.
Etiketter:
Entreprenörskap,
Filosofi,
Humor,
Meningen med livet,
Studier
torsdag 12 juni 2014
Mats Paulson - Visa vid vindens ängar (acoustic cover)
"Det går en flicka i aspelunden, jag har ett gulnat fotografi.
Med åren blev hon en dröm, en saga, en ensam vandrares sympati"
Med åren blev hon en dröm, en saga, en ensam vandrares sympati"
Tärningsspelaren av Luke Rhinehart
Slumpen avgör...
Ibland krävs det "speciella" saker för att något ska hända. För ca 10 år sedan köpte jag Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. Sedan dess har den legat synligt i bokhyllan för att "jag snart ska läsa den". Det som verkligen krävdes för att jag skulle börja läsa boken var tydligen att träffa en flicka som också hade haft Tärningsspelaren ståendes i hyllan, i väntan på att läsa den, och en högläsning av en mening.
#tärningsspelaren #lukerhinehart
Ibland krävs det "speciella" saker för att något ska hända. För ca 10 år sedan köpte jag Tärningsspelaren av Luke Rhinehart. Sedan dess har den legat synligt i bokhyllan för att "jag snart ska läsa den". Det som verkligen krävdes för att jag skulle börja läsa boken var tydligen att träffa en flicka som också hade haft Tärningsspelaren ståendes i hyllan, i väntan på att läsa den, och en högläsning av en mening.
#tärningsspelaren #lukerhinehart
Nytt träningsprogram publicerat
Efter att ha utvärderat de kortsiktiga resultaten av ett träningsprogram, med fokus på att forma bröstmuskulaturen, har jag nu publicerat ett nytt träningsprogram (4-veckorsprogram) på Styrketränad.se.
Det blev tydligen även en lite utsvävning gällande kompletterande övningar i slutet av träningsprogrammet (vilket jag tror behöver betonas här - men det kommer en framtida artikel med fokus på kompletterande träning)
#träning #styrketräning
Träningsprogram för bröst
Det blev tydligen även en lite utsvävning gällande kompletterande övningar i slutet av träningsprogrammet (vilket jag tror behöver betonas här - men det kommer en framtida artikel med fokus på kompletterande träning)
#träning #styrketräning
Träningsprogram för bröst
onsdag 11 juni 2014
Ebba Grön - Die Mauer (acoustic cover)
Det var Thåström som lärde mig hur "gestikulera" uttalas.
tisdag 10 juni 2014
Brorsans 20-årsdag
Brorsans 20-årsdag firar vi med att han köper ut öl åt mig. Grattis Per! #trappist #trappistöl #öl #beer #service #westmalle #chimay
måndag 9 juni 2014
Forbidden desert - Brädspel
Fem personer spelar tillsammans i lag och förlorar. Men vem förlorar vi mot? Vilken är denna osynliga makt som vinner över oss? Spelets regler? En högre makt? Spelets skapare? Universums skapare? Vår egen dumhet?
fredag 6 juni 2014
Chest focus week 4
Chest focus week 4. A nice beard is the only missing part for now. Ett schysst skägg på detta så är jag nöjd.
#gym #fitness
#gym #fitness
tisdag 3 juni 2014
Albert Camus och existentialismen
Albert Camus och existentialismen
I
den här artikeln kommer jag att diskutera boken Myten om Sisyfos
av Albert Camus (1947) och existentialism utifrån artikeln
Existentialism (Cromwell 2010).
Jag
kommer att börja med att definiera existentialism, för att sedan
fördjupa mig i Myten om Sisyfos (Camus 1947).
Albert
Camus är en av de filosofer som brukar klassificeras som
existentialist trots att han själv, likt flera andra filosofer och
författare som räknas till existentialismen, förkastade etiketten
existentialist (Cromwell 2010).
Vad är existentialism?
I
artikeln Existentialism (Cromwell 2010) belyses olika
filosofiska drag, tankar, som brukar definieras som existentialism.
Det som brukar kallas existentialismen, och de som brukar kallas
existentialister, hitta man både inom filosofin och inom den
litterära världen (Cromwell 2010).
Existentialismen
hade sin storhetstid i Europa under 1940- och 1950-talet, och en del
hävdar att det framförallt bör ses som en kulturell rörelse som
tillhör det förgångna, och inte klassificeras som en filosofisk
genre (Cromwell 2010).
Huvuddragen
i existentialismen belyser framförallt kopplingen mellan människan
och världen, och hur förhållandet mellan människan upplevelser av
sin omgivning, och de objektiva sanningar som världen kan tyckas stå
för, är relaterade. Istället för att se objektiva meningar och
värden pekar existentialismen på att det finns ett dialektiskt
förhållande mellan världen och människan. Människan kan enligt
existentialismen inte studeras som ett enskilt objekt, utan måste
studeras som en del av sin omgivning. Samtidigt anses människan inte
heller vara enbart en produkt av sin omgivning, utan kan även som
individ reflektera över sin egen situation och göra egna valt och
ta egna beslut (Cromwell 2010). Den objektiva världen (den fysiska
omgivningen) och kultur påverkar individens möjligheter, men
fortfarande anses individen ändå kunna kunna ta sig friheter inom
dessa ramar. Existentialismen erkänner den objektiva och kulturella
världen och dess inflytande på individen, men påpekar att
människan, om den ska förstås, så måste den förstås som en
individ med ett eget reflekterande medvetande, som leder till att
individen tar egna beslut och agerar därefter. En viktig aspekt är
alltså den spänning som uppstår mellan individen och världen,
alltså vad som händer när dessa två möts.
Mötet,
och de krockar, som uppstår mellan världen/kulturen och individen,
leder till individens självuppfattning, att individen blir
självmedveten. Detta möte skapar frågan om vad det betyder att
vara jag (Cromwell 2010), och här finner vi en huvudfråga
för existentialismen, vad är det som gör mig till mig? När
individen tydliggörs på ett sådant sätt uppstår, inom
existentialismen, även frågor kring vad som är av betydelse för
individen för att känna sig som en individ. Alltså frågor om den
individuella meningen med ens egen existens, ”Vad är jag i det
stora hela?”, ”Vad definierar mig som individ?” (Cromwell
2010).
Existentialisterna
menar på att dess frågor inte kan besvaras av objektiv vetenskap,
djuriska drifter eller universella beteendemönster, utan att denna
mening skapas av individen själv genom medvetenhet, reflektion och
val. En viktig aspekt inom existentialismen är att identitet och
individuell mening inte enbart skapas av naturen eller kulturen
(Cromwell 2010).
Förutom
identitet är det även människans individuella värderingar som är
viktiga för existentialismen. Dessa värderingar blir extraviktiga
om man diskuterar livets mening. För en existentialist blir
autenticitet en viktig fråga. För att individens värderingar ska
vara autentiska kan de inte enbart utgå från kulturella
värderingar, utan individen måste själv ha engagerat sig i och
fullt ut tagit ställning och stå för dessa värderingar.
Autenticitet infinner sig först då individen själv engagerat sig i
värdefrågan, och för att finna en mening med livet krävs att man
autentiskt värderar något (Cromwell 2010). Dessa värderingar är
individuella, och därmed blir även livets mening en individuell
värdefråga.
Sammanfattat
är följande drag viktiga inom existentialismen:
- Dialektiskt förhållande mellan individen och världen
- Individens möjlighet till egna val och beslut
- Individens egna reflektioner och värderingar
- Individens identitet och autenticitet
- Individens självmedvetenhet
- Jaget, självmedvetenheten och individens egna val står i centrum för existentialismen
Albert Camus och 'Myten om Sisyfos'
”Det typiska för den absurda människan består i misstron mot tingens djupare mening.” (Camus 1947:86)
I
boken Myten om Sisyfos (Camus 1947) diskuterar Albert Camus,
det han ser som livets absurditeter och hur människan bör hantera
dessa absurditeter (Camus 1947:9). I centrum står individens
upplevelser av världen och individens val mellan livet och döden
(Camus 1947:11-12).
Camus
betonar även människans ambivalens inför att vilja förstå
världen, samtidigt som det verkar finnas ett behov av enkla
förklaringsmodeller:
”Människan känner sig hemma i en värld som hon kan förklara, om också på svaga grunder. Däremot blir hon en främling i tillvaron, om den plötsligt berövas alla illusioner och hållpunkter.” (Camus 1947:12)
Denna
vilja att förstå livet utmynnar både i vetenskap och religion.
Mycket vetenskap framstår som tidsfördriv. Till exempel
exemplifierar Camus med påståendet om att engagera sig i frågor såsom ”om världen har tre
dimensioner, om tanken har nio eller tolv kategorier”, enbart slutar som en form mänskligt tidsfördriv. (Camus 1947:9)
Det
är, enligt Camus, dessa förklaringsmodeller av verkligheten som vi
använder oss av och förståelsen för hur oviktiga dessa
förklaringar är för våra vardagliga liv som skapar känslan av
att livet är absurt (Camus 1947:12). Det absurda uppstår för att
människan söker förklaringar utan att hitta dem. Eller som Camus s
vackert uttrycker det:
”Det absurda uppstår i mötet mellan människans kallande rop och världens oförnuftiga tystnad.” (Camus 1947:36)
Camus
påpekar även att ”[g]ällde det att skriva det enda viktiga
avsnitt av den mänskliga tankens historia, skulle det handla om den
ånger och den vanmakt som tänkandet alltid utmynnar i.” (Camus
1947:26). Camus anser att tänkandet och självreflektion framförallt
har negativa konsekvenser, det underminerar oss (Camus 1947:11).
Det
är i detta möte mellan individen och världen som det absurda
uppstår. Det absurda är inte människan och inte världen, utan det
absurda visar sig när dessa två möts (Camus 1947:29, 39), å andra
sidan krävs människan och medvetandet för att känslan av det
absurda ska existera. Det absurda existerar enbart fram till vi dör
(Camus 1947:40, 66).
Camus
menar dock inte att livet inte är värt att leva. Istället talar
han om något som jag upplever som att han uppmanar till att omfamna
livets absurditet. ”[L]ivet låter
sig levas bättre ju mindre mening det har” (Camus 1947:65). Det är
revolten mot döden som ”ger livet dess värde” (Camus 1947:67).
Värdet
i livet kommer alltså genom att välja att leva trots livets
absurditet. Camus förtydligar även genom att förklara att, att
omfamna livets absurditet och ess meningslöshet även innebär att
avstå från att anamma en värdeskala:
”Tron på en mening med livet förutsätter alltid en värdeskala, ett val; jag måste föredra någonting framför någonting annat. /.../ Tron på det absurda innebär /.../ det rakt motsatta.” (Camus 1947:73)
Livet
är alltså meningslöst och absurt, och det enda som ger livet ett
värde är att omfamna det absurda och göra revolt mot döden genom
att välja att leva. Människan har en vilja att hålla fast vid
livet (Camus 1947:14), och då bör vi, enligt Camus, lika gärna
välja att leva fullt ut. Det är i denna revolt mot döden som
individen finner sin frihet och kan leva fullt ut (Camus 1947:75).
Camus
har även e individfokuserad syn på livet. Han påpekar att
”människan är sitt eget mål. Och sitt enda mål. Om hon vill
vara något, så är det i detta liv.” (Camus 1947:103). Han
upphöjer den absurda människan genom att tillägga att ”[d]en
absurda och gudlösa världen befolkas av människor, som tänker
klart och inte hoppas längre” (Camus 1947:107). Han lägger till
de hoppfulla orden att ”upptäckten av livets absurditet ger
människan anledning att hänsynslöst slunga sig in i livet”
(Camus 1947:134) och avrundar med att säga ”Lyckan och
absurditeten är barn av samma jord. De är oskiljaktiga.” (Camus
1947:140)
Camus
menar alltså att det är genom att omfamna livets absurditeter som
vi finner livets sanna värde, skapar möjlighet att tänka klart och
uppnår lycka.
Diskussion
Utifrån
den generella definitionen kan jag förstå att Camus hamnar inom
genren existentialism, men samtidigt upplever jag det som att Camus
har ett bredare spektrum i sitt resonemang än enbart en diskussion
kring individens självmedvetenhet och reflektion.
Camus
diskuterar, likt existentialismen, mötet mellan individen och
världen. Camus menar på att det är i detta möte, i länken,
mellan individen och världen som det absurda uppstår. Detta
dialektiska förhållande mellan världen och individen tycks vara
den största likheter mellan Camus och existentialismen. Även
individens egen självmedvetenhet och reflektioner är en viktig del
i Myten om Sisyfos (1947), vilket också är en viktig del
inom existentialismen.
Existentialismen
tycks ha en starkare betoning på det individuell meningsskapandet,
medan Camus menar på att det inte finns någon mening. Även värden
diskuteras av såväl Camus som existentialismen, men Camus betonar
en att den sanna absurda människan inte tillägnar sig några
värden. Camus talar även om individens egna ”spontana” bidrag
och möjligheten till att uppnå en individuell frihet (Camus
1947:74, 98), något om också syns inom existentialismen.
Jag
kan inte säga att det är helt fel att definiera Camus som
existentialism, men jag kan även förstå att han motsatte sig en
sådan etikett då hans diskussion i Myten om Sisyfos (1947)
är mer mångbottnad än så. Själv skulle jag nog inte sätta
etiketten existentialist på Camus utifrån det jag läst i Myten
om Sisyfos, just för att jag
inte känner att det finns en stark betoning på individen och
individens subjektiva upplevelse av världen, vilket jag känner att
existentialismen har. Individen tycks ha en något underordnad roll i
Myten om Sisyfos. Hos
Camus får såväl val som värden och individuell autenticitet få
stå undan för absurditeten i allt.
Referenslista
Camus, Albert (1947).
Myten om Sisyfos. Stockholm: Bonnier
Köp boken: Bokbörsen
Köp boken: Bokbörsen
Crowell, Steven (2010).
Existentialism. The Stanford Encyclopedia of Philosophy.
(Winter 2010 Edition).
http://plato.stanford.edu/entries/existentialism/
[Hämtad 2014-04-21]
Etiketter:
Filosofi,
Livets mening,
Meningen med livet,
Studier
Livets mening och de filosofiska pessimisterna Ciorans och Schopenhauer
”Not to be born is undoubtly the best plan of all. Unfourtunately it is within no one's reach.” (Cioran 1973:212)
De båda författarna
och filosoferna Arthur Schopenhauer och E. M Cioran räknas ofta till
pessimisterna när man talar om filosofer som diskuterar livets
mening. Frågan är dock om det kanske ändå ligger några sanningar
i det säger?
De tycks till stora
delar stirra på det de upplever som negativa detaljerna på livet
och upphöja dessa till livets byggstenar. Alla kommer att lida, alla
kommer att bli gamla, alla kommer att förfalla, livet kommer att
göra ont. Att detta lidande är del av vardagen tydliggör de, men
jag tycker att det fattas en nyansering och en diskussion kring vad
det som gör livet njutbart.
”Evil is just what is positive; it makes its own existence felt. /.../ It is good which is negative; in other words, happiness ans satisfaction always imply some desire fullfilled, some state of pain brought to an end.” (Schopenhauer 1851:45)
Både Schopenhauer och
Cioran belyser hur åldrandet i slutändan försvagar människan och
att vi inte har något att se framemot mer att lida. Ju mer liv vi
väljer, alltså ju längre liv vi lever, desto mer lidande kommer vi
att utsättas för, och meningslösheten blir med tiden alltmer
uppenbar för oss. Det som i ungdomen såg ut som en möjlighet,
livet, tappar till slut sin magi och vår ensamhet kommer att göra
oss medvetna om vår egen meningslöshet (Cioran 1973:9 ;
Schopenhauer 1851:46-47).
”As the years pass, the number of those we can communicate with diminishes. When there is no longer anyone to talk to, at last we will be as we were before stooping to a name.” (Cioran 1973:9)
I bådas ögon är
livet bara ett långt lidande som börjar när vi föds och slutar
när vi dör. I Schopenhauer ögon är livet straff som vi får
uthärda:
”If you want a safe compass to guide you through life, and to banish all doubt as to the right way of looking at it, you cannot do better than accustom yourself to regard this world as a penitentiry, a sort of a penal colony.” (Schopenhauer 1851:53)
Cioran tycks hålla med
om att livet bara är en börda, du är en arbetsmyra som mår bäst
av att inte tänka, för det finns ingen annan mening än att utföra
ett arbete, att handla:
”When I happen to be busy, I never give a moment's thought to the 'meaning' of antyhing, particulary of whatever it is I am doing. A proof that the secret of everything is in action and not in abstention, the fatal cause of consciousness.” (Cioran 1973:45)
Jag skulle gissa på
att deras texter är ett koncentrat av författarnas idéer, men att
de båda filosoferna säkerligen själv såg positiva aspekter med
livet, men att dessa aspekter kanske inta var en del av den period då
dessa texter skrevs.
De fokuserar
framförallt på varför vi från början över huvud taget föddes.
Det är en fråga som vi nog inte får svar på, och istället för
att söka svar på den frågan kan det tyckas vettigare att fråga
sig hur vi kan skapa ett meningsfullt liv nu när vi ändå
existerar.
Jag skulle säga att
det absolut finns sanningar i Schopenhauers och Ciorans reflektioner
– det finns mycket som kan tyckas vara meningslöshet och lidande,
men det är viktigt att beakta att människor trots allt väljer att
se mening i sina liv och njuter av livet. Jag skulle nog säga att
varken lycka eller lidande är det som utgör största delen av
mångas liv, utan istället är det känslan av att vara
tillfredsställd (being content) utan att varken känna lycka eller
olycka som är en viktig aspekt att diskutera om man vill veta vad
som gör livet drägligt för de flesta.
Till diskussionen kring
meningen med livet tycker jag att deras reflektioner tillför mycket
genom att på djupet diskutera de ”negativ” aspekterna av livet.
Referenslista
Cioran, E, M.
(1973[2012]). The Trouble of Being Born. New York: Arcade
Publishing
Schopenhauer, Arthur.
(1851) On the Suffering of the World. I: E. D. Klemke (red.)
(2008), The Meaning of Life: A Reader (s. 45-54). New York: Oxford
University Press.
Etiketter:
Filosofi,
Livets mening,
Meningen med livet,
Studier
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)