Friedrich Nietzsche och Jonathan Haidts om livets mening

Jonathan Haidt och Friedrich Nietzsche om varför livet är värt att leva

I den här artikeln kommer jag att diskutera Jonathan Haidts och Friedrich Nietzsches olika sätt att försvara en livsbejakande inställning till livet. Diskussionen utgår från böckerna The Happiness Hypothesis (Haidt 2006) och Den glada vetenskapen (Nietzsche 2011).

Jonathan Haidt om varför livet är värt att leva

Haidt (2006) lägger fram vetenskapliga observationer som pekar på att välmående och mening i livet är något människan tycks finnas då deras liv innehåller:

• Positiva sociala relationer
• Dygder/Förhållningsregler att rätta sig efter för att leva det goda livet
• Känslan av att vara en del av något större – tro/helighet/magi (utan att behöva tro på Gud)
• Meningsbärande strukturer som upprätthålls av ovanstående punkter

Haidt sammanfattar med att påpeka att livet inte har en objektiv mening, utan även en subjektiv mening. Som art påverkas människan av inre objektiva processer i vår kropp, men dessa objektiva processer påverkas av yttre subjektiva processer (Haidt 2006:219).

“It is worth striving to get the right relationships between yourself and others, between yourself and your work, and between yourself and something larger than yourself. If you get these relationships right, a sense of purpose and meaning will emerge.” (Haidt 2006:239)

Positiva sociala relationer

Having strong social relationships strengthen the immune system, extends life (more than does quitting smoking), speeds recovery from surgery, and reduces the risk of depression and anxiety disorder. (Haidt 2006:133)

Enligt Haidt påvisar vetenskapen att människan är en ultrasocial art, som trivs allra bäst om vi har starka sociala relationer som innebär kärlek och närhet individer emellan (Haidt 2006:114, 131, 219). Haidt menar att man kan se att människan är full av känslor som gör att vi mår bra av att älska, ha vänner, hjälpa varandra, dela med oss, och på andra sätt flätas samman med andra människor (Haidt 2006:134).

Meningsskapande

En annan viktiga aspekt som påverkar människans välmående är att skapa sammanhållande livshistorier och en sammanhängande mening i vardagen (Haidt 2006:142-143, 148). Forskning har visa på att denna mening i vardagen skapas i sociala relationer och av individuell erfarenhet, påpekar Haidt (2006:151) 

 

Dygd – Skapa förhållningsregler för det goda livet

I mycket litteratur talas även om att leva ett dygdigt liv är att leva ett meningsfullt liv. Haidt instämmer i att dygder gör människan lyckligare (2006:158). Frågan är dock vad som är en dygd? Haidt påpekar dock att man funnit tecken på att det inte är sanna dygder i sig som är målet att efterleva, utan det viktiga är att man själv har en känsla av vad som är ett dygdigt liv, och när man lever upp till denna subjektiva dygd blir man lyckligare (Haidt 2006: 158, 171).

Cultivating the appearance of virtue will make you successfully, and therefore happy, regardless of your true character. (Haidt: 2006:158)

Helighet/Tro med eller utan Gud

“...my research on the moral emotions has led me to conclude that the human mind simply does perceive divinity and sacredness, whether or not God exists.” (Haidt 2006:184) “/.../ Even atheists have intimations of sacredness, particularly when in love or in nature. We just don't infer that God caused those feelings.” (Haidt 2006:193)

Att ha en upplevelse eller tro på att något större än oss själv är en del av våra liv påverkar, enligt Haidt (2006:196) också vår välmående genom att framkalla varma och behagliga känslor. Detta fungerar som vägledande i våra liv och får oss att välja att bli bättre personer.

Denna tro på något högre, utan att blanda in Gud, är vad jag tror många, i vardagsspråk, i Sverige, kallar ”magiskt” – nu menar jag inte någon form av magiskt som i trolldom, utan en känsla av något speciellt och behagfull upplevelse.

Haidt påpekar dock att religion är väldigt bra på att skapa sammanhang i vardagen (2006:229).

Sysselsättning/Arbete

Ytterligare en aspekt som Haidt framhåller är att mycket pekar på att människan, och andra däggdjur, tycks ha ett behov att få saker att hända (Haidt 2006:220). Arbete blir ett sätt att utmana oss själva och uppleva känslan av att vara en del av något större, och är utmaningen i arbetet tillräckligt stor, samtidig som den är möjlig att utföra kan vi hamna i ett stadium av flow¹, som ger oss känslan positiva varma känslor när det kopplas till meningsbärande strukturer (Haidt 2006:222, 224) – någon som uppstår när individens meningsstrukturer är i harmoni med omgivningens meningsstrukturer (Haidt 2006:225). Vikten av att jobb, eller sysselsättning, för att skapa tillfredsställelse i vardagen, är även något som Paul Thagaard påpekar i sin bok The Brain and the Meaning of Life (2012:158).

Sammanfattningsvis stödjer Haidt idén om att livet är värt att leva genom att vi själv skapar individuella meningar i harmoni med hur vi som art är konstruerade på att reagerar på olika stimuli.

Friedrich Nietzsche om varför livet är värt att leva

Likt Haidt påpekar även Nietzsche att människan i sin natur drivs av att leva, han talar om att vår instinkt att "göra det som gynnar det mänskliga släktets bestånd" (Nietzsche 2011:13), men samtidigt har vi utvecklat ett behov av att förstå varför vi existerar (2011:16). Nietzsche ser hos människan en djurisk drivkraft, en vilja leva, och anser att vi bör bejaka denna viljan att leva:

"Det gör mig lycklig att se att människorna absolut inte vill tänka tanken på döden! Jag skulle gärna vilja ge mitt bidrag till att göra tanken på livet ännu hundrafalt mer värd att tänka för dem." (Nietzsche 2011:181)

Samtidigt sätter Nietzsche det individuella subjektiva meningsskapandet i fokus. Det är vi som människor som skapar det vi värdesätter:

"Vad som än har ett värde i denna vår nuvarande värld, äger inte detta värde i sig självt, i enlighet med sin natur -- naturen är alltid utan värde -- utan det har man en gång givit, skänkt åt det, och vi var dessa givande och skänkande! Först vi har skapat den värld som angår människan!" (Nietzsche 2011:199)

Människans drifter och förnuft

I Nietzsches syn är dock människan framförallt en art som drivs av sina drifter och nödvändigheter (2011:120) och han menar på att i de ”bästa ögonblick pausar” vårt förnuft." (2011:18).

Den stora fienden för att människan ska kunna leva ett lyckligt och lättsamt liv är vårt förnuft, han hävdar att moralpredikarna gör det ”värdefullaste värdelöst." (Nietzsche 2011:191). Som moralpredikare pekar han ut både kristendomen och samhällsstrukturer som försöker undertrycka och förminska människans förmåga till att känna glädje (2011:28, 38, 127). Nietzsche menar alltså att individuell mening och omgivningens/samhällets mening skiljer sig åt.

Individuell mening

"Det finns en annan värld kvar att upptäcks -- och fler än en! Stig ombord på skeppen, filosofer!" (Nietzsche 2011:188)

Nietzsche har ett starkt fokus på att mening skapas individuellt, man ska ”skapa en egen sol” åt sig själv och måla sin egen lycka på väggen (2011:65, 188, 211) och menar på att det inte finns några objektiva syften (2011:120). Ett viktig del för att kunna skapa denna mening är att försöka att undvika att dras med i samhällstrender och det som ens ”epok tycker är viktigast”, och istället leva efter sina egna mål (2011:228).

Världen blir inte vackrare än vad vi själva gör den (Nietzsche 2011:179) och vi bör, om möjligheten finns, välj att njuta så mycket som möjligt (Nietzsche 2011:203).

Likt Haidt påpekar även Nietzsche att vad som är en dygd är upp till var och en, och att leva upp till dygder skänker lycka (Nietzsche 2011:163).

Sammanfattningsvis tycks Nietzsche påstå att livet får sin mening av att bejaka vår arts, vår mänskliga, natur. Vi ska omfamna vår individuella intressen och akta oss för att låta andra styra våra val i livet, men samtidigt ska vi vara goda människor genom att bland annat bespara andra människor skamkänslor när de väljer att gå sin egen väg (Nietzsche 2011:175).

Egna reflektioner kring livets mening

Själv skulle jag, för tillfället, påstå mig vara en anhängare av att mycket som idag anses vara objektivt meningsfullt i det stora hela ofta faller platt om man tittar utanför kulturen man lever, tiden man lever och till och med området man arbetar med. Det finns en känsla av att det som eftersträvas ofta blir absurt i jämförelse med mycket annat. Dock ställer jag mig i både Nietzsches och Haidts led och menar på att vi trots allt kan finna individuella meningar i livet, men att finna mening i det som samhället erbjuder kan många gånger kännas tomt. Många gånger tycker jag se mig just denna individuella mening. Alla har, det som Nietzsche talar om, nödvändigheter som måste uppfyllas för att upprätthålla livet (vilket jag, likt Nietzsche, påstår handlar om att det en drift alla arter har – att främja artens bestånd), men sedan fyller många sin vardag med att göra saker som kan tyckas absurda eller meningslösa i andras ögon, men i utförarens ögon skapar intresset/sysselsättningen en röd tråd genom livet.

Drift att upprätthålls vilja leva drivs, och här ansluter jag mig till Haidt och neuropsykologin, av kroppens reaktioner på olika stimuli som främjar välmående, och motiverar oss att handla på ett sådant sätt som driver viljan att leva.

Vi tycks även i mina ögon, precis som Haidt och Nietzsche talar om, använda oss av olika dygder som får vägleda oss och våra handlingar i, dessa dygder kommer både från samhället, men även från individens egna resonemang. 

 

Något jag många gånger också ser, vilket även Haidt påtalar, är vikten av att sysselsättning, där även den enklaste formen av sysselsättning kan skapa en mer meningsfylld vardag än om man är helt utan sysselsättning.

Mina tankar, för tillfället, kan sammanfattas som att:

A. Yttre meningsskapande processer:

1. Som art har vi en drift att främja artens bestånd – vilket leder till en livsdrift.

2. Neuropsykologiska processer främjar vår vilja att leva och göra val som främjar överlevnad.

B. Individuella meningsskapande processer:

3. Samhällsstrukturer som skapar gemensamma ”objektiva meningar” skapar ett urval av meningsfulla val för individen.

4. Individen har möjlighet att välja olika vägar att gå för att fylla sitt liv med meningsfulla handlingar.

5. Handlingarnas mening skapas i mötet mellan samhällsstrukturer (det utrymme som samhället ger individen till att få möjlighet att delta på ett produktivt och reproduktiv sätt), och individen erkännande av dessa meningsbärande samhällsstrukturer.

Diskussion om en objektiv mening med livet

Jag anser att det inte är möjligt att livet har en objektiv mening så tillvida att man inte ansluter sig till en etablerad trosföreställning och erkänner den som ett slutgiltigt svar. Men även inom trosföreställningar finns lika åsikter som göra att även åsikter där går isär. Det verkar tyda på att det finns stora skillnader att hitta en objektiv mening.

Det närmsta en objektiv föreställning jag anser oss komma just nu, är att människan och övriga arter, tycks ha en vilja att överleva och reproducera sig. Men att det finns en mening med reproduktion utanför artens egna intresse verkar inte finnas. Objektivitet tycks med andra ord också vara en subjektiv upplevelse. Och vetenskapen verkar inte kunna ge direkta svar på vad som är meningsfullt i objektiv mening för individen, utan visar framförallt hur människan påverkas av olika stimuli, dock visar sig dessa stimuli vara beroende på både kulturell och individuell kontext.

Jag anser ansluter mig alltså till en idé om att livet inte har en objektiv mening, då mening tycks förändras av kulturella och individuella sammanhang. Vill vi kalla något en objektiv mening med livet, måste vi dra en gräns för hur långt denna mening ska sträcka sig. Ska den gälla universum? Ska den gälla Jorden? Ska den gälla hela mänskligheten? Ska den gälla under en viss tidpunkt, för en viss kultur? Frågor som jag inte kan svara på.

Fotnot

1 . Ett stadium som uppnås då en utmaning ligger väldigt nära gränsen för ens förmåga att klara av en uppgift, och man uppslukas av uppgiften (Haidt 2006:95).

Referenslista

Haidt, Jonathan. (2006). The happiness hypothesis: finding modern truth in ancient wisdom. New York: Basic Books

Nietzsche, Friedrich (2011). Den glada vetenskapen. [Ny utg.] Göteborg: Korpen

Thagard, Paul. (2012[2010]). The brain and the meaning of life. Princeton, N.J.: Princeton University Press