Är frågan om livets mening en meningslös fråga?

Inledning

E. D. Klemke (Klemke 2008a:2) sammanfattar frågan om livet mening i tre beståndsdelar (fritt översatt):

1. Varför existerar universum? Varför existerar någonting istället för ingenting? Finns det en plan med universum?
2. Varför existerar människosläktet? Existerar människosläktet på grund av något särskilt ändamål? Och vad är i så fall detta ändamål?
3. Varför existerar jag? Finns jag till för något särskilt ändamål? Om det är så, hur tar jag reda på vad detta ändamål är? Och om det inte finns något särskilt ändamål för min existens, på vilket sätt har då livet något värde?

På dessa frågor söker vi svar, och finner svar, genom (Klemke 2008a:3):

1. Ett teistiskt förhållningssätt. Alltså baserat på tro/religiösa åskådningar.
2. Ett icketeistiskt förhållningssätt. T ex genom ”vetenskap”/naturvetenskap.
3. Eller genom att ifrågasätta om frågan om livet mening ens är värd att ställa.

I den här artikeln kommer jag att diskutera hur filosoferna A. J. Ayer, Kurt Baier, E. D. Klemke och Thomas Nagel har angripit frågan kring livets mening.

A. J. Ayer om frågan om livets mening

Filosofen A. J. Ayer menar på att frågan om livet, om vår existens, har en mening, är en fråga som aldrig kan nå ett slutgiltigt svar, om vi utkräver att svaret ska innehålla ett slutgiltigt ändamål.

Han menar även att om vi antar att det finns en högre makt, en skapare, som skapat oss för ett ändamål, så finns det ett slutgiltigt mål för oss, men samtidigt kvarstår frågan om vad skaparens mening med detta mål är. Vårt liv kan i ett sådant fall säga sig ha fått en mening, men det är inte vår mening, utan skaparens mening (Ayer 1947:200).

Även om vi förklarar vårt varande och vår mening med en högre makts mål, så skjuter vi bara frågan om meningen med livet, och uppkomsten av vår existens, ett steg längre bort. Vi kanske har svaret på vår existens, men istället uppstår frågan om skaparens existens (Ayer 1947:200) – Alltså, ”Varför finns skaparen?”, ”Vad är den slutgiltiga meningen med skaparens existens?”. Istället för att söka en slutgiltigt mening med våra liv måste vi söka en subjektiva meningarna med livet, inte ett slutgiltigt mål, utan ett mål/mening i våra egna liv (Ayer 1947:199).

Sammanfattat tycker A. J Ayer att det är onödigt att ställa sig frågan om livet har en slutgiltigt mening, om vad som är det slutgiltiga ändamål, då det detta är en fråga som aldrig kan få ett slutgiltigt svar. Men han menar inte att livet i sig är meningslöst, en subjektiv mening som varierar för var och en av oss (Ayer 1947:201).

Kurt Baier om frågan om livets mening

Kurt Baier menar på att det går att kombinera tro och vetenskap. Det ena utesluter inte det andra, utan de kan till och med kompletterar varandra (Baier 1957:84). Han menar också på att livet kan ha en subjektiv mening även om en objektiv slutgiltig mening inte skulle finnas (Baier 1957:109).

I Baiers diskussion kring meningen med livet menar han på att vetenskapen ger precisa svar på små delar av universum, medan tro ger vaga svar på universum i sin helhet. Han skiljer på hur och varför-frågan och påpekar att vetenskap ”can at best tell us how things are or have come about, but never why.” (Baier 1957:85) Baier skiljer på rationella förklaringar (model-understanding/ explanation) och irrationella förklaringar (unvexed understanding/explanation). Vilka båda har sin plats som förklaringsmodeller. De irrationella förklaringar erbjuder i sig ”fullständiga” förklaringar till vår existens (Baier 1957:90-93), medan de rationella kan förklara naturens verkliga funktioner och händelseförlopp.

Baier menar även på att vi aldrig kommer att kunna hitta något slutgiltig svar på meningen med livet genom vetenskapen, men samtidigt innebär det inte att vi måste har en trosuppfattning för att få ett svar på frågan. Han pekar på att trots frånvaro av trosuppfattningar och tron på ett slutgiltigt ändamål för vår existens kan våra liv vara meningsfulla. Och för att kunna bedöma det vad som är meningsfullt i våra liv, måste vi använda oss av en måttstock som är världslig, alltså en måttstock baseras på hur det vanliga mänskliga livet ter sig (Baier 1957:101, 108-109).

Baier avrundar sitt argument med att säga:

”My main conlusion /.../ is that acceptance of the scientific world picture provides no reason for saying that life is meaningless, but on the contrary every reason for saying that there are many lives which are meaningful and significant.” (Baier 1957:111)

Sammanfattat menar Baier att mening kan ta flera skepnader, och är något som var och en skapar i sitt eget liv.

E. D. Klemke om frågan om livets mening

E. D. Klemke vänder sig mot dem som anser att det krävs en slutgiltig mening, ett slutgiltigt ändamål, för att livet ska vara meningsfullt (Klemke 2008b:188-189). Han pekar på att det är möjligt att finna mening i livet även om man inte tror på något gudomligt eller någon högre/gudomlig slutgiltig mening (Klemke 2008b:191).

I Klemkes mening så betalar den som behöver en trosuppfattning för att finna meningen med livet ett alltför stort pris, och han menar på att ha själv vill söka efter meningen med livet utan sådana hoppfulla illusioner och accepterar insikten om att han kanske inte ens kommer att finna meningen med livet (Klemke 2008b:191).

Klemke omfamnar tanken om att det inte krävs någon objektiv slutgiltig mening med våra liv, utan anser att livet ändå kan vara värt att leva i en subjektiv mening. Denna ståndpunkt är han väldigt tydlig med och säger:

”It is true that life has no objective meaning. Let us face it once and for all. But from this it does not follow that life is not worthwhile, for it can still be subjectively meaningfull. /.../ An objective meaning – that is, one which is inherent within the universe or dependent upon external agencies – would, frankly, leave me cold. It would not be mine. /.../ I, for one, am glad that the universe has no meaning, for thereby is man all the more glorious.” (Klemke 2008b:193)

Sammanfattat menar Klemke att en eventuell frånvaro av en objektiv slutgiltig mening inte berövar oss från möjligheten att leva ett värdefullt liv (Klemke 2008b:194)

Thomas Nagel om frågan om livets mening

Thomas Nagel menar på att meningen med livet inte kan förklaras av någon objektiv utomstående förklaring (t ex en högre makt/något gudomligt). Nagel pekar på att om man begär att något ska förklaras av en objektiv mening kommer man att hamna i en oändlig loop, där man hela tiden behöver en ny förklaring för varje förklaring man har – om man förklarar livets uppkomst med hjälp av Gud, så kvarstår frågan om varför Gud finns, förklarar man Guds existens med något annat måste sedan detta ”andras” existens förklaras. Han menar på att livets mening måste sökas inom livets gränser, mellan vår födelse och vår döden (Nagel 1971:143-144). Nagel menar även på att oavsett om vi skulle finna en utomstående objektiv mening är frågan vad denna kunskap skulle leda till (Nagel 1971:147). Som ett tankeexperiment exemplifierar han detta med att fråga om hur vi skulle reagerar om vi fick veta att enda anledningen till vår existens var att tjäna som föda för andra varelser som äter människokött.

(Det finns många intressanta filmer och böcker som kretsar kring detta ämne. En roman, som även blivit filmatiserad, som presenterar tankegången där människor faktiskt accepterar sitt oundvikliga öde som organdonatorer, vilket även leder till döden, är Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro (2006). Filmen är från 2010 och går under samma namn.)

Frågan han ställer oss är om en sådan vetskap om den slutgiltiga meningen verkligen skulle stilla vårt sökande efterlivets mening?

I Nagels mening kan till och med frågan om livets mening vara en icke-fråga, han menar på att vi måste fråga oss om vår existens verkligen är ett problem, och om vi måste ha ett svar på det (Nagel 1971:151).

Sammanfattat tycks Nagel förespråka tanken om att en slutgiltig objektiv mening är meningslös att söka efter. Men om vi måste finna en mening med livet så bör vi söka efter den i våra dagliga liv.

Diskussion gällande Living Without Appeal

Vad priset, som den som behöver en trosuppfattning, betalar är något oklart i texten Living Without Appeal: An Affirmative Philosophy of Life (Klemke 2008b). Dock kan jag tänka mig att han menar på att dessa trosuppfattningar han kallar illusioner är flyktiga stöttepelare, som istället förstärkare individen snarare försvagar individen. Ett exempel jag själv brukar använda mig av är texten Fotspår i sanden (Suomen Ev.Lut kirkko 2014). Kort sagt är Fotspår i sanden en dikt som berättar historien om en person som ser tillbaka på sitt liv. Vägen genom livet symboliseras av sanden, och i sanden finns det två fotspår – personens och Guds fotspår, sida vid sida. Det personen upptäcker är att under de svåraste och ensammaste delarna av livet finns det bara ett par fotspår i sanden. Personen säger till Gud ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.”
Då svarar Gud, ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.”

Detta är en vacker historia som jag anser innehåller mycket värme och kärlek. Även som icke-troende kan jag få rysningar av att berätta den för andra. Mitt tillägg till historien är dock att den pekar mycket på hur tron kan försvaga individen genom att istället för att uppmuntra människor att jobba och försöka lösa sina problem i sina ensamma och svåra stunder, förlitar man sig istället på att Gud bär en genom dem. Detta leder i sin tur att man aldrig lär sig att hantera svårigheter. Man förblir okunnig i hur man ska hantera svåra stunder i tron om att Gud löser problemen.
 

Slutdiskussion

Jag anser själv inte att ett slutgiltigt svar på meningen med livet är nödvändigt. Frågan kan i sin allomfattande betydelse vara meningslös att ställa. Trots det ställer många människor sig frågan om vad meningen med livet är (något även Klemke påpekar [Klemke2008a:1-2]). Detta gör att frågan ändå blir aktuell och meningsfull att resonera kring.

Jag ställer mig alltså bakom idén om att frågan är meninglös att ställa om vi söker ett slutgiltigt objektivt svar på frågan. Dock anser jag att frågan har ett värde, då den ändå ställs av många personer. Vilket inte minst visar sig i olika trosuppfattningar och religioner som faktiskt erbjuder svar på frågan om livets mening. Det finns alltså ett intresse att hos människan om att förstå varför vi lever som vi gör, varför vi kämpar för att uppnå ett visst mål. Detta är dock svar som jag anser att vi kan finna många svar på i livet, utan att våra val och handlingar ska leda till ett slutgiltigt mål. Meningen i våra handlingar baseras mycket på vår omgivning och pragmatiskt agerande utifrån de samhällsstruktur vi lever i. Jag ställer mig alltså bakom idén om att mening finns att söka i vardagen och att föreställningen om mening är en subjektiv upplevelse. 
 

Inte minst måste man beakta att fråga om vad som är meningsfullt genomsyrar de mest vardagliga beslut (Klemke 2008a:2), utan att frågan alltid är direkt påtaglig. Subjektiva idéer om vad som är meningsfullt tycks styra våra beslut och våra handlingar. Meningen kan till exempel ligga vårt val av arbeta – här ligger meningen i det vi uppnår med vårt arbete. Mening kan dock även ligga i det vi väljer att göra på vår fritid (i detta sammanhang får vårt arbete spela rollen som ett medel för att uppnå våra mål – de mål man anser vara meningsfulla att kämpa för). 
 

Jag skulle därför vilja säga att jag tycker att samtliga dessa fyra filosofer angriper frågan om livets mening på intressanta och rimliga sätt. Klemke är dock väldigt tydlig i sin personliga övertygelse, och jag kan tycka att han har ett väldigt individualistiskt perspektiv när han talar om viljan att ha en mening som är hans (Klemke 2008b:193). Här saknar jag resonemang om människan som ett socialt djur, och tankar kring hur vi kan finna mening i att ta hand om våra kära. De gånger då vi är beredda att ge upp våra ”egna drömmar” för att till exempel ta hand om ett sjukt barn eller annan närstående. Å andra sidan kan en ett sådan agerande givetvis kopplas till idé om att våra individuella prioriteringar förändras, och därmed även vår syn på vad som är meningsfullt.

Referenslista

Ayer, A. J. (1947). "The Claims of Philosophy" i Klemke, E. D. & Cahn, Steven M. (red.) (2008). The meaning of life: a reader. 3rd ed. New York: Oxford University Press. S 199-202.

Baier, Kurt. (1957). "The Meaning of Life" i Klemke, E. D. & Cahn, Steven M. (red.) (2008). The meaning of life: a reader. 3rd ed. New York: Oxford University Press. s 82-113.

Ishiguro, Kazuo (2006[2005]). Never let me go. [New ed.] London: Faber and Faber

Klemke, E. D. & Cahn, Steven M (red.) (2008). The meaning of life: a reader. 3rd ed. New York: Oxford University Press

Klemke, E. D. (2008a). "Introduction. The Question of the Meaning of Life" i Klemke, E. D. & Cahn, Steven M. (red.) (2008). The meaning of life: a reader. 3rd ed. New York: Oxford University Press. s 1-4.

Klemke, E. D. (2008b). "Living Without Appeal: An Affirmative Philosophy of Life" i Klemke, E. D. & Cahn, Steven M. (red.) (2008). The meaning of life: a reader. 3rd ed. New York: Oxford University Press. s 184-195.

Nagel, Thomas. (1971). "The Absurd" i Klemke, E. D. & Cahn, Steven M. (red.) (2008). The meaning of life: a reader. 3rd ed. New York: Oxford University Press. S 143-152.

Suomen Ev.Lut kirkko (2014-03-30). Fotspår i sanden.
http://www.evl.fi/svenska/skola/manesol/fotspar.htm [Hämtad: 2014-03-30]