Inledning

I den här artikeln har jag valt att fördjupa mig i boken Den föreställda gemenskapen av Benedict Anderson (1993). Syftet är att tydliggöra de mekanismer som skapar det Anderson kallar den förställda gemenskapen. Jag kommer även att diskutera Michel Foucaults bok Övervakning och straff (2003) och Mary Douglas Renhet och fara (1997). Foucaults teori kommer jag att använda för att belysa hur den makt som utövas över kolonierna och de mekanismer som föds ur denna makt påverkar dem som bor i de samhällen som Anderson talar om. Douglas teori kommer jag att använda för att belysa hur människan tycks vilja skapa strukturer.

Vad är nationalism och vilka mekanismer bidrar till att upprätthålla av det Benedict Anderson kallar den föreställda gemenskapen?
Kan andra teoretiker nyansera Benedict Andersons observationer?
Diskussion: Kan de mekanismer som Anderson observerat överföras till andra gemenskaper?

Jag kommer att börja med att sammanfatta boken Den föreställda gemenskapen för att bringa ordning i de mekanismer som Anderson belyser. Sedan kommer jag att diskutera hur huruvida Andersons observationer kan nyanseras av andra teorier samt om de mekanismers han observerat eventuella har relevans för att belysa andra gemenskaper.

Den föreställda gemenskapen av Benedict Anderson

Benedict Anderson hävdar att sedan andra världskriget har varje framgångsrik revolution i nationella termer, och att ”nationlighet” är ”det mest mest legitima värdet i vår tids historia” (1993:18). I boken Den föreställda gemenskapen reflekterar Benedict Anderson (1993) kring nationalismens ursprung och hur nationalismen spridit sig runt om i världen. I boken får vi följa Andersons tankar kring hur nationalistiska tankar börjar gro under 1600- och 1700-talet i kolonierna i Syd- och Nordamerika och Asien, samt hur dessa nationalistiska tankar sedan sprider sig till Europa.

Anderson påpekar även att det råder en begreppsförvirring kring vad begreppet nation innebär (1993:20) och föreslår följande definition av nationen:

”/.../ den är en föreställd politisk gemenskap – och den föreställs som både i sig begränsad och suverän.” (1993:21)

Begränsningen består i att ingen nation, enligt Anderson, utgår från att man innefattar hela mänskligheten (man erkänner att det finns en avgränsning), utan samtidigt erkänner man att andra nationer ligger bortom de egna gränserna. Innan för dessa gränser råder idén om en gemenskap som består av ett ”horisontellt kamratskap” (1993:22). Suveräniteten härstammar ur tanken kring att det fanns ett gemensamt centrum som styrningen organiserades kring (1993:45). Anderson påpekar även att till skillnad från ideologier såsom marxism och liberalism så intresserar sig nationalismen för döden och dödligheten, vilket, enligt honom pekar på på kulturella rötter i religiösa föreställningar (1993:23). Anderson har påpekat att han har en positiv syn på nationalism, och pekar på de ”utopiska element” och den sociala sammanhållningen som en sådan föreställd gemenskap kan leda till¹.

I följande kapitel kommer vi att gräva djupare i var Anderson anser att vi hittar nationalismens ursprung och vilka mekanismer som möjliggjort nationalismen.

Nationalismens ursprung enligt Anderson

Den tidiga nationalismen har enligt Anderson sitt ursprung i de kreolska länderna (1993:59), alltså i

de forna kolonialstaterna. Detta kopplar han bland annat till liberalismen och upplysningen som tillhandahöll ideologisk kritik som användes mot imperierna, samt koloniernas intressen för ökad ekonomiskt självständighet. Dock påpekar han att dessa intressen inte var tillräckliga i sig för att skapa den form av föreställd gemenskap som nationalismen kom att bli (1993:71). Kolonierna började uppfatta Europa ”som bara en av många civilisationer, och inte nödvändigtvis som den utvalda eller bästa” (1993:75).

Samtidigt fanns det även en växande apparat av styrningsbyråkrati i kolonierna, något som ledde till att allt fler personer med olika bakgrund, och inte enbart från moderlandet, fick möjlighet att delta i det offentliga livet (1993:80-81, 115). Kreolerna (de som fötts i kolonierna) fick, trots att det motarbetades, allt större inflytande i den lokala politiken (1993:114).

Ytterligare en viktigt aspekt i kreolernas inflytande och möjlighet att påverka i kolonierna var de skolor som etablerades för att undervisa både dem som flyttade till kolonierna och dem som redan befann sig där. Denna utbildning som bland annat skulle förenkla administrationen och styrning av kolonierna genom att göra de boende mer lika européerna, ökade samtidigt, genom ökad läs- och skrivförståelsen, kreolernas möjligheter att påverka politiken, samt kommunicera med varandra (1993:126-130, 136). Vi har alltså en lokal grupp som utesluts ur det politiska livet, samtidigt som deras självmedvetenheten och möjligheterna att styra över sig själv ökar.

Nationalismen har alltså, enligt Anderson, sitt ursprung i de forna kreolska kolonierna där de som bor i kolonierna alltmer försöker ta avstånd från sina europeiska moderländer. Den ”folkliga nationalismen” sprider sig sedan till Europa. Den folkliga nationalismen som upprätthölls av det gemensamma språket började bli ett problem för härskarna, och som en motreaktion utmynnar detta i en ”officiella nationalismen” efter 1820-talet (1993:90). Problemet med den folkliga nationalismen var att den skapade slitningar i de stater som bestod av flera olika folk med olika språk, alltså folk som började ifrågasätta härskarans rätt till makt. Motreaktionen bestod därför i att de som härskade skapade en officiell nationalism som skulle svetsa samman de olika grupperna och skapa en nationell gemenskap (1993:135, 144).

Nationalismens mekanismer

Som vi sett i tidigare kapitel spelar, enligt Anderson, de slitningar som finns mellan moderländerna och kolonierna en viss roll i etablerandet av nationalistiska tankar. Detta är dock inte tillräckligt för att lyckas skapa och upprätthålla denna föreställda gemenskap. Det som möjliggör etablerandet av en gemensam föreställning av en nation är dock tryckpressen och sett gemensamt språk. Det finns alltså mekanismer och tekniker som möjliggör en sådan ontologi, en sådan föreställning av en gemensam värld. I detta kapitel kommer jag att diskutera dessa mekanismer och tekniker: samtidighet, språk, folkräkning, kartor och museum.

Samtidighet & språk

En viktig aspekt som Anderson lyfter fram är den gemensamma tidsuppfattningen – en nationell samtidighetsuppfattning (1993:36). Den viktigast mekanismen för att skapa denna samtidighetsuppfattning är, enligt Anderson, tryckkapitalismen. Tryckkapitalismen möjliggjordes på 1700-talet av ny teknik då stora upplagor av samma texter snabbt kunde tryckas och spridas. Detta möjliggjordes även av att man började använda ett gemensamt fastställt skriftspråk (1993:45, 53).

Det gemensamma skriftspråket lade enligt Anderson grunden för ett ett nationellt medvetande genom att skapa ett enhetligt språk för utbyte och kommunikation samt skapa en medvetenhet om hur många som talade språket. Det skapades även en fasthet i språket, med hjälp av den tryckta boken, som möjliggjorde att historia och händelser snabbare skrev ner och lättare kunde bevaras – detta möjliggjorde i allt högre grad att känslan av en gemensam historia skapades och upprätthölls. På 1600-talet hade erkända nationalspråk börjat etablera sig och skapade en ny form av maktspråk som samlade olika dialekter under sig (1993:53-54).

Denna möjlighet att via tryckt media kommunicerar till stora befolkningsgrupper under samma dag, samt dagstidningens korta livstid på en dag, skapade, enligt Anderson, en massceremoni av samtidig konsumtion (1993:43-44). Detta möjliggjorde i sin tur känslan av att dessa händelser, som det stod om i tidningen, påverkat alla samtidigt.

Folkräkning, kartor & museum

En annan teknik som var viktig för att skapa och upprätthålla nationen var folkräkningen. Folkräkningen började som ett sätt att effektivt kunna beskatta dem som bodde i kolonierna samt ha kontroll över krigstjänstgöring. Man hade till en början alltså ett konkret syfte med folkräkningen, men efterhand bokfördes allt mer specifika detaljer och alltfler personer (1993:162). Folkräkningen, den alt större kontrollen över människorna, tydliggjorde olika grupper och skapade större kunskap om storleken på gruppen.

Ytterligare en byråkratisk teknik som möjliggjorde visualiseringen av den föreställda gemenskapen var kartan, man ställde rummet under kontroll. Med hjälp av kartan skapade man tydliga territoriella begränsningar som inte var knutna till geografiska gränser. Rummet upplevdes inte längre som begränsat av naturliga element, utan gränser skulle ses från ett fågelperspektiv. Nationens gränser var inte längre lika bundet till naturen, utan till tänkta gränser mellan andra föreställda nationer (1993:166).

Anderson tar även upp det ökande arkeologiska intresset i kolonierna och museum och som en mekanism som leder fram till ett allt starkare nationstänk. Intresset för att söka efter och restaurera historiska platser och föremål skapade en möjlighet att etablera en historisk bild och en historia kring platsen och människorna som bodde där (1993:173, 176). Det ökade identitetsbildandet och skapade en tydligare bild av den föreställda gemenskapen. En förstärkare till denna föreställning var även mångfaldigandet av de historiska föremål i bild och text, vilket de tidigare boktryckartekniken tillät.

Folkräkningen, kartan och museet förtydligade känslan av det gemensamma väldet, den gemensamma nationen (1993:175).

Den föreställda gemenskapens mekanismer sammanfattat

För att tydligt svara på den första av de inledande frågeställningarna knyter vi ihop det här:

Vad är nationalism och vilka mekanismer bidrar till att upprätthålla av det Benedict Anderson kallar den föreställda gemenskapen?

Enligt Anderson kan man sammanfatta nationalismen som något som är en föreställd gemenskap med rötter i kulturella system. Viktiga mekanismer som bidragit till att skapa den föreställda nationella gemenskapen är, tanken kring ett gemensamt centrum, ett gemensamt språk och en känsla av samtidighet. Funktioner/Mekanismer som bidragit till att skapa och förstärka en tanke kring vad nationen är, är det alltmer specificerade användandet av folkräkning, kartor och museer. Dessa mekanismer bidrog alltså till att skapa en ny form av medvetenhet – medvetenheten om den föreställda gemenskapen – känslan av horisontell föreställd gemenskap mellan ett stort antal människor som aldrig träffat och kanske aldrig kommer att träffa varandra.

Anderson hävdar att tanken om den föreställda gemenskapen spritt sig till varje nutida samhälle (1993:151). Tanken kring den tydligt avgränsade nationen utan porösa gränser är med andra ord självklar för de flesta idag.

Michel Foucault om folkräkning och kartor

I boken Övervakning och straff (2003) studerar Foucault historiska processer. Han fokuserar på hur maktapparaten använder sig av olika tekniker för att disciplinera individen.

”...disciplinen är den samling av oändligt små tekniska uppfinningar som gjort det möjligt att öka mångfaldens nyttiga storlek och samtidigt minska olägenheterna hos en makt som måste styra den just för att mångfalden ska vara nyttig.” (Foucault 2003:221)

Dessa mekanismer utgörs bland annat av övervakning och i allra bästa fall att individen blir självövervakande. För att skapa denna självövervakning krävs dock sätt för makten att tränga in i individens privatliv. Övervakning blir ett överhängande ”hot” som medför att medborgaren utövar självkontroll och anpassar sitt handlande efter de lagar, regler och normer som finns i samhället.

Makten blir med Foucaults ord ”så fullkomlig att den inte behöver utövas” (Foucault 2003:202) då ”[m]akten effektivitet, dess tvingande kraft utgår så att säga från andra parten – den som de tillämpas på” (Foucault 2003:203).

Denne övervakning är dock inte bara negativ. Foucault påpekar även att den närvaron av övervakning och strukturer, även skapar möjligheter och förstärka de sociala krafterna (2003:208)

Denna form av övervakning är något som vi kan se i Andersons (1993) reflektioner kring hur moderländerna utövar sin makt mot kolonierna. Genom att försöka etablera de egna samhällsstrukturerna, genom likformig utbildning, användandet av ett gemensamt skriftspråk, genom folkräkning och uppritandet av kartor, skapar man en form övervakningssystem. Man försöker skapa ett system som ska användas för att kunna kontrollera kolonierna genom att ”bokföra individernas beteende” (2003:215).

Som Focault dock påpekar är struktur inte enbart hämmande för dem som är fast i dem, utan samhällsstrukturer skapar även möjligheter. Möjligheterna som skapades för dessa kolonier, kan utifrån ett sådant perspektiv kan sägas vara, möjligheten till självständighet. Istället för att gagna härskarländerna, så gagnades istället kolonierna av de samhällsstrukturer som skapade den föreställda gemenskapen, som ledde till sammanhållning och revolution mot kolonialmakterna.

Renhet och fara av Mary Douglas

I boken Renhet och fara lyfter Mary Douglas (1999) fram människans behov av att skapa ordning. Människan tycks drivas av ett behov av att kategorisera sin värld, skapa ordning och söka att ”tvinga in upplevelser i logiska kategorier” (Douglas 1999:13, 27, 237).

En viktiga aspekt är att alla människor har gemensamma problem som man möter i vardagen, oavsett vilken kultur man kommer från. Till exempel är missväxt, åldrande, sjukdomar och döden etc sådana gemensamma problem. För att hantera sådana problem skapas ritualer kring problemet, och dessa ritualer ser olika ut från kultur till kultur (Douglas 1999:133, 141). Dessa gemensamma tankar tar sig sedan uttryck i att man skapar en grund för gemensamma trosuppfattningar och religioner.

Ytterligare en intressant observation som Douglas gjort är att människan genom ritualer och gemensamma uttryck skapar möjligheten att lära känna sitt eget samhälle. Hon säger, ”ritualer måste ses som ett försök att skapa och vidmakthålla en speciell kultur, en speciell uppsättning av förutsättningar genom vilket upplevelser regleras” och genom dessa ritualer kan människans upplevelser förmedlas (1999:182-183).

Hur kan Andersons observationer förklaras utifrån andra teorier?

I det här kapitlet ska jag belysa den andra frågeställningen utifrån det vi diskuterat kring övriga teorier.

Kan andra teoretiker nyansera Benedict Andersons observationer?

Foucault ger sig inte på att försöka förklara nationalismens ursprung. Man kan dock använda hans teori för att belysa hur maktstrukturer påverkar samhället och individerna, samt ser hur dessa strukturer även kan skapa möjligheter som och leda till oavsiktliga konsekvenser än vad som var avsett från början. Foucault bidrar med att lägga en allmänteori som kan belyser maktens aktiva mekanismer under det historiska händelseförloppet från kolonialmakternas storhetstid till dessa fall då kolonierna skapar en nationalkänsla och slutligen blir självständiga.

Mary Douglas tillför en teoretisk förklaring till varför människan skapar ordning i sina upplevelser. Detta ordningsskapande kan bland annat ses i uppdelningen av avgränsade nationer och jakten på att hitta vad det är som skiljer en nation från en annan. Douglas erbjuder även en teoretisk modell för att förstå varför den samtidighet som Anderson talar om blir så viktigt för att skapa den föreställda gemenskapen. De händelser som engagerar alla samtidigt och förståelsen för att många personer gör samma sak samtidigt skapar de ritualer som i sin tur både skapar gemenskap och erbjuder en stor grupp en gemensam förklaringsmodell för olika problem. De gemensamma vardagliga ritualerna förstärker, som både Anderson och Douglas påtalat, känslan av det gemensamma samhället (Anderson 1993:44; Douglas 1999:182-183).

Diskussion: Finns det andra föreställda gemenskaper?

Den tredje frågan kretsade kring huruvida de de mekanismer som möjliggjort och upprätt håller den föreställda gemenskapen – nationen, är överförbara på andra gemenskaper:

Kan de mekanismer som Anderson observerat överföras till andra gemenskaper?

Flera av de mekanismer som Anderson beskriver tycks vara överförbara till andra gemenskaper (gemensamt språk, samtidighet, folkräkning, kartor, museer). Det finns många grupper, med individer spridda över stora geografiska områden, som också kan ”känna” gemenskap med varandra både på avstånd och så fort de möts. Denna gemenskap uttrycks genom att man har en gemensam språkanvändning, bär gemensamma symboler och utför samma ritualer. Ett sådant exempel är t ex fotbollssupportrar, raggare, personer med gemensamma intressen eller har ett gemensam politiskt intresse. När dess individer möts och vet att den andre har samma intresse, är de individuella olikheterna inte ett större problem, utan istället samlas man kring det som också skulle kunna kallas en föreställd gemenskap.

Tittar man närmare på samtliga dessa gemenskaper upplever jag dem ändå, på individnivå som, heterogena grupper där summan av olikheterna mellan individerna är större än likheterna. Samtidigt verkar människan ändå ha ett behov av att skapa dessa föreställda gemenskaper, det tycks finnas ett behov av att känna tillhörighet och som Douglas (1999) pekar på, skapa ordning i en annars oordnad värld.

Skillnaden med Andersons observerade föreställda gemenskap är att den är storskalig (att den inbegriper en hel nation). Å andra sidan använder sig mindre organisationer av samma metoder, t ex trycker man tidningar och publicerar bloggar etc som gör det möjligt för många att ta del av samma information samtidigt. Samtidigt har man en samlad historia att bygga sin identitet kring (i likhet med det Anderson kallar museum).

Ett exempel på föreställda gemenskaper idag hittar vi inom stadsbyggnad och den identitetshets som destinationsmarknadsföringen idag kretsar kring, där man med marknadsföringsmotiv framhäver vikten av att en lokal identitet.

Begreppet föreställda gemenskaper kan alltså tänkas vara användbart som en teoretisk analysmetod på andra former av kollektiv där medlemmarna skapar gemenskap genom att reproducera sina interna symboler (oavsett om det är över ett stort geografiskt område eller ett mindre område).

Fotnoter

1 . University of Oslo. 2005. Benedict Anderson: "I like nationalism's utopian elements". http://www.uio.no/english/research/interfaculty-research-areas/culcom/news/2005/anderson.html (Hämtad 2014-03-17).

Referenslista

Anderson, Benedict (1993). Den föreställda gemenskapen: reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning. Göteborg: Daidalos

Douglas, Mary (1997). Renhet och fara: en analys av begreppen orenande och tabu. Nora: Nya Doxa

Foucault, Michel (2003). Övervakning och straff: fängelsets födelse. 4., översedda uppl. Lund: Arkiv

Ulf Liljankoski

måndag 26 maj 2014

Spelar Solglasögon av Docenterna (igen)

Triple X's Mini-Me

lördag 24 maj 2014

Projekt "Hår som i frihet, eller hår" som i förfall officiellt avslutat

onsdag 21 maj 2014

Towards the sun

söndag 18 maj 2014

Where did I wake up? This is not my home.

tisdag 6 maj 2014

Den föreställda gemenskapen - En nyansering av nationalismens och andra gemenskapers mekanismer