Rita streck & färglägga

Under veckan har jag undervisat grunderna i AutoCAD och ”hur man ritar en detaljplan”.

Oavsett om man är student, nyutexaminerad eller yrkesverksam sedan flera år tillbaka, kommer man med jämna mellanrum behöva lära sig nya programvaror, bli en ”nybörjare” (t ex för att man byter arbetsgivare med annan typ av programvara än tidigare arbetsplats, eller för att befintlig arbetsgivare byter programvara).

När det kommer till GIS- och CAD, och andra programvaror avsedda för att producera detaljplaner är mitt första steg i läroprocessen, både när det gäller mig själv och när jag utbildar, att ”rita streck och färglägga”. Lite likt ett barn som tar sig an sin första målarbok.

Bara att rita en färgglad fyrkant är avancerat nog för en nybörjare, och kräver att man lär sig flera basfunktioner i programvaran. Först när man landat i den färgglada fyrkant ska man börja blanda in massa andra streck att förhålla sig till (t ex grundkarta med mera) och lära sig många andra avancerade och nyttiga funktioner.

Pedagogik inom matematik. X, Y & andra bokstäver

Jag upplever att det finns det stort pedagogiskt problem i matematikutbildningen redan i lågstadiet och mellanstadiet.

(Ursäkta användningen av de allt mer informella benämningarna "lågstadiet" och "mellanstadiet". För er som inte kan räkna ut vilka årskurser jag menar så kan jag förtydliga genom att påpeka att jag menar att problemet uppstår redan i grundskolan i årskurs 1, eller vilken årskurs det nu är, då man börjar med matematik nuförtiden - du som är mer insatt får gärna upplysa mig om vad som är de vedertagna benämningarna för det som kallades låg-, mellan- och högstadiet på 1980-talet).

Tydliggör bokstaven, X:et, redan i första årskurs, för att vänja barnen vid bokstäver inom matematik och tanken att X:et bara byter plats i mer avancerad matematik.

Bokstavslös matematik & bokstavsmatematik

Många gånger får jag höra att någon inte förstår varför man ska "blanda in bokstäver i matten". Matematik tycks bli ett problem när man på högstadiet helt plötsligt ska räkna ut ett tal som kallas "X".

I låg- och mellanstadiet räknar man med tal som ser ut så här:
5 + 3 =
Sedan räknar man ihop 5 + 3 och och skriver svaret 8:
5 + 3 = 8

I högstadiet möter man helt plötsligt ekvationer som ser ut så här:
5 + X = 8
(Svaret är givetvis att X = 3, då 5 + 3 = 8).

Bokstaven skapar förvirring

Bokstaven tycks dock bli ett problem. Bokstaven beskrivs som något som skapar förvirring.
"Varför blandar man in bokstäver helt plötsligt?" frågar man sig.

I min mening är det en bättre pedagogisk lösning att förklara att bokstaven alltid har funnits med i matematiken.
I låg- och mellanstadiet befann sig dock X:et på andra sidan likhetstecknet (likamedtecknet, "=" ):
5 + 3 = X
Det var bara det att X:et var "osynligt":
5 + 3 = __

Jag tycker dock inte att det är en bra idé att först på högstadiet förklara att "X" alltid funnits med, utan jag anser att man redan på lågstadiet skriver ut följande ekvation i matematikböckerna:
5 + 3 = X
Och sedan får eleverna svara vad "X" är lika med:
X = 8

Detta medför att tröskeln från att gå från bokstavslös matematik till bokstavsmatematik in blir lika stor som den tycks vara idag.

Sammanfattat - "X" ska finnas med redan från första årskursen

Gör det tydligt att X:et alltid funnits med i matematiken. Redan på lågstadiet (redan från första årskursen) skriver man ut 5 + 3 = X.
På så sätt vänjer man barnen vid bokstäver inom matematik och tanken att X:et bara byter plats i mer avancerad matematik.

• Pedagogiskt fel: 5 + 3 =
• Pedagogiskt rätt: 5 + 3 = X

Tydliggör bokstaven, X:et, redan i första årskurs, för att vänja barnen vid bokstäver inom matematik och tanken att X:et bara byter plats i mer avancerad matematik.