Munken som kände begär efter materiella ting

Jag kan inte den här historien så bra, men ska försöka redogöra kort hur den börjar.

Det är en gammal kinesisk legend som berättar om pojken som är son till två småtjuvar. En dag börjar det brinna i familjens hem och den enda som överlever är pojken.

Ett par munkar hittar pojken och tar hand om honom, och låter honom växa upp i deras klostret och bli en munk.

Med tiden får pojken, som numera är en ung munk, allt större frihet och möjlighet till ansvar för dagliga sysslor i klostret. En dag är det hans tur att ta sig ner till den närliggande staden för att byta till sig nödvändiga råvaror inför den stränga vintern som väntas stänga inne munkarna i klostret på bergets topp. Det är första gången han tar sig så långt utanför klostret sedan han kom dit.

När han kommit till staden besöker han torget, där han får syn på ett armband. Han har aldrig tidigare känt något begär till saker, men det är något speciellt med armbandet, och han kan inte få det ur sina tankar.

Munken lämnar, något skamfylld, torget och fortsätter att uträtta sina ärende i staden. Han skräms av dock av att han inte kan sluta tänka på armbandet.

När han är färdig med sina ärenden i staden och är redo att bege sig upp mot klostret igen, bestämmer han sig för att gå förbi torget för att ta en sista titt på armbandet. Han närmar sig torgståndet som består av ett några enkla bord med varorna upplagda på duk. Torghandlaren håller på att plocka ihop sina grejer, och medan munken står en bit ifrån och betraktar armbandet. Han vågar inte går fram. Skammen han känner för att han för första gången åtrår materiella ting hindrar honom. Han bestämmer sig för att gå hem, vänder sig om och börjar vandra bort från torget. Innan han hinner slita blicken helt från armbandet ser han hur torghandlaren sveper ihop sin sista duk med varor, och tappar något på marken.

Munken går fram, böjer sig ner och plockar upp det som visar sig vara armbandet. Han sträcker ut handen och öppnar munnen för att säga något till torghandlaren, men torghandlaren är försvunnen. Han kan inte se torghandlaren någonstans. Han frågar de andra torghandlarna om de sett honom. Men ingen vet vart torghandlaren tog vägen, eller vem han var.

Munken känner sig illa till mods där han nu står med armbandet han åtrår i sin hand. Begäret att vara nära armbandet är starkt, och munken intalar sig själv att han ska ta hand om armbandet till våren kommer, då han kan ta sig ner till marknaden igen och återlämna armbandet.

Där börjar historien om munken som började känna begär och törst efter materiella ting. Begäret växte sig starkare, tog över hans sinne och gjorde honom slutligen till den mest beryktade mästertjuven i historien.

Så kände jag när jag såg det här armbandet. Jag köpte det inte till mig själv. Jag köpte det inte till någon. Jag kända bara ett begär att titta närmare på det. Någon som vill ha det? Gratis. Först till kvarn som hämtar det!

Köpt på Cocoo.se